Aranya Kanda
Chapter 4Verse1/ 31
3%

Chapter 4

Curse of Viradha

31 Verses

VR 3.4.1

ह्रियमाणौ तु काकुत्स्थौ दृष्ट्वा सीता रघूत्तमौ | उच्चैः स्वरेण चुक्रोश प्रगृह्य सु महाभुजौ || ३-४-१

hriyamaaNau tu kaakutsthau dR^iShTwaa siitaa raghuuttamau | uccaiH swareNa chukrosha pragR^ihya su mahaabhujau || 3-4-1

On seeing those two very dexterous scions of Kakutstha, and the best ones from Raghu dynasty, namely Rama and Lakshmana, grabbed and being carried off, Seetha screamed in a high-pitched voice.[3-4-1]

VR 3.4.2

एष दाशरथी रामः सत्यवान् शीलवान् शुचिः | रक्षसा रौद्र रूपेण ह्रियते सह लक्ष्मणः || ३-४-२

eSha daasharathii raamaH satyavaan shiilavaan shuchiH | rakshasaa raudra ruupeNa hriyate saha lakshmaNaH || 3-4-2

"He that truth-abiding, virtuous, and the flawless Rama of Dasharatha is carried off along with Lakshmana by the demon with a ferocious look... [3-4-2]

VR 3.4.3

माम् ऋका भक्ष इष्यन्ति शार्दूल द्वीपिनः तथा | माम् हरः उत्सृज्य काकुत्स्थौ नमस्ते राक्षसोत्तमः || ३-४-३

maam R^ikaa bhaksha iShyanti shaarduula dviipinaH tathaa | maam haraH utsR^ijya kaakutsthau namaste raakshasottamaH || 3-4-3

"Wild bears, tigers and panthers aspire to eat me away... oh, best demon, thieve me instead and release Kakutstha-s... Hail to thee..." [Said Seetha.] [3-4-3]

VR 3.4.4

तस्याः तत् वचनम् श्रुत्वा वैदेह्याः राम लक्ष्मणौ | वेगम् प्रचक्रतुर् वीरौ वधे तस्य दुरात्मनः || ३-४-४

tasyaaH tat vachanam shrutvaa vaidehyaaH raama lakshmaNau | vegam prachakratur viirau vadhe tasya duraatmanaH || 3-4-4

On hearing Vaidehi's that utterance those valorous ones Rama and Lakshmana speedily busied themselves in eliminating that evil-minded demon Viradha. [3-4-4]

VR 3.4.5

तस्य रौद्रस्य सौमित्रिः सव्यम् बाहुम् बभञ्ज ह | रामः तु दक्षिणम् बाहुम् तरसा तस्य रक्षसः || ३-४-५

tasya raudrasya saumitriH savyam baahum babha~nja ha | raamaH tu dakshiNam baahum tarasaa tasya rakshasaH || 3-4-5

Soumitri indeed severed the left arm of that ferocious one, while Rama rent the right arm of that demon with his might. [3-4-5]

VR 3.4.6

सः भग्न बहुः संविग्नः पपात आशु विमूर्छितः | धरण्याम् मेघ संकाशो वज्र भिन्न इव अचलः || ३-४-६

saH bhagna bahuH saMvignaH papaata aashu vimuurChitaH | dharaNyaam megha saMkaasho vajra bhinna iva achalaH || 3-4-6

When his arms are mutilated that demon similar to a dark-cloud is frustrated, fainted, and fell onto ground, like the mountain demolished by the Thunderbolt of Indra. [3-4-6]

VR 3.4.7

मुष्टिभिर् बाहुभिर् पद्भिः सूदयन्तौ तु राक्षसम् | उद्यंयोद्यंय च अपि एनम् स्थण्डिले निष्पिपेषतुः || ३-४-७

muShTibhir baahubhir padbhiH suudayantau tu raakshasam | udyaMyodyaMya cha api enam sthaNDile niShpipeShatuH || 3-4-7

