ते तु ताम् रजनीम् उष्य ब्राह्मणा वेद पारगाः | उपतस्थुर् उपस्थानम् सह राज पुरोहिताः || २-१५-१
te tu taam rajaniim uShya braahmaNaa veda paaragaaH | upatasthur upasthaanam saha raaja purohitaaH || 2-15-1
Those brahmans skilled in Vedas stayed there all the night and arrived at a nearby place along with the royal priest, Vashishta.
अमात्या बल मुख्याः च मुख्या ये निगमस्य च | राघवस्य अभिषेक अर्थे प्रीयमाणाः तु सम्गताः || २-१५-२
amaatyaa bala mukhyaaH ca mukhyaa ye nigamasya ca | raaghavasya abhiSheka arthe priiyamaaNaaH tu samgataaH || 2-15-2
Ministers, army chiefs, prominent leaders of the city assembled there, welcoming the cause of Rama's coronation.
उदिते विमले सूर्ये पुष्ये च अभ्यागते अहनि | अभिषेकाय रामस्य द्विज इन्द्रैः उपकल्पितम् || २-१५-३ कान्चना जल कुम्भाः च भद्र पीठम् स्वलम्क्ऱ्तम् |
udite vimale suurye puShye ca abhyaagate ahani | abhiShekaaya raamasya dvija indraiH upakalpitam || 2-15-3 kaancanaa jala kumbhaaH ca bhadra piiTham svalamkRtam |
The best of brahmanas were prepared to do Rama's coronation in day-time after the sun rises clearly at the arrival of Pushya star and on arrival of Rama's auspicious birth time of Cancer.
काञ्चना जलकुमाभश्च भद्रपीठं स्वलङ्कृतम् || २-१५-४ रथश्च सम्यगा स्तीर्णोभास्वता व्याग्रचर्मणा |
kaaJNchanaa jalakumaabhashcha bhadrapiiThaM svalaN^kR^itam || 2-15-4 rathashcha samyagaa stiirNobhaasvataa vyaagracharmaNaa |
Golden water-pots, well-decorated throne and chariot covered well by shining tiger-skin were impressive.
गङ्गायमुनयोः पुण्यात्सङ्गमादाहृतं जलम् || २-१५-५ याश्चान्याः सरितः पुण्या ह्रदाः कूपाः सरांसि च | प्राग्वाहाश्चोर्ध्ववाहाश्च तिर्यग्वाहा स्समाहिताः || २-१५-६ ताभ्यश्चैवाहृतं तो यं समुद्रेभ्यश्च सर्वशः |
gaN^gaayamunayoH puNyaatsaN^gamaadaahR^itaM jalam || 2-15-5 yaashchaanyaaH saritaH puNyaa hradaaH kuupaaH saraaMsi cha | praagvaahaashchordhvavaahaashcha tiryagvaahaa ssamaahitaaH || 2-15-6 taabhyashchaivaahR^itaM to yaM samudrebhyashcha sarvashaH |
Water was brought from auspicious conjunction of rivers ganga and Yamuna, from other rivers, lakes, wells, ponds, from streams flowing eastwards, from streams which joined together and from oceans in all sides.
सलाजाः क्षीरिभिश्छन्ना घटाः काञ्चनराजताः || २-१५-७ पद्मोत्पलयुता भान्ति पूर्णाः परमवारिणा |
kshaudraM dadhi ghR^itaM laajaa darbhaaH sumanasaH payaH || 2-15-8 veshyaashchaiva shubhaachaaraaH sarvaabharaNabhuushhitaaH |
Gold and silver pots filled with best water together with popped grain and covered by milky sapped leaves, lotuses and water-lilies were shining there.
क्षौद्रं दधि घृतं लाजा दर्भाः सुमनसः पयः || २-१५-८ वेश्याश्चैव शुभाचाराः सर्वाभरणभूषिताः |
chandraaMshuvikachaprakhyaM kaaJNchanaM ratnabhushhitam ||2-15-9 sajjaM tishhThati raamasya vaalavyajanamuttamam |
Honey, curd, clarified butter popped grain, sacred grass, flowers and milk were kept ready. Harlots adorned with all types of ornaments were also glimmering there.
चन्द्रांशुविकचप्रख्यं काञ्चनं रत्नभुषितम् ||२-१५-९ सज्जं तिष्ठति रामस्य वालव्यजनमुत्तमम् |
chandramaNDalasamkaashamaatapatraM cha paaNDuram || 2-15-10 sajjaM dyutikaraM shriimadabhishhekapuraskR^itam |
An excellent fly-flopper which was like spread-out rays of moon, made of gold, adorned with diamonds was kept ready for Rama.
