एवम् तु क्रुद्धया राजा राम मात्रा सशोकया | श्रावितः परुषम् वाक्यम् चिन्तयाम् आस दुह्खितः || २-६२-१
evam tu kruddhayaa raajaa raama maatraa sashokayaa | shraavitaH paruSham vaakyam cintayaam aasa duhkhitaH || 2-62-1
When harsh words with anger in this manner by the grief-stricken Kausalya, Rama's mother were heard, king Dasaratha felt depressed and reflected upon them.
चिन्तयित्वा स च नृपो मुमोह व्याकुलेन्द्रियः | अथ दीर्घेण कालेन सम्ज्ञामाप परतपः || २-६२-२
cintayitvaa sa ca nR^ipo mumoha vyaakulendriyaH | atha diirgheNa kaalena samjJNaamaapa paratapaH || 2-62-2
The king fell brooding thus perplexed as he was in his mind and lost his consciousness. Thereafter, that king who torments the enemies regained his consciousness after a long time.
स सम्ज्ञाअमुपलब्यैव दीर्घमुष्णम् च निःससन् | कौसल्याम् पार्श्वतो दृष्ट्वा ततश्चिन्तामुपागमत् || २-६२-३
sa samjJNaaamupalabyaiva diirghamuShNam ca niHsasan | kausalyaam paarshvato dR^iShTvaa tatashcintaamupaagamat || 2-62-3
After restoring his consciousness he, breathing a long and hot sigh and seeing Kausalya by his side, began to worry again.
तस्य चिन्तयमानस्य प्रत्यभात् कर्म दुष्कृतम् | यद् अनेन कृतम् पूर्वम् अज्ञानात् शब्द वेधिना || २-६२-४
tasya cintayamaanasya pratyabhaat karma duShkR^itam | yad anena kR^itam puurvam aGYaanaat shabda vedhinaa || 2-62-4
As he thus brooded over, he recalled in his mind, a sinful deed that was done by him out of ignorance long ago, by shooting with an arrow an unseen object, the sound of which was only heard.
अमनाः तेन शोकेन राम शोकेन च प्रभुः | द्वाभ्यामपि महाराजः शोकाब्यामभितप्यतो || २-६२-५
amanaaH tena shokena raama shokena ca prabhuH | dvaabhyaamapi mahaaraajaH shokaabyaamabhitapyato || 2-62-5
The mighty emperor felt distressed through agony caused by that sinful dead and as also through agony caused by separation from Rama and was tormented by the dual grief.
दह्यमानः तु शोकाभ्याम् कौसल्याम् आह भू पतिः | वेपमानोऽञ्जलिम् कृत्वा प्रसादर्तमवाङ्मुखः || २-६२-६
dahyamaanaH tu shokaabhyaam kausalyaam aaha bhuu patiH | vepamaano.aJNjalim kR^itvaa prasaadartamavaaN^mukhaH || 2-62-6
That king, tormented by the afflictions, was trembling, bent his head down, joined his palms in salutation, desirous of getting her grace and spoke to Kausalya as follows:
प्रसादये त्वाम् कौसल्ये रचितः अयम् मया अन्जलिः | वत्सला च आनृशंसा च त्वम् हि नित्यम् परेष्व् अपि || २-६२-७
prasaadaye tvaam kausalye racitaH ayam mayaa anjaliH | vatsalaa ca aanR^isha.nsaa ca tvam hi nityam pareShv api || 2-62-7
"O, Kausalya! I seek your grace. This joining of palms is set out by me. You are always affectionate even towards others and even indeed kind."
भर्ता तु खलु नारीणाम् गुणवान् निर्गुणो अपि वा | धर्मम् विमृशमानानाम् प्रत्यक्षम् देवि दैवतम् || २-६२-८
bhartaa tu khalu naariiNaam guNavaan nirguNo api vaa | dharmam vimR^ishamaanaanaam pratyakSham devi daivatam || 2-62-8
"O, queen! For women reflecting on righteousness, a husband whether he is virtuous or worthless, is a visible god indeed."
सा त्वम् धर्म परा नित्यम् दृष्ट लोक पर अवर | न अर्हसे विप्रियम् वक्तुम् दुह्खिता अपि सुदुह्खितम् || २-६२-९
saa tvam dharma paraa nityam dR^iShTa loka para avara | na arhase vipriyam vaktum duhkhitaa api suduhkhitam || 2-62-9
"You as such, who is ever intent on virtue, who has understood good and evil fortunes in the world, even if grief-stricken, ought not to have spoken unpleasant words to me, who is too much in distress."
तत् वाक्यम् करुणम् राज्ञः श्रुत्वा दीनस्य भाषितम् | कौसल्या व्यसृजद् बाष्पम् प्रणाली इव नव उदकम् || २-६२-१०
tat vaakyam karuNam raaGYaH shrutvaa diinasya bhaaShitam | kausalyaa vyasR^ijad baaShpam praNaalii iva nava udakam || 2-62-10
Hearing those miserable words spoken by the distressed king, Kausalya shed tears, akin to new rain water flowing from channel.
