साल ताल अश्व कर्णाम् च तरसा पातयन् बलात् | पर्यस्यन् गिरि कूटानि द्रुमान् अन्याम् च वेगितः || ४-३१-१४ शिलाः च शकली कुर्वन् पद्भ्याम् गज इव आशु गः | दूरम् एक पदम् त्यक्त्वा ययौ कार्यवशात् द्रुतम् || ४-३१-१५
roShaat prasphuramaaNa oShThaH sugriivam prati lakShmaNaH | dadarsha vaanaraan bhiimaan kiShki.ndhaayaa bahiH caraan || 4-31-17
Translation
While knocking down Saala, Palm, Ashvakarna trees with his might, razing mountain-crests and even other trees with his strength, splintering boulders underfoot, Lakshmana made haste through an enmeshed path leaving off one-foot-pathway as with an elephant striding fleetly, and proceeded swiftly impelled by the mission. [4-31-15]
Chapter context
Lakshmana's Fury
46 verses · Verse 14 of 46
26% through chapter