चन्द्रमण्डलसम्काशमातपत्रं च पाण्डुरम् || २-१५-१० सज्जं द्युतिकरं श्रीमदभिषेकपुरस्कृतम् |
paaNDurashcha vR^ishhaH sajjaH paaNDuro.asvashcha susthitaH || 2-15-11 prasR^itashcha gajaH shriimaanaupavaahyaH pratiikshate |
A white umbrella like circular moon, which was kept in advance for the occasion of coronation was also kept ready.
पाण्डुरश्च वृषः सज्जः पाण्डुरोऽस्वश्च सुस्थितः || २-१५-११ प्रसृतश्च गजः श्रीमानौपवाह्यः प्रतीक्षते |
ashhTau cha kanyaa maaN^galyaaH sarvaabharaNabhuushhitaaH || 2-15-12 vaaditraaNi cha sarvaaNi vandinashcha tathaapare |
A white bull, a white horse a mighty and beautiful elephant which was fit to be mounted by kings were readily waiting.
अष्टौ च कन्या माङ्गल्याः सर्वाभरणभूषिताः || २-१५-१२ वादित्राणि च सर्वाणि वन्दिनश्च तथापरे |
ikshvaakuuNaaM yathaa raajye saMbhriyetaabhishhechanam || 2-15-13 tathaajaatiiyamaadaaya raajaputraabhishhechanm | te raajavachanaattatra samavetaa mahiipatim || 2-15-14 apashyanto.abruvan ko bu raajJNonaH pratipaadayet |
Eight auspicious virgins adorned all types of ornaments, various types of musical instruments, panegyrists and others were also waiting.
इक्ष्वाकूणां यथा राज्ये संभ्रियेताभिषेचनम् || २-१५-१३ तथाजातीयमादाय राजपुत्राभिषेचन्म् | ते राजवचनात्तत्र समवेता महीपतिम् || २-१५-१४ अपश्यन्तोऽब्रुवन् को बु राज्ञोनः प्रतिपादयेत् |
na pashyaamashcha raajaanamuditashcha divaakaraH || 2-15-15 yauvaraajyaabhishhekashcha sajjo raamasya dhiimataH |
The people who gathered there after getting the things required as per orders of king for coronation ceremony to be held in a kingdom of Ikshhvaaku dynasty, could not sight the king and discussed among themselves about how to inform the king regarding their arrival.
न पश्यामश्च राजानमुदितश्च दिवाकरः || २-१५-१५ यौवराज्याभिषेकश्च सज्जो रामस्य धीमतः |
raamaH ca samyag aastiirNo bhaasvaraa vyaaghra carmaNaa || 2-15-17 gangaa yamunayoh puNyaat samgamaat aahRtam jalam |
" The king is not being seen. The sun has risen. Everything is ready for the coronation of Rama, the wise".
इति तेषु ब्रुवाणेषु सार्वभौमान् महीपतीन् || २-१५-१६ अब्रवीत्तानिदं सर्वान्सुमन्त्रो राजसत्कृतः |
ayaM pR^ichchhaami vachanaat sukhamaayushhmataamaham || 2-15-18 raajJNH saMpratibuddhasya chaanaagamanakaaraNam |
Sumantra, who received good respect from Dasaratha, heard them thus speaking and addressed those kings, who came from different countries.
रामं राज्ञो नियोगेन त्वरया प्रस्थितोऽस्म्यहम् || २-१५-१७ पूज्या राज्ञो भवन्तस्तु रामस्य च विशेषतः |
ityuktvaantaHpuradvaaramaajagaama puraaNavit || 2-15-19 sadaasaktaM cha tadveshma sumantraH pravivesha ha |
"I am going to Rama quickly as per king's directions. But, you are all worthy of worship by Dasaratha and by Rama in particular."
अयं पृच्छामि वचनात् सुखमायुष्मतामहम् || २-१५-१८ राज्ञः संप्रतिबुद्धस्य चानागमनकारणम् |
tushhTaavaasya tadaa vaMshaM pravishya sa vishaaM pateH || 2-15-20 shayaniiyaM narendhrasya tadasaadya vyatishhThata |
"I shall ask as your word about the well-being of king who is now awake and also about the reason of his not coming here."
