Ayodhya Kanda
Chapter 27Verse1/ 23
4%

Chapter 27

Seetha's Wish to Go to the Forest Along with Rama

23 Verses

VR 2.27.1

एवम् उक्ता तु वैदेही प्रिय अर्हा प्रिय वादिनी | प्रणयात् एव सम्क्रुद्धा भर्तारम् इदम् अब्रवीत् || २-२७-१

evam uktaa tu vaidehii priya arhaa priya vaadinii | praNayaat eva samkruddhaa bhartaaram idam abraviit || 2-27-1

Sita, who speaks kindly and deserves kind utterances, after hearing Rama's words, became angry out of love alone and spoke thus to her husband.

VR 2.27.2

किमिदम् भाषसे राम वाक्यम् लघुतया ध्रुवम् | त्वया यदपहास्यम् मे श्रुत्वा नरवरात्मज || २-२७-२

kimidam bhaashhase raama vaakyam laghutayaa dhruvam | tvayaa yadapahaasyam me shrutvaa naravaraatmaja || 2-27-2

Oh, Rama the prince! What words these are you speaking? These light words certainly are to be laughed at by you and to me after hearning.

VR 2.27.3

आर्य पुत्र पिता माता भ्राता पुत्रः तथा स्नुषा | स्वानि पुण्यानि भुन्जानाः स्वम् स्वम् भाग्यम् उपासते || २-२७-३

aarya putra pitaa maataa bhraataa putraH tathaa snuShaa | svaani puNyaani bhunjaanaaH svam svam bhaagyam upaasate || 2-27-3

"Oh, noble prince! Father, mother, brother, son and daughter-in-law accomplish their own good fortune, as benefitted by their own pious deeds."

VR 2.27.4

भर्तुर् भाग्यम् तु भार्या एका प्राप्नोति पुरुष ऋषभ | अतः चैव अहम् आदिष्टा वने वस्तव्यम् इति अपि || २-२७-४

bhartur bhaagyam tu bhaaryaa ekaa praapnoti puruSha R^iShabha | ataH caiva aham aadiShTaa vane vastavyam iti api || 2-27-4

"Oh, Rama the best of men! Wife for one gets fortune of the husband. For that reason, I am also destined to dwell in the forest."

VR 2.27.5

न पिता न आत्मजो न आत्मा न माता न सखी जनः | इह प्रेत्य च नारीणाम् पतिर् एको गतिः सदा || २-२७-५

na pitaa na aatmajo na aatmaa na maataa na sakhii janaH | iha pretya ca naariiNaam patir eko gatiH sadaa || 2-27-5

" To a woman, father or son or self or mother or female companion are not the recourse. Husband alone is forever the best recourse either in this world or after her death".

VR 2.27.6

यदि त्वम् प्रस्थितः दुर्गम् वनम् अद्य एव राघव | अग्रतः ते गमिष्यामि मृद्नन्ती कुश कण्टकान् || २-२७-६

yadi tvam prasthitaH durgam vanam adya eva raaghava | agrataH te gamiShyaami mR^idnantii kusha kaNTakaan || 2-27-6

"Oh, Rama! If you set forth now itself to the forest, which is difficult to be travelled, I shall come before you, by trampling down thorns and grass with long pointed stalks."

VR 2.27.7

ईर्ष्या रोषौ बहिष् कृत्य भुक्त शेषम् इव उदकम् | नय माम् वीर विश्रब्धः पापम् मयि न विद्यते || २-२७-७

iirShyaa roShau bahiSh kR^itya bhukta sheSham iva udakam | naya maam viira vishrabdhaH paapam mayi na vidyate || 2-27-7

"Oh, brave man! By abandoning, as water left over after drinking, the impatience and anger and having faith, take me. There is no sin in me."

VR 2.27.8

प्रासाद अग्रैः विमानैः वा वैहायस गतेन वा | सर्व अवस्था गता भर्तुः पादच् चाया विशिष्यते || २-२७-८

praasaada agraiH vimaanaiH vaa vaihaayasa gatena vaa | sarva avasthaa gataa bhartuH paadac chaayaa vishiShyate || 2-27-8

"Protection under the feet of the husband is better than being on top of a lofty building or in aerial cars or in moving through the sky or in attaining all types of positions."