They battered that demon with their fists, hands and feet, and even by heaving and hurling him again and again they entirely pounded on him on the ground. [3-4-7]

VR 3.4.8

स विद्धो बहुभिर् बाणैः खड्गाभ्याम् च परिक्षतः | निष्पिष्टो बहुधा भूमौ न ममार स राक्षसः || ३-४-८

sa viddho bahubhir baaNaiH khaDgaabhyaam cha parikshataH | niShpiShTo bahudhaa bhuumau na mamaara sa raakshasaH || 3-4-8

Though that demon is battered with many arrows, even sheared off with two swords, and even though he is entirely pounded on the ground he is not killed. [3-4-8]

VR 3.4.9

तम् प्रेक्ष्य रामः सुभृशम् अवध्यम् अचल उपमम् | भयेषु अभय दः श्रीमान् इदम् वचनम् अब्रवीत् || ३-४-९

tam prekshya raamaH subhR^isham avadhyam achala upamam | bhayeShu abhaya daH shriimaan idam vachanam abraviit || 3-4-9

On observing that the mountain-similar demon is ineradicable that easily, then Rama, the sublime one, and the bestower of shelter in fear, spoke this sentence to Lakshmana. [3-4-9]

VR 3.4.10

तपसा पुरुषव्याघ्र राक्षसोऽयम् न शक्यते | शस्त्रेण युधि निर्जेतुम् राक्षसम् निखनावहे || ३-४-१०

tapasaa puruShavyaaghra raakshaso.ayam na shakyate | shastreNa yudhi nirjetum raakshasam nikhanaavahe || 3-4-10

"Oh! Manly-tiger Lakshmana, it is impossible to overpower this demon with weapons in a confrontation, hence, let's bury this demon... [3-4-10]

VR 3.4.11

कुंजर्स्य इव रौद्रस्य राक्षसस्य अस्य लक्ष्मण! | वने अस्मिन् सुमहद् श्वभ्रम् खन्यताम् रौद्रवर्चसः || ३-४-११

kuMjarsya iva raudrasya raakshasasya asya lakshmaNa! | vane asmin sumahad shwabhram khanyataam raudravarchasaH || 3-4-11

"Lakshmana, a very deep pit be dug for this furious and ferocious reprobate in this forest, as though for an elephant... [3-4-11]

VR 3.4.12

इति उक्त्वा लक्ष्मणम् रामः प्रदरः खन्यताम् इति | तस्थौ विराधम् आक्र्ंय कण्ठे पादेन वीर्यवान् || ३-४-१२

iti uk{}tvaa lakshmaNam raamaH pradaraH khanyataam iti | tasthau viraadham aakrMya kaNThe paadena viiryavaan || 3-4-12

On saying to Lakshmana that a trench shall be dug...' then Rama repressively placed his foot on the throat of Viradha, and stood by. [3-4-12]

VR 3.4.13

तत् श्रुत्वा राघवेण उक्तम् राक्षसः प्रश्रितम् वचः | इदम् प्रोवाच काकुत्स्थम् विराधः पुरुषर्षभम् || ३-४-१३

tat shrutvaa raaghaveNa uk{}tam raakshasaH prashritam vachaH | idam provaacha kaakutstham viraadhaH puruSharShabham || 3-4-13

On hearing that said by Raghava, demon Viradha sincerely spoke these humble words to Rama, the finest one from Kakutstha dynasty. [3-4-13]

VR 3.4.14

हतोऽहम् पुरुषव्याघ्रः शक्र तुल्य बलेन वै | मया तु पूर्वम् त्वम् मोहान् न ज्ञातः पुरुषर्षभः || ३-४-१४

hato.aham puruShavyaaghraH shakra tulya balena vai | mayaa tu puurvam twam mohaan na j~naataH puruSharShabhaH || 3-4-14

"Dead I am, oh! Manly-tiger and a coequal of Indra in your strength... I have fallaciously not identified you earlier... oh, best one among men... [3-4-14]

