ताम् तु शूर्पणखाम् रामः काम पाश अवपाशिताम् | स्वच्छ्हया श्लक्ष्णया वाचा स्मित पूर्वम् अथ अब्रवीत् || ३-१८-१
taam tu shuurpaNakhaam raamaH kaama paasha avapaashitaam |svacchhhayaa shlakShNayaa vaacaa smita puurvam atha abraviit || 3-18-1
Rama then voicing clearly and softly spoke to her, whom the noose of lust has tethered down, with a smile preceding his words. [3-18-1]
कृत दारो अस्मि भवति भार्या इयम् दयिता मम | त्वत् विधानाम् तु नारीणाम् सुदुःखा ससपत्नता || ३-१८-२
kR^ita daaro asmi bhavati bhaaryaa iyam dayitaa mama |tvat vidhaanaam tu naariiNaam suduHkhaa sasapatnataa || 3-18-2
"Oh, honourable one, I am married and this is my dear wife, thus it will be distressing for your sort of females to live with a co-wife. [3-18-2]
अनुजः तु एष मे भ्राता शीलवान् प्रिय दर्शनः | श्रीमान् अकृत दारः च लक्ष्मणो नाम वीर्यवान् || ३-१८-३
anujaH tu eSha me bhraataa shiilavaan priya darshanaH |shriimaan akR^ita daaraH ca lakShmaNo naama viiryavaan || 3-18-3
"He is my younger brother named Lakshmana, he is with a good conduct, good looking, a promising and valiant one, and he is without a wife. [3-18-3]
अपूर्वी भार्यया च अर्थी तरुणः प्रिय दर्शनः | अनुरूपः च ते भर्ता रूपस्य अस्य भविष्यति || ३-१८-४
apuurvii bhaaryayaa ca arthii taruNaH priya darshanaH |anuruupaH ca te bhartaa ruupasya asya bhaviShyati || 3-18-4
"He is without a wife and in need of a wife he is youthful, good-looking and he can become a fitly husband of yours, fit enough to your kind of features. [3-18-4]
एनम् भज विशालाक्षि भर्तारम् भ्रातरम् मम | असपत्ना वरारोहे मेरुम् अर्क प्रभा यथा || ३-१८-५
enam bhaja vishaalaakShi bhartaaram bhraataram mama |asapatnaa varaarohe merum arka prabhaa yathaa || 3-18-5
"You woo him, oh, board-eyed [bulged-eyed] one, this brother of mine as your husband like sunshine seeking the Mt. Meru, then oh, great-waisted [pot-bellied] one, you will be without a co-wife " So said Rama to that demoness. [3-18-5]
इति रामेण सा प्रोक्ता राक्षसी काम मोहिता | विसृज्य रामम् सहसा ततो लक्ष्मणम् अब्रवीत् || ३-१८-६
iti raameNa saa prok{}taa raakShasii kaama mohitaa |visR^ijya raamam sahasaa tato lakShmaNam abraviit || 3-18-6
When Rama clearly told that way to that demoness dazed in lust, discarding Rama quickly then she spoke to Lakshmana. [3-18-6]
अस्य रूपस्य ते युक्ता भार्या अहम् वरवर्णिनी | मया सह सुखम् सर्वान् दण्डकान् विचरिष्यसि || ३-१८-७
asya ruupasya te yuk{}taa bhaaryaa aham varavarNinii |mayaa saha sukham sarvaan daNDakaan vicariShyasi || 3-18-7
"I with my best complexion will be your deserving wife meetly to you charm, you can happily take a jaunt all over Dandaka forest along with me." So Shuurpanakha ran after Lakshmana. [3-18-7]
एवम् उक्तः तु सौमित्री राक्षस्या वाक्य कोविदः | ततः शूर्पणखीम् स्मित्वा लक्ष्मणो युक्तम् अब्रवीत् || ३-१८-८
evam uk{}taH tu saumitrii raakShasyaa vaakya kovidaH |tataH shuurpaNakhiim smitvaa lakShmaNo yuk{}tam abraviit || 3-18-8
Thus said by the demoness that meaningful sentence maker Lakshmana, the son of Sumitra, then smiled and appropriately replied Shuurpanakha. [3-18-8]
कथम् दासस्य मे दासी भार्या भवितुम् इच्छ्हसि | सो अहम् आर्येण परवान् भ्रात्रा कमल वर्णिनी || ३-१८-९
katham daasasya me daasii bhaaryaa bhavitum icchhhasi |so aham aaryeNa paravaan bhraatraa kamala varNinii || 3-18-9
"How you wish to become a female servant, oh, [black] lotus-coloured one, by becoming the wife of a servant like me? I am just a vassal of my adorable brother. [3-18-9]
