Ayodhya Kanda
Chapter 68Verse1/ 19
5%

Chapter 68

Vasishta Instructs Messengers to Call Bharata and Satrughna

19 Verses

VR 2.68.1

तेषाम् तत् वचनम् श्रुत्वा वसिष्ठः प्रत्युवाच ह | मित्र अमात्य गणान् सर्वान् ब्राह्मणांस् तान् इदम् वचः || २-६८-१

teShaam tat vacanam shrutvaa vasiShThaH pratyuvaaca ha | mitra amaatya gaNaan sarvaan braahmaNaa.ns taan idam vacaH || 2-68-1

Hearing their words, Vasistha replied thus to that group of friends as well as ministers and to all the Brahmans (assembled there):

VR 2.68.2

यद् असौ मातुल कुले पुरे राज गृहे सुखी | भरतः वसति भ्रात्रा शत्रुघ्नेन समन्वितः || २-६८-२ तत् शीघ्रम् जवना दूता गच्चन्तु त्वरितैः हयैः | आनेतुम् भ्रातरौ वीरौ किम् समीक्षामहे वयम् || २-६८-३

yad asau maatula kule pure raaja gR^ihe sukhii | bharataH vasati bhraatraa shatrughnena samanvitaH || 2-68-2 tat shiighram javanaa duutaa gacchantu tvaritaiH hayaiH | aanetum bhraatarau viirau kim samiikShaamahe vayam || 2-68-3

"Bharata, who was given kingdom (by Dasaratha) is staying very happily in his maternal uncle's home, along with Satrughna. Hence messengers in fast running horses are to be sent quickly to bring back those heroic brothers. What are we to think of further in this matter?"

VR 2.68.4

गच्चन्तु इति ततः सर्वे वसिष्ठम् वाक्यम् अब्रुवन् | तेषाम् तत् वचनम् श्रुत्वा वसिष्ठो वाक्यम् अब्रवीत् || २-६८-४

ehi siddha artha vijaya jayanta ashoka nandana | shruuyataam itikartavyam sarvaan eva braviimi vaH || 2-68-5

Then all of them uttered words agreeing to send the messengers quickly. Hearing their words, Vasistha spoke as follows:

VR 2.68.5

एहि सिद्ध अर्थ विजय जयन्त अशोक नन्दन | श्रूयताम् इतिकर्तव्यम् सर्वान् एव ब्रवीमि वः || २-६८-५

puram raaja gR^iham gatvaa shiighram shiighra javaiH hayaiH | tyakta shokaiH idam vaacyaH shaasanaat bharataH mama || 2-68-6

"O, Siddhartha! O, Jay anta! O, Vijaya! O, Ashoka! O, Nandana! Please come. I am telling you all. Hear that which is to be done"

VR 2.68.6

पुरम् राज गृहम् गत्वा शीघ्रम् शीघ्र जवैः हयैः | त्यक्त शोकैः इदम् वाच्यः शासनात् भरतः मम || २-६८-६

purohitaH tvaam kushalam praaha sarve ca mantriNaH | tvaramaaNaH ca niryaahi kR^ityam aatyayikam tvayaa || 2-68-7

"After starting quickly from here by traveling in rapidly running horses, you reach the city of Rajagriha. After relieving yourself of the grief, you have to tell Bharata these words as my orders:"

VR 2.68.7

पुरोहितः त्वाम् कुशलम् प्राह सर्वे च मन्त्रिणः | त्वरमाणः च निर्याहि कृत्यम् आत्ययिकम् त्वया || २-६८-७

maa ca asmai proShitam raamam maa ca asmai pitaram mR^itam | bhavantaH sha.nsiShur gatvaa raaghavaaNaam imam kShayam || 2-68-8

"The royal priest and other ministers are asking about your welfare. Come forth, by starting quickly. There is a very urgent work with you."