VR 3.4.15

कौसल्या सुप्रजातः तात रामः त्वम् विदितो मया | वैदेही च महाभागा लक्ष्मणः च महायशाः || ३-४-१५

kausalyaa suprajaataH taata raamaH twam vidito mayaa | vaidehii cha mahaabhaagaa lakshmaNaH cha mahaayashaaH || 3-4-15

"Oh, sire, now I have known you to be Rama, the son of Kausalya... and even propitious Seetha and greatly renowned one Lakshmana are now known to me... [3-4-15]

VR 3.4.16

अभि शापाद् अहम् घोरम् प्रविष्टो राक्ष्सीम् तनुम् | तुंबुरुः नाम गन्धर्वः शप्तो वैश्रवणेन हि || ४-३-१६

abhi shaapaad aham ghoram praviShTo raakshsiim tanum | tuMburuH naama gandharvaH shapto vaishravaNena hi || 4-3-16

"By curse I had to enter this ghoulish demon's body, but I am a celestial gandharva, named Tumburu and Kubera cursed me... [3-4-16]

VR 3.4.17

प्रसाद्यमानः च मया सोऽब्रवीत् माम् महायशाः | यदा दाशरथी रमः त्वाम् वधिष्यति संयुगे || ३-४-१७ तदा प्रकृतिम् आपन्नो भवान् स्वर्गम् गमिष्यति |

prasaadyamaanaH cha mayaa so.abraviit maam mahaayashaaH | yadaa daasharathii ramaH twaam vadhiShyati saMyuge || 3-4-17 tadaa prakR^itim aapanno bhavaan swargam gamiShyati |

"When entreated by me, he that greatly renowned Kubera said to me, 'When Dasharatha's Rama kills you in a fight... then you will attain your nature of celestial body and you will go to heavens...' [3-4-17, 18a]

VR 3.4.18

अनुपस्थीयमानो माम् स क्रुद्धो व्याजहार ह || ३-४-१८ इति वैश्रवणो राजा रंभ आसक्तम् उवाच ह |

anupasthiiyamaano maam sa kruddho vyaajahaara ha || 3-4-18 iti vaishravaNo raajaa raMbha aasak{}tam uvaaca ha |

" King Kubera thus cursed angrily me for not presenting myself in his service when I was interested in a celestial dancer Rambha, and indeed he alone said this curse-clearance to me... [3-4-18b, 19a]

VR 3.4.19

तव प्रसादान् मुक्तो अहम् अभिशापात् सु दारुणात् || ३-४-१९ भुवनम् स्वम् गमिष्यामि स्वस्ति वोऽस्तु परंतप |

tava prasaadaan muk{}to aham abhishaapaat su daaruNaat || 3-4-19 bhuvanam swam gamiShyaami swasti vo.astu paraMtapa |

" And by your grace I am released from this utterly hideous cruse, and now I wish to go to my own heavenly abode, oh, firestorm of enemies, let safety betide you all... [3-4-19b, 20a]

VR 3.4.20

इतो वसति धर्मात्मा शरभङ्गः प्रतापवान् || ३-४-२० अध्यर्थ योजने तातः महर्षिः सूर्य संनिभः | तम् क्षिप्रम् अभिगच्छ त्वम् स ते श्रेयो अभिधास्यति || ३-४-२१

ito vasati dharmaatmaa sharabha~NgaH prataapavaan || 3-4-20 adhyartha yojane taataH maharShiH suurya saMnibhaH | tam kshipram abhigacCha twam sa te shreyo abhidhaasyati || 3-4-21

"Oh, Sire, att one and half yojana-s of distance from here Sage Sharabhanga, a great saint of virtue, and an efficacious sage with sun-like resplendence dwells, you shall quickly approach him for he advises you opportunely... [3-4-20-21]

