श्रुत्वा तु पितरम् वृत्तम् भ्रातरु च विवासितौ | भरतः दुह्ख सम्तप्तैदम् वचनम् अब्रवीत् || २-७३-१
shrutvaa tu pitaram vR^ittam bhraataru ca vivaasitau | bharataH duhkha samtaptaidam vacanam abraviit || 2-73-1
Hearing that his father was dead and both his brothers were exiled; Bharata was tormented with grief and spoke the following words:
किम् नुण्कार्यम् हतस्य इह मम राज्येन शोचतः | विहीनस्य अथ पित्रा च भ्रात्रा पितृ समेन च || २-७३-२
kim nuNkaaryam hatasya iha mama raajyena shocataH | vihiinasya atha pitraa ca bhraatraa pitR^i samena ca || 2-73-2
Bereft of my father as well as my brother too, who is exactly like my father, what is the use of a kingdom now to me, lamenting as I am with despair?"
दुह्खे मे दुह्खम् अकरोर् व्रणे क्षारम् इव आदधाः | राजानम् प्रेत भावस्थम् कृत्वा रामम् च तापसम् || २-७३-३
duhkhe me duhkham akaror vraNe kShaaram iva aadadhaaH | raajaanam preta bhaavastham kR^itvaa raamam ca taapasam || 2-73-3
"Making Dasaratha to die and turning Rama to be an ascetic, you brought one calamity after another like sprinkling salt on a wound."
कुलस्य त्वम् अभावाय काल रात्रिर् इव आगता | अन्गारम् उपगूह्य स्म पिता मे न अवबुद्धवान् || २-७३-४
kulasya tvam abhaavaaya kaala raatrir iva aagataa | angaaram upaguuhya sma pitaa me na avabuddhavaan || 2-73-4
"You came for destruction of our race, like the night of destruction coming at the end of the world. My father could not be aware of his embracing a live char-coal to his bosom."
मृत्युमापादितो राजा त्वया मे पापदर्शिनि | सुखम् परिहृतम् मोहात्कुलेऽस्मिन् कुलपांसनि || २-७३-५
mR^ityumaapaadito raajaa tvayaa me paapadarshini | sukham parihR^itam mohaatkule.asmin kulapaa.nsani || 2-73-5
"O, the malevolent woman! You caused the death of my father. O, the one who made our race unchaste! In this race, happiness is deserted through your ignorance."
त्वाम् प्राप्य हि पिता मे.द्य सत्यसन्धो महायशाः | तीव्रदुःखाभिसम्तप्तो वृत्तो दशरथो नृपः || २-७३-६
tvaam praapya hi pitaa me.dya satyasandho mahaayashaaH | tiivraduHkhaabhisamtapto vR^itto dasharatho nR^ipaH || 2-73-6
"My father, king Dasaratha, who was true to his promise and immensely famous, now died, tormented as he was with bitter grief, because of you."
विनाशितो महाराजः पिता मे धर्मवत्सलः | कस्मात्प्रव्राजितो रामः कस्मादेव वनम् गतः || २-७३-७
vinaashito mahaaraajaH pitaa me dharmavatsalaH | kasmaatpravraajito raamaH kasmaadeva vanam gataH || 2-73-7
"Why did you kill my father the monarch, who was intent on righteousness? Why did you send Rama on exile to the forest?"
कौसल्या च सुमित्रा च पुत्र शोक अभिपीडिते | दुष्करम् यदि जीवेताम् प्राप्य त्वाम् जननीम् मम || २-७३-८
kausalyaa ca sumitraa ca putra shoka abhipiiDite | duShkaram yadi jiivetaam praapya tvaam jananiim mama || 2-73-8
"It is impossible that Kausalya and Sumitra, who are afflicted with grief for their sons, will live in fellowship with you, my mother."
