रामस्य तु वचः श्रुत्वा मुनि वेष धरम् च तम् | समीक्ष्य सह भार्याभी राजा विगत चेतनः || २-३९-१ न एनम् दुह्खेन सम्तप्तः प्रत्यवैक्षत राघवम् | न च एनम् अभिसम्प्रेक्ष्य प्रत्यभाषत दुर्मनाः || २-३९-२
raamasya tu vacaH shrutvaa muni veSha dharam ca tam | samiikShya saha bhaaryaabhii raajaa vigata cetanaH || 2-39-1 na enam duhkhena samtaptaH pratyavaikShata raaghavam | na ca enam abhisamprekShya pratyabhaaShata durmanaaH || 2-39-2
Translation
Hearing Rama's words and seeing him clad in a garb of hermit, king Dasaratha with his wives fell unconscious. Consumed by grief, he could not look towards Rama. Troubled in mind as he was, the king could not speak to Rama by seeing into his face.
Chapter context
Rama Seeks Blessings of his Mother
39 verses · Verse 1 of 39
3% through chapter