VR 3.4.22

अवटे च अपि माम् राम निक्षिप्य कुशली व्रज | रक्षसाम् गत सत्त्वानाम् एष धर्मः सनातनः || ३-४-२२ अवटे ये निधीयन्ते तेषाम् लोकाः सनातनाः |

evam uk{}tvaa tu kaakutstham viraadhaH shara piiDitaH || 3-4-23 babhuuva swarga saMpraapto nyasta deho mahaabalaH |

"Rama you go safely on burying me in a pit... this is the age-old custom for those demons that lost vitality... those that are inhumed in pit, to them there will be the worlds of manes..." [3-4-22, 23a]

VR 3.4.23

एवम् उक्त्वा तु काकुत्स्थम् विराधः शर पीडितः || ३-४-२३ बभूव स्वर्ग संप्राप्तो न्यस्त देहो महाबलः |

tat shrutvaa raaghavaH vaakyam lakshmaNam vyaadidesha ha || 3-4-24 kuMjarsya iva raudrasya raakshasasya asya lakshmaNa! | vane asmin sumahat shwabhram khanyataam raudrakarmaNaH|| 3-4-25 iti uk{}tvaa lakshmaNam raamaH pradaraH khanyataam iti | tasthau viraadham aakraMya kaNThe paadena viiryavaan || 3-4-26

"And on saying thus to Rama that Viradha who is hurt by arrows became heaven-worthy on leaving his body. [3-4-23b, 24a]

VR 3.4.24

तत् श्रुत्वा राघवः वाक्यम् लक्ष्मणम् व्यादिदेश ह || ३-४-२४ कुंजर्स्य इव रौद्रस्य राक्षसस्य अस्य लक्ष्मण! | वने अस्मिन् सुमहत् श्वभ्रम् खन्यताम् रौद्रकर्मणः|| ३-४-२५ इति उक्त्वा लक्ष्मणम् रामः प्रदरः खन्यताम् इति | तस्थौ विराधम् आक्रंय कण्ठे पादेन वीर्यवान् || ३-४-२६

tataH khanitram aadaaya lakshmaNaH shwabhram uttamam | akhanat paarshvataH tasya viraadhasya mahaatmanaH || 3-4-27

And Raghava on hearing those words of the demon ordered Lakshmana, "Lakshmana, a very deep pit be dug for this furious and ferocious reprobate in this forest, as though for an elephant..." On saying to Lakshmana that a trench shall be dug...' then Rama repressively placed his foot on the throat of Viradha, and stood by. [3-4-24b, 25, 26]

VR 3.4.27

ततः खनित्रम् आदाय लक्ष्मणः श्वभ्रम् उत्तमम् | अखनत् पार्श्वतः तस्य विराधस्य महात्मनः || ३-४-२७

avadhyataam prekshya mahaasurasya tau shitena shastreNa tadaa nararShabhau | samarthya cha atyartha vishaaradau ubhau bile viradhasya vadham prachakratuH || 3-4-30

Then, on taking a digging tool Lakshmana dug a deep pit beside the great soul Viradha. [3-4-27]

VR 3.4.28

तम् मुक्त कण्ठम् उत्क्षिप्य शङ्कु कर्णम् महास्वनम् | विराधम् प्राक्षिपत् श्वभ्रे नदन्तम् भैरव स्वनम् || ३-४-२८

swayam viraadhena hi mR^ityum aatmanaH prasahya raameNa vadhaartham iipsitaH | niveditaH kaanana chaariNaa swayam na me vadhaH shastra kR^ito bhavet iti || 3-4-31

On releasing his throat from the stamping of Rama, he that long eared, lurid voiced Viradha is ensconced in that pit while he is still blaring with his horrific voice. [3-4-28]

VR 3.4.29

तम् आहवे दारुणम् आशु विक्रमौ स्थिरौ उभौ संयति राम लक्ष्मणौ | मुदान्वितौ चिक्षिपतुर् भयावहम् नदन्तम् उत्क्षिप्य बिलेन राक्ष्सम् || ३-४-२९

tadeva raameNa nishaMya bhaaShitam kR^itaa matiH tasya bila praveshane | bilam cha tena ati balena rakshasaa praveshyamaanena vanam vinaaditam || 3-4-32

