ततः प्रभातां र्जनीमुदिते च दिवाकरे | पुण्ये नक्षत्रयोगे चे मुहूर्ते च समाहिते || २-१४-२५ वसिष्ठो गुणसंपन्नः शिष्येः परिवृतस्तदा | उपगृह्याशु संभारान् [रविवेश पुरोत्तमम् || २-१४-२६
siktasaMmaarjitapathaaM pataakottamabhuushhitaam | vichitrakusumaakiirNaaM naanaasragbhirviraajitaam || 2-14-27 saMhR^ishhTamanujopetaaM samR^iddhavipaNaapaNaam | mahotsavasamaakiirNaaM raaghavaarthe samustsukaam || 2-14-28 chandanaagurudhuupaishcha sarvataH pratidhuupitaam | taaM puriim samatikramya purandarapuropamaam || 2-14-29 dadarshaantaH purashreshhThaM naanaadvijagaNaayutam | paurajaanapadaakirrrNaM braahmaNairupashobhitam || 2-14-30
Translation
Meanwhile, the night began to become clear, with the rising of sun. While the auspicious, moment united with lunar mansion approaching, the sage Vashishta who is rich in virtues surrounded by his disciples entered the capital city of Ayodhya briskly, having procured the requisite materials for Rama's coronation.
Chapter context
The Night Passes
54 verses · Verse 25 of 54
44% through chapter