समृद्ध अर्थस्य सिद्धार्था मुदित अमल वर्णिनी | आर्यस्य त्वम् विशालाक्षि भार्या भव यवीयसी || ३-१८--१०
samR^iddha arthasya siddhaarthaa mudita amala varNinii |aaryasya tvam vishaalaakShi bhaaryaa bhava yaviiyasii || 3-18--10
"Oh, goggle eyed one, befitting to your complexion that is un-stainable further you better become the wife of my brother Rama who is abounding in means, and on becoming the younger wife of that adorable one, you too will achieve your means and thus you will be happy. [3-18-10]
एनाम् विरूपाम् असतीम् करालाम् निर्णत उदरीम् | भार्याम् वृद्धाम् परित्यज्य त्वाम् एव एष भजिष्यति || ३-१८-११
enaam viruupaam asatiim karaalaam nirNata udariim |bhaaryaam vR^iddhaam parityajya tvaam eva eSha bhajiShyati || 3-18-11
"On discarding her who is disfigured, dishonest, diabolically deleterious old wife with a hallow stomach that Rama will adore you alone. [3-18-11]
को हि रूपम् इदम् श्रेष्ठम् संत्यज्य वरवर्णिनि | मानुषेषु वरारोहे कुर्यात् भावम् विचक्षणः || ३-१८-१२
ko hi ruupam idam shreShTham saMtyajya varavarNini |maanuSheShu varaarohe kuryaat bhaavam vicakShaNaH || 3-18-12
"Oh, best complexioned one with best waist, is there any wiseacre to simply discard your kind of best personality, indeed, in preference to human females?" Lakshmana said so to Shuurpanakha. [3-18-12]
इति सा लक्ष्मणेन उक्ता कराला निर्णतोदरी | मन्यते तत् वचः सत्यम् परिहास अविचक्षणा || ३-१८-१३
iti saa lakShmaNena uk{}taa karaalaa nirNatodarii |manyate tat vacaH satyam parihaasa avicakShaNaa || 3-18-13
Thus said by Lakshmana that despicable one with slouching stomach Shuurpanakha presumed those words to be truthful, for she is equivocal of that equivoque. [3-18-13]
सा रामम् पर्णशालायाम् उपविष्टम् परंतपम् | सीतया सह दुर्धर्षम् अब्रवीत् काम मोहिता || ३-१८-१४
saa raamam parNashaalaayaam upaviShTam paraMtapam |siitayaa saha durdharSham abraviit kaama mohitaa || 3-18-14
She who is fuddle by lust said to that unassailable enemy scorcher Rama who is sitting in the cottage along with Seetha. [3-18-14]
इमाम् विरूपाम् असतीम् करालाम् निर्णतोदरीम् | वृद्धाम् भार्याम् अवष्टभ्य न माम् त्वम् बहु मन्यसे || ३-१८-१५
imaam viruupaam asatiim karaalaam nirNatodariim |vR^iddhaam bhaaryaam avaShTabhya na maam tvam bahu manyase || 3-18-15
"Tenacious of her who is disfigured, dishonest, diabolical, hallow-stomached old wife of yours you are not regarding me high. [3-18-15]
अद्य इमाम् भक्षयिष्यामि पश्यतः तव मानुषीम् | त्वया सह चरिष्यामि निःसपत्ना यथा सुखम् || ३-१८-१६
adya imaam bhakShayiShyaami pashyataH tava maanuShiim |tvayaa saha cariShyaami niHsapatnaa yathaa sukham || 3-18-16
"Now I wish to eat up this human female right before your very eyes, and then I can blithely make merry along with you, without the botheration of a co-wife." Said Shuurpanakha to Rama. [3-18-16]
इति उक्त्वा मृगशावाक्षीम् अलात सदृश ईक्षणा | अभ्यधावत् सुसंक्रुद्धा महा उल्का रोहिणीम् इव || ३-१८-१७
iti uk{}tvaa mR^igashaavaakShiim alaata sadR^isha iikShaNaa |abhyadhaavat susaMkruddhaa mahaa ulkaa rohiNiim iva || 3-18-17
Speaking that way she that torch-eyed Shuurpanakha dashed towards the deer-eyed Seetha in high exasperation as a great meteor would dash towards Rohini, the brightest star in the sky. [3-18-17]
ताम् मृत्यु पाश प्रतिमाम् आपतंतीम् महाबलः | विगृह्य रामः कुपितः ततो लक्ष्मणम् अब्रवीत् || ३-१८-१८
taam mR^ityu paasha pratimaam aapata.ntiim mahaabalaH |vigR^ihya raamaH kupitaH tato lakShmaNam abraviit || 3-18-18