इत्युक्त्वान्तःपुरद्वारमाजगाम पुराणवित् || २-१५-१९ सदासक्तं च तद्वेश्म सुमन्त्रः प्रविवेश ह |
so.atyaasaadya tu tadveshma tiraskariNi mantraa || 2-15-21 aashiirbhirguNayuktaabhirabhitushhTaava raaghavam |
That Sumantra, knower of sacred works spoke thus, approached entrance of royal palace and entered the inner quarters which is always kept closed.
तुष्टावास्य तदा वंशं प्रविश्य स विशां पतेः || २-१५-२० शयनीयं नरेन्ध्रस्य तदसाद्य व्यतिष्ठत |
somasuuryau cha kaakutstha shivavaishravaNaavapi || 2-15-22 varuNashchagnirindrashcha vijayam pradishantu te |
He entered the inner quarters and praised the king's dynasty. He approached the royal bedroom and stood there at a distance.
सोऽत्यासाद्य तु तद्वेश्म तिरस्करिणि मन्त्रा || २-१५-२१ आशीर्भिर्गुणयुक्ताभिरभितुष्टाव राघवम् |
gataa bhagavatii raatriraH shivamupasthitam || 2-15-23 buddhyasva nR^ipashaarduula kuru kaaryamanantaram |
He entered the bedroom, approached nearer to the curtain there and praised Dasaratha's qualities with blessings.
सोमसूर्यौ च काकुत्स्थ शिववैश्रवणावपि || २-१५-२२ वरुणश्चग्निरिन्द्रश्च विजयम् प्रदिशन्तु ते |
braahmaNaa balamukhyaashcha naigamaashchaagataa nR^ipa || 2-15-24 darshanam pratikaaN^kshante pratibuddhyasva raaghava |
"Oh, king Dasaratha! Let sun and the moon, guardians of the world like Shiva and Kubera, Varuna, Agni and Indra grant victory to you!"
गता भगवती रात्रिरः शिवमुपस्थितम् || २-१५-२३ बुद्ध्यस्व नृपशार्दूल कुरु कार्यमनन्तरम् |
stuvantaM tam tadaa suutaM sumantraM mantrakovidam || 2-15-25 pratibuddhya tato raajaa idaM vachanamabraviit |
"Oh, the best of kings! The venerable night has gone. The auspicious day has come. Wake up and do whatever needs to be done thereafter."
ब्राह्मणा बलमुख्याश्च नैगमाश्चागता नृप || २-१५-२४ दर्शनम् प्रतिकाङ्क्षन्ते प्रतिबुद्ध्यस्व राघव |
raamamaanaya suuteti yadasyabhihito/anayaa || 2-15-26 kimidaM kaaraNam yena mamaajJNaa pratihanyate |
"Oh, king Dasaratha ! Brahmanas, chiefs of armed forces and traders are waiting to see you. Please wake up."
स्तुवन्तं तम् तदा सूतं सुमन्त्रं मन्त्रकोविदम् || २-१५-२५ प्रतिबुद्ध्य ततो राजा इदं वचनमब्रवीत् |
na chaiva samprasupto.ahamaanayehaashu raaghavam || 2-15-27 iti raajaa dasharathaH suutaM tatraanvashaatpunaH |
Then, Dasaratha woke up and spoke these words to Sumantra, who was eulogising him, who was skilled in giving advice and who was his charioteer.
राममानय सूतेति यदस्यभिहितो/अनया || २-१५-२६ किमिदं कारणम् येन ममाज्ञा प्रतिहन्यते |
sa raajavachanaM shrutvaa shirasaa pratipuujya tam || 2-15-28 nirjagama nR^ipaavaasaanmanyamaanaH priyaM mahat |
"Why have you not followed my orders even though you were asked by her to bring Rama."
न चैव सम्प्रसुप्तोऽहमानयेहाशु राघवम् || २-१५-२७ इति राजा दशरथः सूतं तत्रान्वशात्पुनः |
prasanno raajamaargaM cha pataakaadhvajashobhitam || 2-15-29 hR^ishhTaH pramuditaH suuto jagaamaashu vilokayan |
King Dasaratha ordered that charioteer there again thus - " I am not sleeping. Bring Rama here soon".
स राजवचनं श्रुत्वा शिरसा प्रतिपूज्य तम् || २-१५-२८ निर्जगम नृपावासान्मन्यमानः प्रियं महत् |
sa suutastatra shushraava raamaadhikaraNaaH kathaaH || 2-15-30 abhishhechanasaMyuktaassarvalokasya hR^ishhTavat |
He listened to king's words, bowed his head in salutation to him, thought for goodness of king, and came out of the king's palace.
