तथागतां समुत्थाप्य सपत्न्यस्तां भृशातुराः || ६-१११-९० पर्यवस्थापयामासू रुदन्त्यो रुदतीं भृशम् |
sauvarNiiM shibikaaM divyaamaaropya kShaumavaasasam || 6-111-109 raavaNaM raakShasaadhishamashrupuurNamukhaa dvijaaH | tuuryaghoShaishcha vividhaiH stuvadbhishchaabhinanditam || 6-111-110 pataakaabhishcha chitraabhiH sumanobhishcha chitritaam | utkShipya shibikaaM taaM tu vibhiiShaNapurogamaaH || 6-111-111 dakShiNaabhimukhaaH sarve gR^ihya kaaShThaani bhejire |
Translation
Raising up Mandodari, who was in that condition bitterly weeping, her co-wives who were also weeping, very much distressed as they were, began to console her (as follows):
Word by word
samutthaapya
raising up
taam
Mandodari
tathaagatam
who was in that condition
bhR^isham rudantiim
bitterly weeping
sapatnyaiH
her co-wives
rudantyaH
who were also weeping
bhR^ishaaturaaH
very much distressed as they were
paryavasthaapayaamaasuH
consoled her.
Chapter context
Mandodari Laments on Ravana's Death
102 verses · Verse 90 of 102
71% through chapter