अथ तम् व्यथया दीनम् सविशेषम् अमर्षितम् | श्वसन्तम् इव नाग इन्द्रम् रोष विस्फारित ईक्षणम् || २-२२-१ आसद्य रामः सौमित्रिम् सुह्ऱ्दम् भ्रातरम् प्रियम् | उवाच इदम् स धैर्येण धारयन् सत्त्वम् आत्मवान् || २-२२-२
atha tam vyathayaa diinam savisheSham amarShitam | shvasantam iva naaga indram roSha visphaarita iikShaNam || 2-22-1 aasadya raamaH saumitrim suhRdam bhraataram priyam | uvaaca idam sa dhairyeNa dhaarayan sattvam aatmavaan || 2-22-2
Translation
Afterwards ,the self composed Rama by controlling his thoughts with courage ,approached the kind -hearted and affectionate brother Lakshmana who was distressed with agony who was very much angry like a hissing king cobra ,with his eyes dilated with wrath and spoke the following words.
Chapter context
Rama Tries to Pacify Lakshmana Further
28 verses · Verse 1 of 28
4% through chapter