पुनरेव अब्रवीत् प्रीतः राघवम् रघुनन्दनम् | अयम् आख्याति ते राम सेवकः मन्त्रि सत्तमः || ४-६-१ हनुमान् यन् निमित्तम् त्वम् निर्जनम् वनम् आगतः | लक्ष्मणेन सह भ्रात्रा वसतः च वने तव ||४-६-२ रक्षसा अपहृता भार्या मैथिली जनक आत्मजा | त्वया वियुक्ता रुदती लक्ष्मणेन च धीमता || ४-६-३
punareva abraviit priitaH raaghavam raghunandanam | ayam aakhyaati te raama sevakaH mantri sattamaH || 4-6-1 hanumaan yan nimittam tvam nirjanam vanam aagataH | lakshmaNena saha bhraatraa vasataH ca vane tava ||4-6-2 rakshasaa apahR^itaa bhaaryaa maithilii janaka aatmajaa | tvayaa viyuktaa rudatii lakshmaNena ca dhiimataa || 4-6-3
Then Sugreeva who is gladdened again spoke to Rama of Raghu's dynasty, "My best minister and this servant of yours Hanuma informed me of the reason for which you have come to uninhabited forests along with your brother Lakshmana, and that while living in the forest, and when you and this courageous Lakshmana are not her alongside a demon stole your wife Maithili, the daughter of Janaka, wailing as she was. [4-6-3]
अन्तरम् प्रेप्सुना तेन हत्वा गृध्रम् जटायुषम् | भार्या वियोगजम् दुःखम् प्रापितः तेन रक्ष्सा || ४-६-४
rasaatale vaa vartantiim vartantiim vaa nabhaH tale | aham aaniiya daasyaami tava bhaaryaam arindama || 4-6-6
"And he also said about that arch demon's killing an eagle named Jatayu on waiting for an opportunity, and his causing an agony in you by way of separating your wife. [4-6-4]
भर्या वियोगजम् दुःखम् न चिरात् त्वम् विमोक्ष्यसे | अहम् ताम् आनयिष्यामि नष्टाम् वेदश्रुतीम् इव || ४-६-५
idam tathyam mama vacaH tvam avehi ca raaghava | na shakyaa saa jarayitum api saH indraiH sura asuraiH || 4-6-7 tava bhaaryaa mahaabaaho bhakshyam viSha kR^itam yathaa |
"Before long you will get rid off your agony caused by the separation of wife, for I will fetch her very soon, like the retrieval Vedic Scriptures. [4-6-5]
रसातले वा वर्तन्तीम् वर्तन्तीम् वा नभः तले | अहम् आनीय दास्यामि तव भार्याम् अरिन्दम || ४-६-६
tyaja shokam mahaabaaho taam kaantaam aanayaami te | 4-6-8 anumaanaat tu jaanaami maithilii saa na saMshayaH | hriyamaaNaa mayaa dR^iShTaa rakshasaa rauudra karmaNaa || 4-6-9 kroshantii raama raameti lakshmaNeti ca visvaram | sphurantii raavaNasya anke pannagendra vadhuuH yathaa || 4-6-10
"Oh! Enemy destroyer, Rama, I will fetch your wife to give her to you whether she is in netherworlds or even in empyrean worlds. [4-6-6]
इदम् तथ्यम् मम वचः त्वम् अवेहि च राघव | न शक्या सा जरयितुम् अपि सः इन्द्रैः सुर असुरैः || ४-६-७ तव भार्या महाबाहो भक्ष्यम् विष कृतम् यथा |
aatmanaa pa~ncamam maam hi dR^iShTvaa shaila tale sthitam | uttariiyam tayaa tyak.htam shubhaani aabharaNaani ca || 4-6-11
"You may know that this word of mine is definite oh, Raghava. Your wife is as good as an indigestible foodstuff made with poison, indigestive even to Indra, put together with all gods and demons. [4-6-7, 8a]
त्यज शोकम् महाबाहो ताम् कान्ताम् आनयामि ते | ४-६-८ अनुमानात् तु जानामि मैथिली सा न संशयः | ह्रियमाणा मया दृष्टा रक्षसा रौउद्र कर्मणा || ४-६-९ क्रोशन्ती राम रामेति लक्ष्मणेति च विस्वरम् | स्फुरन्ती रावणस्य अन्के पन्नगेन्द्र वधूः यथा || ४-६-१०