VR 2.68.8

मा च अस्मै प्रोषितम् रामम् मा च अस्मै पितरम् मृतम् | भवन्तः शंसिषुर् गत्वा राघवाणाम् इमम् क्षयम् || २-६८-८

kausheyaani ca vastraaNi bhuuShaNaani varaaNi ca | kShipram aadaaya raaGYaH ca bharatasya ca gacchata || 2-68-9

"After going there, do not tell him that Rama has gone to exile or that his father is dead or about this calamity occurred to the descendents of Raghu dynasty."

VR 2.68.9

कौशेयानि च वस्त्राणि भूषणानि वराणि च | क्षिप्रम् आदाय राज्ञः च भरतस्य च गच्चत || २-६८-९

dattapathyashanaa duutaajagmuH svam svam niveshanam | kekayaa.nste gamiShyanto hayaanaaruhya sammataan || 2-68-10

"Go quickly, taking silk clothes and excellent ornaments to the king and to Bharata "

VR 2.68.10

दत्तपथ्यशना दूताजग्मुः स्वम् स्वम् निवेशनम् | केकयांस्ते गमिष्यन्तो हयानारुह्य सम्मतान् || २-६८-१०

tataH praasthaanikam kR^itvaa kaaryasheShamanantaram | vasiShThenaabhyanujJNaataa duutaaH samtvaritaa yayuH || 2-68-11

The messengers, who are going to leave for the land of Kekayas, took sufficient eatables required on their way and went to their respective houses, by riding on their admirable horses.

VR 2.68.11

ततः प्रास्थानिकम् कृत्वा कार्यशेषमनन्तरम् | वसिष्ठेनाभ्यनुज्ञाता दूताः सम्त्वरिता ययुः || २-६८-११

nyantenaaparataalasya pralambasyottaram prati | niShevamaaNaaste jagmurnadiim madhyena maaliniim || 2-68-12

Having completed all the remaining preparations for the journey and having been permitted by Vasistha, the messengers quickly proceeded (to the destination).

VR 2.68.12

न्यन्तेनापरतालस्य प्रलम्बस्योत्तरम् प्रति | निषेवमाणास्ते जग्मुर्नदीम् मध्येन मालिनीम् || २-६८-१२

te hastinaapure gaN^gaam tiirtvaa pratyaN^mukhaa yayuH | paaJNaladeshamaasaadya madhyena kurujaaN^galam || 2-68-13 saraa.nsi ca supuurNaani nadiishca vimalodakaaH | niriikshamaaNaaste jagmurduutaaH kaaryavashaaddrutam || 2-68-14

Those messengers went on touching Malini River, flowing between the passing Aparatala Mountain and the northern end of Pralamba Mountain.

VR 2.68.13

ते हस्तिनापुरे गङ्गाम् तीर्त्वा प्रत्यङ्मुखा ययुः | पाञलदेशमासाद्य मध्येन कुरुजाङ्गलम् || २-६८-१३ सरांसि च सुपूर्णानि नदीश्च विमलोदकाः | निरीक्षमाणास्ते जग्मुर्दूताः कार्यवशाद्द्रुतम् || २-६८-१४

te prasannodakaam divyaam naanaavihagasevitaam | upaatijagmurvegena sharadaNDaam janaakulaam || 2-68-15

Having crossed Ganga River at Hastinapura, they proceeded towards west and, reaching Panchala kingdom through Kuru Jangala and observing well filled lakes and rivers with clear water, the aforesaid messengers went briskly, due to the pressing nature of their mission.

VR 2.68.15

ते प्रसन्नोदकाम् दिव्याम् नानाविहगसेविताम् | उपातिजग्मुर्वेगेन शरदण्डाम् जनाकुलाम् || २-६८-१५

abhikaalam tataH praapyate bodhibhavanaaccyutaam | pitR^ipaitaamahiim puNyaam terurikshumatiim nadiim || 2-68-17

They speedily moved on, crossing the beautiful Saradanda River, containing clear water frequented by various kinds of birds.