स मूद्र्ह्नि बद्ध्वा रुदती राज्ञः पद्मम् इव अन्जलिम् | सम्भ्रमात् अब्रवीत् त्रस्ता त्वरमाण अक्षरम् वचः || २-६२-११
sa muudrhni baddhvaa rudatii raaGYaH padmam iva anjalim | sambhramaat abraviit trastaa tvaramaaNa akSharam vacaH || 2-62-11
Capturing on her own head, the king's palms joined in the form of a lotus, Kausalya was scared and spoke weeping in hurriedly lettered words in eagerness.
प्रसीद शिरसा याचे भूमौ निततिता अस्मि ते | याचिता अस्मि हता देव हन्तव्या अहम् न हि त्वया || २-६२-१२
prasiida shirasaa yaace bhuumau nitatitaa asmi te | yaacitaa asmi hataa deva hantavyaa aham na hi tvayaa || 2-62-12
"O, king! I appeal to you with my bowed head. I lie prostrate on the floor. I am ruined. I am not to be forgiven indeed by you."
न एषा हि सा स्त्री भवति श्लाघनीयेन धीमता | उभयोः लोकयोः वीर पत्या या सम्प्रसाद्यते || २-६२-१३
na eShaa hi saa strii bhavati shlaaghaniiyena dhiimataa | ubhayoH lokayoH viira patyaa yaa samprasaadyate || 2-62-13
"O, Valiant man! In both the worlds, it is ill-becoming of a woman, being propitiated by her husband, who is praise worthy and possessing good disposition."
जानामि धर्मम् धर्मज्ञ त्वाम् जाने सत्यवादिनम् | पुत्र शोक आर्तया तत् तु मया किम् अपि भाषितम् || २-६२-१४
jaanaami dharmam dharmaGYa tvaam jaane satyavaadinam | putra shoka aartayaa tat tu mayaa kim api bhaaShitam || 2-62-14
"O, valiant man! In both the worlds, it of a woman, being propitiated by her husband, who is praise worthy and possessing good disposition."
शोको नाशयते धैर्यम् शोको नाशयते श्रुतम् | शोको नाशयते सर्वम् न अस्ति शोक समः रिपुः || २-६२-१५
shoko naashayate dhairyam shoko naashayate shrutam | shoko naashayate sarvam na asti shoka samaH ripuH || 2-62-15
"Grief ruins courage. Grief ruins sacred learning, grief ruins all. There is no enemy like grief."
शक्यम् आपतितः सोढुम् प्रहरः रिपु हस्ततः | सोढुम् आपतितः शोकः सुसूक्ष्मः अपि न शक्यते || २-६२-१६
shakyam aapatitaH soDhum praharaH ripu hastataH | soDhum aapatitaH shokaH susuukShmaH api na shakyate || 2-62-16
"A hitting that descended from the hands of an enemy is possible to be tolerated. But, the grief suddenly descended, even if so small, is not possible to be tolerated."
दर्मज्ञाः श्रुतिमन्तोऽपि चिन्नधर्मार्थसंशयाः | यतयो वीर मुह्यन्ति शोकसम्मूढचेतसः || २-६२-१७
darmajJNaaH shrutimanto.api chinnadharmaarthasa.nshayaaH | yatayo viira muhyanti shokasammuuDhacetasaH || 2-62-17
"O, valiant man! Even ascetics, who know righteousness, who have learnt sacred texts and who have rent asunder doubts relating to religious merit and wealth, go astray having their minds infatuated with grief."
वन वासाय रामस्य पन्च रात्रः अद्य गण्यते | यः शोक हत हर्षायाः पन्च वर्ष उपमः मम || २-६२-१८
vana vaasaaya raamasya panca raatraH adya gaNyate | yaH shoka hata harShaayaaH panca varSha upamaH mama || 2-62-18
"Today it is counted as five days since Rama has gone to exile. It is equal to five years for me, since grief has ruined my happiness."
तम् हि चिन्तयमानायाः शोको अयम् हृदि वर्धते | अदीनाम् इव वेगेन समुद्र सलिलम् महत् || २-६२-१९
tam hi cintayamaanaayaaH shoko ayam hR^idi vardhate | adiinaam iva vegena samudra salilam mahat || 2-62-19
"While I think of Rama, this grief in my heart is increasing, like water in a great ocean increases with the fast streaming of rivers.
एवम् हि कथयन्त्याः तु कौसल्यायाः शुभम् वचः | मन्द रश्मिर् अभूत् सुर्यो रजनी च अभ्यवर्तत || २-६२-२०
evam hi kathayantyaaH tu kausalyaayaaH shubham vacaH | manda rashmir abhuut suryo rajanii ca abhyavartata || 2-62-20
While Kausalya was telling auspicious words indeed as aforesaid the sun became feeble and turned towards night too.
तथ प्रह्लादितः वाक्यैः देव्या कौसल्यया नृपः | शोकेन च समाक्रान्तः निद्राया वशम् एयिवान् || २-६२-२१
tatha prahlaaditaH vaakyaiH devyaa kausalyayaa nR^ipaH | shokena ca samaakraantaH nidraayaa vasham eyivaan || 2-62-21
The king, thus cheered up by the queen Kausalya, got subjected to slumber, after having been overcome by grief.