By that the great-energetic Rama took umbrage and checking her who is like the noose of death swooping down on Seetha said to Lakshmana. [3-18-18]
क्रूरैः अनार्यैः सौमित्रे परिहासः कथंचन | न कार्यः पश्य वैदेहीम् कथंचित् सौम्य जीवतीम् || ३-१८-१९
kruuraiH anaaryaiH saumitre parihaasaH kathaMcana |na kaaryaH pashya vaidehiim kathaMcit saumya jiivatiim || 3-18-19
"Punning in any way with the base and brutish is inapposite, oh, gentle Saumitri, mark note of Vaidehi, somehow surviving [3-18-19]
इमाम् विरूपाम् असतीम् अतिमत्ताम् महोदरीम् | राक्षसीम् पुरुषव्याघ्र विरूपयितुम् अर्हसि || ३-१८-२०
imaam viruupaam asatiim atimattaam mahodariim |raakShasiim puruShavyaaghra viruupayitum arhasi || 3-18-20
"She is freakish, knavish and overtly ruttish, oh, tigerly man, it will be apt of you to deface this paunchy demoness " Thus Rama said to Lakshmana. [3-18-20]
इति उक्तो लक्ष्मणः तस्याः क्रुद्धो रामस्य पश्यतः | उद्धृत्य खड्गम् चिच्छ्हेद कर्ण नासम् महाबलः || ३-१८-२१
iti uk{}to lakshmaNaH tasyaaH kruddho raamasya pashyataH |uddhR^itya khaDgam cicchhheda karNa naasam mahaabalaH || 3-18-21
Thus said to that mighty Lakshmana he infuriately drew sword and chopped off her ears and nose before the very eyes of Rama. [3-18-21]
निकृत्त कर्ण नासा तु विस्वरम् सा विनद्य च | यथा आगतम् प्रदुद्राव घोरा शूर्पणखा वनम् || ३-१८-२२
nikR^itta karNa naasaa tu visvaram saa vinadya ca |yathaa aagatam pradudraava ghoraa shuurpaNakhaa vanam || 3-18-22
On hewing off her ears and nose she that ghastly Shuurpanakha blared highly and discordantly, and very speedily fled into forest as she came. [3-18-22]
सा विरूपा महाघोरा राक्षसी शोणित उक्षिता | ननाद विविधान् नादान् यथा प्रावृषि तोयदः || ३-१८-२३
saa viruupaa mahaaghoraa raakShasii shoNita ukShitaa |nanaada vividhaan naadaan yathaa praavR^iShi toyadaH || 3-18-23
She that very ghastly demoness when defaced is wetted by blood and blared many a blare like a cloud in cloudburst. [3-18-23]
सा विक्षरंती रुधिरम् बहुधा घोर दर्शना | प्रगृह्य बाहू गर्जन्ती प्रविवेश महावनम् || ३-१८-२४
saa vikShara.ntii rudhiram bahudhaa ghora darshanaa |pragR^ihya baahuu garjantii pravivesha mahaavanam || 3-18-24
She that gruesome one in her appearance clasped herself and thunderously entered similarly gruesome forest while her blood fountained and profusely exuded. [3-18-24]
ततः तु सा राक्षस संघ सम्वृतम् खरम् जन स्थान गतम् विरूपिता | उपेत्य तम् भ्रातरम् उग्र तेजसम् पपात भूमौ गगनाद् यथा अशनिः || ३-१८-२५
tataH tu saa raakShasa saMgha samvR^itamkharam jana sthaana gatam viruupitaa |upetya tam bhraataram ugra tejasampapaata bhuumau gaganaad yathaa ashaniH || 3-18-25
Then she who is deformed neared her brother Khara who possess violent vigour, who is abiding in Janasthaana and who is presently surrounded by his band of his hench-demons, and before him she that Shuurpanakha fell onto ground like a thunderbolt from the sky. [3-18-25]
ततः सभार्यम् भय मोह मूर्चिता सलक्ष्मणम् राघवम् आगतम् वनम् | विरूपणम् च आत्मनि शोणित उक्षिता शशंस सर्वम् भगिनी खरस्य सा || ३-१८-२६
tataH sabhaaryam bhaya moha muurchitaasalakShmaNam raaghavam aagatam vanam |viruupaNam ca aatmani shoNita ukShitaashasha.nsa sarvam bhaginii kharasya saa || 3-18-26
Then that sister of Khara who is convulsed in the fluster of fear and her body wetted with blood reported to her brother Khara, all about Rama's arrival in forest with his wife and Lakshmana, and even about his misshaping her. [3-18-26]