Those deftly victorious ones Rama and Lakshmana who compose themselves in a given fight, both have gladly raised that Viradha, a ghoulish one in fight, a terrifying demon who is still blaring, with all their might and hurled him into the pit. [3-4-29]

VR 3.4.30

अवध्यताम् प्रेक्ष्य महासुरस्य तौ शितेन शस्त्रेण तदा नरर्षभौ | समर्थ्य च अत्यर्थ विशारदौ उभौ बिले विरधस्य वधम् प्रचक्रतुः || ३-४-३०

prahR^iShTa ruupau iva raama lakshmaNau viraadham urvyaam pradare nipaatya tam | nanandatuH viita bhayau mahaavane shilaabhiH antar dadhatuH cha raakshasam || 3-4-33

On observing the indestructibility of that demon with any weapon, however sharp it might be, those two best ones among men that are very expertly skilled have thought over well and undertook the elimination of that great demon in a pit. [3-4-30]

VR 3.4.31

स्वयम् विराधेन हि मृत्युम् आत्मनः प्रसह्य रामेण वधार्थम् ईप्सितः | निवेदितः कानन चारिणा स्वयम् न मे वधः शस्त्र कृतो भवेत् इति || ३-४-३१

tataH tu tau kaaMchana chitra kaarmukau nihatya rakshaH parigR^ihya maithiliim | vijahratuH tau muditau mahaavane divi sthitau chandra divaakarau iva || 3-4-34

Viradha himself preferred his death at the hands of Rama and desired for a long to be killed by Rama and that forest walker himself appraised that, "Killing me with any weapon is impossible..." [3-4-31]

VR 3.4.32

तदेव रामेण निशंय भाषितम् कृता मतिः तस्य बिल प्रवेशने | बिलम् च तेन अति बलेन रक्षसा प्रवेश्यमानेन वनम् विनादितम् || ३-४-३२

On listening to that which is said by Viradha, Rama resolved his mind to cast him into pit, and when that mighty demon is being flung into the pit the whole forest blared with that demon's cries. [3-4-32]

VR 3.4.33

प्रहृष्ट रूपौ इव राम लक्ष्मणौ विराधम् उर्व्याम् प्रदरे निपात्य तम् | ननन्दतुः वीत भयौ महावने शिलाभिः अन्तर् दधतुः च राक्षसम् || ३-४-३३

so'pi taam jaanakii~N dR^iShTvaa shiighra~N sa~njaata vikramaH | iya~N paraa mahaa shaktiH seya~N svargasya kaaraNa~N asyaa vibodho mokShepi kaaraNa~N bandhanepi ca | tasmaat imaa~N bhajiShyami diShTyaa praapta~N hi darshanam | iti darshana maatreNa vimuktaam augha pa~njaraH | bhakti yukto jarahaara eNa~N siitaa~N caitanya ruupiNii~N |

Rama and Lakshmana felt happy by way of their look in burying Viradha in the pit of the earth, and on burying him they two felt rejoiced for gone is the fear in that great forest, and within the pit they have also concealed him with boulders in order to make it a burial-chamber to the departed soul. [3-4-33]

VR 3.4.34

ततः तु तौ कांचन चित्र कार्मुकौ निहत्य रक्षः परिगृह्य मैथिलीम् | विजह्रतुः तौ मुदितौ महावने दिवि स्थितौ चन्द्र दिवाकरौ इव || ३-४-३४

Then they two who have dazzling golden bows have eliminated that demon and retrieved Seetha, and they gladly journeyed on in that great forest like the two entities abiding on the skies, namely the Sun and Moon. [3-4-34]

Previous

Viradha Attacks Sri Rama and Lakshmana

All Chapters

Next

Hermitage of Sage Sharabhanga

Aranya Kanda

Aranya Kanda

Ch.4 · 31 Verses

Prev

Ch.3

Next

Ch.5

Verses · 31
↑ All Chapters