taani asmaabhiH gR^ihiitaani nihitaani ca raaghava | aanayiShyaami aham taani pratyabhij~naatum arhasi || 4-6-12
"Give-up your lamentation, oh, great-shouldered one, for I will bring back that lady for you. And by inference I know her... undoubtedly I have seen Maithilee while that demon with cruel deeds was abducting her... then she was crying piteously calling 'Rama, Rama...' and also calling 'Lakshmana...' and she was writhing in the flanks of Ravana like the wife of serpent's lord... [4-6-8b, 9, 10]
आत्मना पञ्चमम् माम् हि दृष्ट्वा शैल तले स्थितम् | उत्तरीयम् तया त्यक्तम् शुभानि आभरणानि च || ४-६-११
uttariiyam gR^ihiitvaa tu sa taani aabharaNaani ca | idam pashya iti raamaaya darshayaamaasa vaanaraH || 4-6-15
"Myself being the fifth one on the cliff of the mountain, on seeing me she dropped the upper cloth of her sari along with auspicious jewellery. [4-6-11]
तानि अस्माभिः गृहीतानि निहितानि च राघव | आनयिष्यामि अहम् तानि प्रत्यभिज्ञातुम् अर्हसि || ४-६-१२
tato gR^ihiitvaa vaasaH tu shubhaani aabharaNaani ca | abhavat baaShpa sam.hruddhaH niihaareNa iva candramaaH || 4-6-16
"We took those jewellery items and stored them, Raaghava... I will get them and it will be apt of you to identify them..." thus said Sugreeva to Rama. [4-6-12]
तम् अब्रवीत् ततः रामः सुग्रीवम् प्रिय वादिनम् | आनयस्व सखे शीघ्रम् किम् अर्थम् प्रविलम्बसे || ४-६-१३
siitaa sneha pravR^ittena sa tu baaShpeNa duuShitaH | haa priye iti rudan dhairyam ut.hsR^ijya nyapatat kshitau || 4-6-17
Then Rama said to that pleasant talker Sugreeva, "Get them quickly, my friend, what for you are delaying." [4-6-13]
एवम् उक्तः तु सुग्रीवः शैलस्य गहनाम् गुहाम् | प्रविवेश ततः शीघ्रम् राघव प्रिय काम्यया || ४-६-१४
hR^idi kR^itvaa sa bahushaH tam ala.nkaaram uttamam | nishashvaasa bhR^isham sarpaH bilastha iva roShitaH || 4-6-18
Thus said Sugreeva then entered the cavernous cave of that mountain quickly, to fulfil the yearning of Raghava. [4-6-14]
उत्तरीयम् गृहीत्वा तु स तानि आभरणानि च | इदम् पश्य इति रामाय दर्शयामास वानरः || ४-६-१५
avicchhinna ashru vegaH tu saumitrim prekshya paarshvataH | paridevayitum diinam raamaH sam upacakrame || 4-6-19
On taking and bringing the parcel of that upper cloth with the auspicious jewellery, "This, you see..." saying thus that monkey started to show them to Rama. [4-6-15]
ततो गृहीत्वा वासः तु शुभानि आभरणानि च | अभवत् बाष्प सम्रुद्धः नीहारेण इव चन्द्रमाः || ४-६-१६
pashya lakshmaNa vaidehyaa saMtyak.htam hriyamaaNayaa | uttariiyam idam bhuumau shariiraad bhuuShaNaani ca || 4-6-20
Then on taking that cloth and also the auspicious jewellery, Rama became like mist filled moon with overfilling tears. [4-6-16]
सीता स्नेह प्रवृत्तेन स तु बाष्पेण दूषितः | हा प्रिये इति रुदन् धैर्यम् उत्सृज्य न्यपतत् क्षितौ || ४-६-१७
shaadvalinyaam dhruvam bhuumyaam siitayaa hriyamaaNayaa | ut.hsR^iShTam bhuuShaNaam idam tathaa ruupam hi dR^ishyate || 4-6-21
But he who is blemished by tears that outpoured in all his friendship with Seetha, leaving off his courage fell on the ground wailing, 'oh, dear... oh, dear...' [4-6-17]
हृदि कृत्वा स बहुशः तम् अलंकारम् उत्तमम् | निशश्वास भृशम् सर्पः बिलस्थ इव रोषितः || ४-६-१८
