सुख उपविष्टम् रामम् तु प्रसन्नम् उदधिम् यथा | साल पुष्पाव संकीर्णे तस्मिन् गिरिवर उत्तमे || ४-८-१५ ततः प्रहृष्टः सुग्रीवः श्लक्ष्णया शुभया गिरा | उवाच प्रणयाद् रामम् हर्ष व्याकुलित अक्षरम् || ४-८-१६
sukha upaviShTam raamam tu prasannam udadhim yathaa | saala puShpaava saMkiirNe tasmin girivara uttame || 4-8-15 tataH prahR^iShTaH sugriivaH shlakShNayaa shubhayaa giraa | uvaaca praNayaad raamam harSha vyaakulita akSharam || 4-8-16
Translation
Then to him, who by now is comfortably sitting on a flowery mat laid by the bestrewn flowers of sala trees on that best mountain like a quiet ocean, to such Rama who by his very presence delights hearts, that gladsome Sugreeva said this in friendship with his gentle and gracious words that fluttered with happiness while he spoke. [4-8-15, 16]
Audio Recitation
Chapter context
The Tale of Enmity between Vali and Sugreeva
44 verses · Verse 15 of 44
34% through chapter