Verse 1·VR 3.61.1

दृष्ट्वा आश्रम पदम् शून्यम् रामो दशरथ आत्मजः | रहिताम् पर्णशालाम् च प्रविद्धानि आसनानि च || ३-६१-१ अदृष्ट्वा तत्र वैदेहीम् संनिरीक्ष्य च सर्वशः | उवाच रामः प्राक्रुश्य प्रगृह्य रुचिरौ भुजौ || ३-६१-२

dR^iShTvaa aashrama padam shuunyam raamo dasharatha aatmajaH |rahitaam parNashaalaam ca praviddhaani aasanaani ca || 3-61-1adR^iShTvaa tatra vaidehiim saMniriikShya ca sarvashaH |uvaaca raamaH praakrushya pragR^ihya rucirau bhujau || 3-61-2

Translation

On seeing the vacant threshold of the hermitage and empty cottage of straw, also at the leaf-mat-seats that are utterly shattered, and not finding Vaidehi even on watchfully eyeing everywhere Rama shrieked loudly, and then on clasping the winning shoulders of Lakshmana he said this to him. [3-61-1, 2]

navigate verses

Chapter context

61

Rama Laments for Seetha (contd.)

26 verses · Verse 1 of 26

4% through chapter

← All verses in this chapter

Next

Verse 3

Aranya Kanda — All Chapters