VR 2.27.9

अनुशिष्टा अस्मि मात्रा च पित्रा च विविध आश्रयम् | न अस्मि सम्प्रति वक्तव्या वर्तितव्यम् यथा मया || २-२७-९

anushiShTaa asmi maatraa ca pitraa ca vividha aashrayam | na asmi samprati vaktavyaa vartitavyam yathaa mayaa || 2-27-9

"My mother and father taught me of different matters long ago. I need not be told now, how to deal in any way with anyone."

VR 2.27.10

अहम् दुर्गम् गमिष्यामि वनम् पुरुषवर्जितम् | नानामृगगणाकीर्णम् शार्दूलवृकसेवितम् || २-२७-१०

aham durgam gamishhyaami vanam purushhavarjitam | naanaamR^igagaNaakiirNam shaarduulavR^ikasevitam || 2-27-10

" I can come to forest which is inaccessible, which is devoid of people, filled with various types of animals and inhaited by tigers and jackals."

VR 2.27.11

सुखम् वने निवत्स्यामि यथा एव भवने पितुः | अचिन्तयन्ती त्रीम्ल् लोकामः चिन्तयन्ती पति व्रतम् || २-२७-११

sukham vane nivatsyaami yathaa eva bhavane pituH | acintayantii triiml lokaamH cintayantii pati vratam || 2-27-11

"Not thinking of three world, thinking of loyalty to husband, I shall dwell in the forest happily as though staying in our father's house".

VR 2.27.12

शुश्रूषमाणा ते नित्यम् नियता ब्रह्म चारिणी | सह रंस्ये त्वया वीर वनेषु मधु गन्धिषु || २-२७-१२

shushruuShamaaNaa te nityam niyataa brahma caariNii | saha ra.nsye tvayaa viira vaneShu madhu gandhiShu || 2-27-12

"Oh, brave man! performing service to you regularly, having the necessary discipline, observing chastity, I would like to stay with you in the forests which smell like honey."

VR 2.27.13

त्वम् हि कर्तुम् वने शक्तः राम सम्परिपालनम् | अन्यस्य पै जनस्य इह किम् पुनर् मम मानद || २-२७-१३

tvam hi kartum vane shaktaH raama samparipaalanam | anyasya pai janasya iha kim punar mama maanada || 2-27-13

"Oh, Rama, the bestower of honour! Here in the forest, you are indeed capable of protecting other people also. Why to tell about my protection?"

VR 2.27.14

सह त्वया गमिश्यामि वसमद्य न संशयः | नाहम् शक्या महाभाग निवर्तयितु मुद्यता || २-२७१४

saha tvayaa gamishyaami vasamadya na sa.nshayaH | naaham shakyaa mahaabhaaga nivartayitu mudyataa || 2-2714

"Today no doubt, I will come to forest along with you. Oh, the illustrious! I, with this intention, cannot be prevented to do so."

VR 2.27.15

फल मूल अशना नित्यम् भविष्यामि न संशयः | न ते दुह्खम् करिष्यामि निवसन्ती सह त्वया || २-२७-१५

phala muula ashanaa nityam bhaviShyaami na sa.nshayaH | na te duhkham kariShyaami nivasantii saha tvayaa || 2-27-15

I shall live only on roots and fruits always, no doubt. Living along with you, I shall not create any unpleasantness to you.

VR 2.27.16

इच्चामि सरितः शैलान् पल्वलानि वनानि च | द्रष्टुम् सर्वत्र निर्भीता त्वया नाथेन धीमता || २-२७-१६

icchaami saritaH shailaan palvalaani vanaani ca | draShTum sarvatra nirbhiitaa tvayaa naathena dhiimataa || 2-27-16

" With you the learned and the lord, I shall not have fear anywhere. I wish to see rivers, mountains, small lakes and grooves."

