तम् तथा शोक संतप्तम् विलपंतम् अनाथवत् | मोहेन महता आविष्टम् परिद्यूनम् अचेतनम् || ४-६६-१ ततः सौमित्रिः आश्वास्य मुहूर्तात् इव लक्ष्मणः | रामम् संबोधयामास चरणौ च अभिपीडयन् || ४-६६-२
tam tathaa shoka sa.ntaptam vilapa.ntam anaathavat | mohena mahataa aaviShTam paridyuunam acetanam || 4-66-1 tataH saumitriH aashvaasya muhuurtaat iva lakShmaNaH | raamam saMbodhayaamaasa caraNau ca abhipiiDayan || 4-66-2
Translation
While Rama is bewailing like a forlorn as his anguish is scorching him, rendered impoverished with an inanimate heart as a high passion possessed him, Lakshmana, the son of Sumitra, suppliantly gripped his feet and started to address him. [4-66-1, 2]
Chapter context
Lakshmana's Advisory Words to Rama
21 verses · Verse 1 of 21
5% through chapter