प्रसन्नो राजमार्गं च पताकाध्वजशोभितम् || २-१५-२९ हृष्टः प्रमुदितः सूतो जगामाशु विलोकयन् |
tato dadarsha ruchiraM kailaasashikharaprabham || 2-15-31 raamaveshma sumantrastu shakraveshmasamaprabham |
That Sumantra with placid mind, went happily seeing the royal roads adorned with flags and banners.
स सूतस्तत्र शुश्राव रामाधिकरणाः कथाः || २-१५-३० अभिषेचनसंयुक्तास्सर्वलोकस्य हृष्टवत् |
mahaakavaaTapihitaM vitardishatashobhitam || 2-15-32 kaaJNchanapratimaikaagraM maNividrumatoraNam | shaaradaabhraghanaprakhyaM diiptaM meruguhopamam || 2-15-33 maNibhirvaramaalyaanaaM sumahadbhiralaMkR^itam | muktaamaNibhiraakiirNaM chandhanaagurubhuushhitam || 2-15-34 gandhaanmanojJNaan visR^ijaddhaarduraM shikharaM yathaa | saarasaishcha mayuuraishcha vinadadbhirviraajitam || 2-15-35 sukR^itehaamR^igaakiirNaM sukiirNaM bhaktibhistathaa | manshchakshushcha bhuutaanaamaadadattigmatejasaa || 2-15-36 chandrabhaaskarasaMkaasham kuberabhavanopamam | mahendradhaamapratimaM naanaapakshisamaakulam || 2-15-37 merushR^iN^gasamam suuto raamaveshma dadarsha ha | upasthitaiH samaakiirNam janairaJNjalikaaribhiH || 2-15-38 upaadaaya samaakraantaistathaa jaanapadairjanaiH | raamaabhishhekasumukhairunmukhaiH samalamkR^itam || 2-15-39 mahaameghasamaprakhyamudagraM suvibhuushhitam | naanaaratnasamaakiirNaM kubjakairaatakaavR^itam || 2-15-40
Sumantra heard the words pertaining to Rama and Rama's coronation spoken together by joyful people there.
ततो ददर्श रुचिरं कैलासशिखरप्रभम् || २-१५-३१ रामवेश्म सुमन्त्रस्तु शक्रवेश्मसमप्रभम् |
sa vaajiyuktena rathena saarathi | rnaraakulaM raajakulam viraajayan | varuuthinaa raamagR^ihaabhipaatinaa | purasya sarvasya manaaMsi harshayan || 2-15-41
Then, Sumantra saw Rama's palace which was lovely shining like top of a mountain and radiant like Indra's palace.
महाकवाटपिहितं वितर्दिशतशोभितम् || २-१५-३२ काञ्चनप्रतिमैकाग्रं मणिविद्रुमतोरणम् | शारदाभ्रघनप्रख्यं दीप्तं मेरुगुहोपमम् || २-१५-३३ मणिभिर्वरमाल्यानां सुमहद्भिरलंकृतम् | मुक्तामणिभिराकीर्णं चन्धनागुरुभूषितम् || २-१५-३४ गन्धान्मनोज्ञान् विसृजद्धार्दुरं शिखरं यथा | सारसैश्च मयूरैश्च विनदद्भिर्विराजितम् || २-१५-३५ सुकृतेहामृगाकीर्णं सुकीर्णं भक्तिभिस्तथा | मन्श्चक्षुश्च भूतानामाददत्तिग्मतेजसा || २-१५-३६ चन्द्रभास्करसंकाशम् कुबेरभवनोपमम् | महेन्द्रधामप्रतिमं नानापक्षिसमाकुलम् || २-१५-३७ मेरुशृङ्गसमम् सूतो रामवेश्म ददर्श ह | उपस्थितैः समाकीर्णम् जनैरञ्जलिकारिभिः || २-१५-३८ उपादाय समाक्रान्तैस्तथा जानपदैर्जनैः | रामाभिषेकसुमुखैरुन्मुखैः समलम्कृतम् || २-१५-३९ महामेघसमप्रख्यमुदग्रं सुविभूषितम् | नानारत्नसमाकीर्णं कुब्जकैरातकावृतम् || २-१५-४०
tatassamaasaadya mahaadhanaM mahat | prahR^ishhTaromaa sa babhuuva saarathiH | mR^igairmayuuraishcha samaakulolbaNaM | gR^ihaM varaarhasya shachiipateriva || 2-15-42
Rama's palace was beautiful with large doors and adorned with hundreds of raised quadrangular seats. There were festooned decorations over doorways with gems and corals. It was adorned with various precious stones and the best of garlands. Pearls were scattered all over abundantly. It was decorated with sandal and aloe woods, spreading out beautiful smells like the peak of a Darddura Mountain. Cranes and peacocks were singing sweetly. Figures of wolves and other art forms were sculptured here and there. It was attracting the eyes and minds of living beings by its brilliance. It was shining like a constellation of moon and the sun. It was full of various kinds of birds. It was as high as Meru mountain. Sumantra saw such a palace of Rama. People who came from different rural parts to see Rama's coronation were waiting with different gifts in their hands. That house decorated with various diamonds, was looking high like a great cloud. Hunch backed servants and servants of kirata tribe were moving all over the house.