VR 2.68.16

निकूलवृक्षमासाद्य दिव्यम् सत्योपयाचनम् | अभिगम्याभिवाद्यम् तम् कुलिङ्गाम् प्राविशन् पुरीम् || २-६८-१६

aveksyaaJNjalipaanaa.nshca braahmaNaan vedapaaragaan | yayurmadhyena baahliikaan sudaamaanam ca parvatam || 2-68-18

Reaching a holy coastal tree called Satyopayaachana (so called because prayers made to it become fulfilled); which was worthy of salutation and going round it clockwise (as a mark of respect) the messengers entered the city of Kulinga

VR 2.68.17

अभिकालम् ततः प्राप्यते बोधिभवनाच्च्युताम् | पितृपैतामहीम् पुण्याम् तेरुरिक्षुमतीम् नदीम् || २-६८-१७

viShNoH padam prekshamaaNaa vipaashaam caapi shaalmaaliim | nadiirvaapiistaTaakaani palvalaani saraa.nsi ca || 2-68-19 pasyanto vividhaa.nshcaapi simahavyaagramR^igadvipaan | yayuH pathaatimahataa shaasanam bharturiipsavaH || 2-68-20

From there having reached a village named Abhikala, they crossed the holy Ikshumati River, which was flowing down from Bodhibhavana Mountain. This region was associated with the father and grandfather of Dasaratha.

VR 2.68.18

अवेक्स्याञ्जलिपानांश्च ब्राह्मणान् वेदपारगान् | ययुर्मध्येन बाह्लीकान् सुदामानम् च पर्वतम् || २-६८-१८

te shraanta vaahanaa duutaa vikR^iShTena sataa pathaa | giri vrajam pura varam shiighram aasedur anjasaa || 2-68-21

Seeing Brahmans skilled in Vedas who survived by only drinking water through hollows of their palms, they proceeded through Bahlika kingdom towards a mountain called Sudama.

VR 2.68.19

विष्णोः पदम् प्रेक्षमाणा विपाशाम् चापि शाल्मालीम् | नदीर्वापीस्तटाकानि पल्वलानि सरांसि च || २-६८-१९ पस्यन्तो विविधांश्चापि सिमहव्याग्रमृगद्विपान् | ययुः पथातिमहता शासनम् भर्तुरीप्सवः || २-६८-२०

bhartuH priya artham kula rakShaNa artham | bhartuH ca va.nshasya parigraha artham | aheDamaanaaH tvarayaa sma duutaa | raatryaam tu te tat puram eva yaataaH || 2-68-22

Perceiving a locality called Vishnu padam, Vipasa river, Salmali trees, rivers, ponds, tanks, pools and lakes, as well as seeing many kinds of lions, tigers, antelopes and elephants, they proceeded by that broad lofty high way desirous as they were to execute the command of their master.

VR 2.68.21

ते श्रान्त वाहना दूता विकृष्टेन सता पथा | गिरि व्रजम् पुर वरम् शीघ्रम् आसेदुर् अन्जसा || २-६८-२१

Those messengers, though riding on tired horses on a long route, reached quickly and safely to the excellent city of Girivraja.

VR 2.68.22

भर्तुः प्रिय अर्थम् कुल रक्षण अर्थम् | भर्तुः च वंशस्य परिग्रह अर्थम् | अहेडमानाः त्वरया स्म दूता | रात्र्याम् तु ते तत् पुरम् एव याताः || २-६८-२२

For the sake of fulfilling the beloved object of their master (Vasistha), for the sake of preserving the royal family and for keeping up the prestige of the sovereign race, those messengers quickly and respectfully reached that city in the night.

Previous

Brahmins Urge Vasishta to Select a Youth to be the King

All Chapters

Next

Bharata Experiences a Bad Dream

Ayodhya Kanda

Ayodhya Kanda

Ch.68 · 19 Verses

Prev

Ch.67

Next

Ch.69

Verses · 19
↑ All Chapters