Verse 11·VR 3.46.11

तिष्टन् संप्रेक्ष्य च तदा पत्नीम् रामस्य रावण || ३-४६-११ शुभाम् रुचिर दन्त ओष्ठीम् पूर्ण चन्द्र निभ आननाम् | आसीनाम् पर्णशालायाम् बाष्प शोक अभिपीडिताम् || ३-४६-१२ स ताम् पद्म पलाश अक्षीम् पीत कौशेय वासिनीम् | अभ्यगच्छत वैदेहीम् हृष्ट चेता निशा चरः || ३-४६-१३

tiShTan saMprekshya ca tadaa patniim raamasya raavaNa || 3-46-11 shubhaam rucira danta oShThiim puurNa candra nibha aananaam | aasiinaam parNashaalaayaam baaShpa shoka abhipiiDitaam || 3-46-12 sa taam padma palaasha akShiim piita kausheya vaasiniim | abhyagacchhata vaidehiim hR^iShTa cetaa nishaa caraH || 3-46-13

Translation

While standing before her then Ravana eyed at the auspicious wife of Rama, whose lips and teeth are fine, visage is shiny like a full moon, and who is presently tortured by her tearful lamentation and sitting in the straw-cottage, and he approached that lotus-petal eyed Vaidehi who is dressed in ochry silks, as that night-walker is gladdened at his heart for her solitude. [3-46-11b, 12,13]

navigate verses

Chapter context

46

Ravana Praises Seetha's Beauty

34 verses · Verse 11 of 34

32% through chapter

← All verses in this chapter

Previous

Verse 10

Next

Verse 14

Aranya Kanda — All Chapters