evam uktasaH tu raameNa lakshmaNo vaakyam idam abraviit | na aham jaanaami keyuure na aham jaanaami kuNDale || 4-6-22 nuupure tu abhijanaami nityam paada abhiva.ndanaat |
The more he hugged those best decorative ornaments close to his heart, the more he hissed like a wrathful serpent in a snake pit. [4-6-18]
अविच्छिन्न अश्रु वेगः तु सौमित्रिम् प्रेक्ष्य पार्श्वतः | परिदेवयितुम् दीनम् रामः सम् उपचक्रमे || ४-६-१९
tataH tu raaghavo vaakyam sugriivam idam abraviit || 4-6-23 bruuhi sugriiva kam desham hriyantii lakshitaa tvayaa | rakshasaa raudraruupeNa mama praaNapriyaa priyaa || 4-6-24
With the unending rush of tears he saw Lakshmana at his side and started to wail piteously. [4-6-19]
पश्य लक्ष्मण वैदेह्या संत्यक्तम् ह्रियमाणया | उत्तरीयम् इदम् भूमौ शरीराद् भूषणानि च || ४-६-२०
kva vaa vasati tat rakshaJH mahat vyasanadam mama | yan nimittam aham sarvaan naashayiShyaami raakshasaan || 4-6-25
"Lakshmana, see this upper cloth and these ornaments too of Vaidehi, shed from her body and dropped onto the ground while she is being abducted. [4-6-20]
शाद्वलिन्याम् ध्रुवम् भूम्याम् सीतया ह्रियमाणया | उत्सृष्टम् भूषणाम् इदम् तथा रूपम् हि दृश्यते || ४-६-२१
harataa maithiliim yena maam ca roShayataa dhruvam | aatmano jiivita antaaya mR^ityu dvaaram apaavR^itam || 4-6-26
"Seetha must have definitely dropped these ornaments onto pastureland, for they appear to be in their original shape, indeed." So said Rama to Lakshmana. [4-6-21]
एवम् उक्तसः तु रामेण लक्ष्मणो वाक्यम् इदम् अब्रवीत् | न अहम् जानामि केयूरे न अहम् जानामि कुण्डले || ४-६-२२ नूपुरे तु अभिजनामि नित्यम् पाद अभिवंदनात् |
mama dayita tamaa hR^itaa vanaat rajanicareNa vimathya yena saa | kathaya mama ripum tam adya vai plavagapate yama sannidhim nayaami || 4-6-27
When Rama thus said Lakshmana said this, "I know not the bracelets and I know not the earrings But because I always salute her feet I know these anklets well...[4-6-22]
ततः तु राघवो वाक्यम् सुग्रीवम् इदम् अब्रवीत् || ४-६-२३ ब्रूहि सुग्रीव कम् देशम् ह्रियन्ती लक्षिता त्वया | रक्षसा रौद्ररूपेण मम प्राणप्रिया प्रिया || ४-६-२४
" Then Rama sadly asked to Sugreeva, "tell me Sugreeva, towards which country that ferocious looking demon abducted my dear one dearest than my lives, as spotted by you... [4-6-23]
क्व वा वसति तत् रक्षज़ः महत् व्यसनदम् मम | यन् निमित्तम् अहम् सर्वान् नाशयिष्यामि राक्षसान् || ४-६-२५
"For the sake of which demon I wish to eliminate whole of the demons, that troublemaker of mine, where does he live, either... [4-6-25]
हरता मैथिलीम् येन माम् च रोषयता ध्रुवम् | आत्मनो जीवित अन्ताय मृत्यु द्वारम् अपावृतम् || ४-६-२६
"By whom Maithili is abducted and thus caused indignation in me, he has opened up the doors of his death suicidally. [4-6-26]
मम दयित तमा हृता वनात् रजनिचरेण विमथ्य येन सा | कथय मम रिपुम् तम् अद्य वै प्लवगपते यम सन्निधिम् नयामि || ४-६-२७
" Oh, king of the fly-jumpers, tell me which demon forcibly stole her, my dearest one than all, by molesting her in the forest, tell me about that enemy of mine, for sure I will lead him to the fore of Death today itself... [4-6-27]