स वाजियुक्तेन रथेन सारथि | र्नराकुलं राजकुलम् विराजयन् | वरूथिना रामगृहाभिपातिना | पुरस्य सर्वस्य मनांसि हर्शयन् || २-१५-४१
That Sumantra with chariot fastened with horses and having a top, approached towards Rama's palace, beautifying the human and the royal races, gladdened the hearts of all citizens.
ततस्समासाद्य महाधनं महत् | प्रहृष्टरोमा स बभूव सारथिः | मृगैर्मयूरैश्च समाकुलोल्बणं | गृहं वरार्हस्य शचीपतेरिव || २-१५-४२
That palace of the great souled Rama was like Indra's palace with great wealth. It was filled with various deer and peacocks. After approaching that palace, he became quite thrilled.
स तत्र कैलासनिभाः स्वलंकृताः | प्रविश्य कक्ष्यास्त्रिदशालयोपमाः | प्रियान् वरान् राममते स्थितान् बहून् | व्यपोह्य शुद्धांतमुपस्थितो रथी || २-१५-४३
The inner apartments of Rama's palace were well decorated, high as Kailasa mountain and like abodes of deities. Sumantra entered there, passed over many of Rama's friends who well wishers and approached Rama's inner apartment.
स तत्र शुश्राव च हर्षयुक्ता | रामाभिषेकार्थकृता जनानां | नरेंद्रसूनोरभिमंगळार्थाः | सर्वस्य लोकस्य गिरः प्रहृष्टः || २-१५-४४
There, Sumantra heard delightful people talking about Rama's coronation and the rites to be performed for the sake of Rama's prosperity.
महेंद्रसद्मप्रतिमं तु वेश्म | रामस्य रम्यं मृगपक्षिजुष्टं | ददर्श मेरोरिव शृंगमुच्चं | विभ्राजमानं प्रभया सुमम्त्रः || २-१५-४५
Rama's palace was as high as top of the Meru mountain, shining with radiance. The mansion was filled with birds and antelopes. It was like Indra's mansion. Sumantra saw such a beautiful house of Rama.
उपस्थितै रञ्जलिकारिभिश्च | सोपायनैर्जानपदैर्जनैश्च | कोट्या परार्धैश्च विमुक्तयानैः | समाकुलं द्वारपदम् ददर्श || २-१५-४६
He saw crores and millions of rural folk and other people with folded hands approaching the area leaving their respective vehicles.
ततो महामेघमहीधराभं | प्रभिन्नमत्यङ्कुशमत्यसह्यम् | रामोपवाह्याम् रुचिरम् ददर्श | शत्रुम्जयं नागमुदग्रकायम् || २-१५-४७
There he saw a beautiful elephant called Satrunjaya with highly elevated body and Rama's royal conveyance. It was like a great cloud and a mountain. It was intoxicated, uncontrollable and intolerable.
स्वलंकृतान् सास्वरथान् सकुम्जरा | नमात्यमुखयांश्च ददर्श वल्लभान् | व्यपोह्य सूतः सहितान्समंततः | समृद्धमंतःपुर माविवेश ह || २-१५-४८
The ministers in chief who were beloved to the king, were well-adorned and came there on horse-carriages and elephants. Sumantra passed over the people gathered there on all sides and entered the rich inner apartment.
ततोऽद्रिकूटाचलमेघसन्नि भं | महाविमानोपमवेश्मसंयुतम् | अवार्यमाणः प्रविवेश सारथिः | प्रभूतरत्नं मकरो यथार्णवम् || २-१५-४९
Then, that Sumantra entered Rama's palace, which was like top of a mountain, like an unmoving cloud, which contained houses equal to excellent divine cars, like crocodile entering the ocean containing a number of precious stones. Nobody obstructed him.