VR 2.27.17

हंस कारण्डव आकीर्णाः पद्मिनीः साधु पुष्पिताः | इच्चेयम् सुखिनी द्रष्टुम् त्वया वीरेण सम्गता || २-२७-१७

ha.nsa kaaraNDava aakiirNaaH padminiiH saadhu puShpitaaH | iccheyam sukhinii draShTum tvayaa viireNa samgataa || 2-27-17

I shall be comfortable, by coming together with you, the courageous man. I desire to see lotus- ponds filled with swans, water-fowls and excellently flowered.

VR 2.27.18

अभिषेकम् करिष्यामि तासु नित्यम् यतव्रता | सह त्वया विशाल अक्ष रंस्ये परम नन्दिनी || २-२७-१८

abhishhekam karishhyaami taasu nityam yatavrataa | saha tvayaa vishaala akSha ra.nsye parama nandinii || 2-27-18

"Oh, the large eyed lord! Remaining dedicated to you, I shall take bath regularly in those lakes and with full of joy, I shall sport with you."

VR 2.27.19

एवम् वर्ष सहस्राणाम् शतम् वा अहम् त्वया सह | व्यतिक्रमम् न वेत्स्यामि स्वर्गोऽपि हि न मे मतः || २-२७-१९

evam varSha sahasraaNaam shatam vaa aham tvayaa saha | vyatikramam na vetsyaami svargo.api hi na me mataH || 2-27-19

Thus spending even a hundred thousand years in your company I shall never find any deviation/ Heaven also will not be acceptable to me otherwise.

VR 2.27.20

स्वर्गे अपि च विना वासो भविता यदि राघव | त्वया मम नर व्याघ्र न अहम् तम् अपि रोचये || २-२७-२०

svarge api ca vinaa vaaso bhavitaa yadi raaghava | tvayaa mama nara vyaaghra na aham tam api rocaye || 2-27-20

Oh, Lion among men and seion of Raghu! Even if in heaven there is residence for me without you, I do not like it.

VR 2.27.21

अहम् गमिष्यामि वनम् सुदुर्गमम् | मृग आयुतम् वानर वारणैः युतम् | वने निवत्स्यामि यथा पितुर् गृहे | तव एव पादाव् उपगृह्य सम्मता || २-२७-२१

aham gamiShyaami vanam sudurgamam | mR^iga aayutam vaanara vaaraNaiH yutam | vane nivatsyaami yathaa pitur gR^ihe | tava eva paadaav upagR^ihya sammataa || 2-27-21

I shall proceed to the forest, which is very much inaccessible and occupied by monkeys, elephants as well as other animals. Clining to your feet alone, I shall dwell in the forest as though in father's home.

VR 2.27.22

अनन्य भावाम् अनुरक्त चेतसम् | त्वया वियुक्ताम् मरणाय निश्चिताम् | नयस्व माम् साधु कुरुष्व याचनाम् | न ते मया अतः गुरुता भविष्यति || २-२७-२२

ananya bhaavaam anurakta cetasam | tvayaa viyuktaam maraNaaya nishcitaam | nayasva maam saadhu kuruShva yaacanaam | na te mayaa ataH gurutaa bhaviShyati || 2-27-22

"Therefore, grant well my prayer and usher me- me without any other thought, whose mind is fondly attached to you and who am determined to die if separated from you. Due to this, there will be no burden to you from me."

VR 2.27.23

तथा ब्रुवाणाम् अपि धर्म वत्सलो | न च स्म सीताम् नृ वरः निनीषति | उवाच च एनाम् बहु सम्निवर्तने | वने निवासस्य च दुह्खिताम् प्रति || २-२७-२३

tathaa bruvaaNaam api dharma vatsalo | na ca sma siitaam nR^i varaH niniiShati | uvaaca ca enaam bahu samnivartane | vane nivaasasya ca duhkhitaam prati || 2-27-23

sita along with him eventhought she was speaking as a foresaid. To hold her back from coming to forest, he also started talking highly of the various afflictions she might have to face in a forest.

Previous

Rama Lets Seetha Know of the King's Wish

All Chapters

Next

Rama Warns Seetha of Difficulties of Staying in Forest

Ayodhya Kanda

Ayodhya Kanda

Ch.27 · 23 Verses

Prev

Ch.26

Next

Ch.28

Verses · 23
↑ All Chapters