ननु तु आर्यो अपि धर्म आत्मा त्वयि वृत्तिम् अनुत्तमाम् | वर्तते गुरु वृत्तिज्ञो यथा मातरि वर्तते || २-७३-९
nanu tu aaryo api dharma aatmaa tvayi vR^ittim anuttamaam | vartate guru vR^ittiGYo yathaa maatari vartate || 2-73-9
"Even Rama my elder brother, a pious man who knows how to behave with elders, used to act with the best behavior in your case, exactly as how he was behaving with his own mother."
तथा ज्येष्ठा हि मे माता कौसल्या दीर्घ दर्शिनी | त्वयि धर्मम् समास्थाय भगिन्याम् इव वर्तते || २-७३-१०
tathaa jyeShThaa hi me maataa kausalyaa diirgha darshinii | tvayi dharmam samaasthaaya bhaginyaam iva vartate || 2-73-10
"In the same manner, Kausalya, my elder mother having far sightedness and established in piety, indeed used to behave with you as your sister."
तस्याः पुत्रम् कृत आत्मानम् चीर वल्कल वाससम् | प्रस्थाप्य वन वासाय कथम् पापे न शोचसि || २-७३-११
tasyaaH putram kR^ita aatmaanam ciira valkala vaasasam | prasthaapya vana vaasaaya katham paape na shocasi || 2-73-11
"Why are you not lamenting, after sending Rama, the disciplined Kausalya 's son, clothed in a bark dress, to live in a forest? O, sinful one!"
अपाप दर्शिनम् शूरम् कृत आत्मानम् यशस्विनम् | प्रव्राज्य चीर वसनम् किम् नु पश्यसि कारणम् || २-७३-१२
apaapa darshinam shuuram kR^ita aatmaanam yashasvinam | pravraajya ciira vasanam kim nu pashyasi kaaraNam || 2-73-12
"You indeed sent into exile, clad in a bark dress, Rama having a virtuous disposition, a valiant man, a self controlled and illustrious man as he was. What reason do you gather for it?"
लुब्धाया विदितः मन्ये न ते अहम् राघवम् प्रति | तथा हि अनर्थो राज्य अर्थम् त्वया नीतः महान् अयम् || २-७३-१३
lubdhaayaa viditaH manye na te aham raaghavam prati | tathaa hi anartho raajya artham tvayaa niitaH mahaan ayam || 2-73-13
"I think it is not known to you, a greedy woman, about my devotion towards Rama. It is exactly so. You have brought in this great calamity for the sake of a kingdom."
अहम् हि पुरुष व्याघ्राव् अपश्यन् राम लक्ष्मणौ | केन शक्ति प्रभावेन राज्यम् रक्षितुम् उत्सहे || २-७३-१४
aham hi puruSha vyaaghraav apashyan raama lakShmaNau | kena shakti prabhaavena raajyam rakShitum utsahe || 2-73-14
"By which source of strength can I be able to protect the kingdom, without those lions among men, Rama and Lakshmana in proximity to me?"
तम् हि नित्यम् महा राजो बलवन्तम् महा बलः | उअपाश्रितः अभूद् धर्म आत्मा मेरुर् मेरु वनम् यथा || २-७३-१५
tam hi nityam mahaa raajo balavantam mahaa balaH | uapaashritaH abhuud dharma aatmaa merur meru vanam yathaa || 2-73-15
"Dasaratha the monarch, having great strength and a pious mind always indeed used to take refuge in that strong man Rama as the Meru mountain takes refuge in a forest surrounding the mountain."
सो अहम् कथम् इमम् भारम् महा धुर्य समुद्यतम् | दम्यो धुरम् इव आसाद्य सहेयम् केन च ओजसा || २-७३-१६
so aham katham imam bhaaram mahaa dhurya samudyatam | damyo dhuram iva aasaadya saheyam kena ca ojasaa || 2-73-16
"By what stamina, shall I sustain this burden of kingship any more than a young bullock that is yet to be tamed, would stand the strain on getting a load, lifted up with ease by a giant bullock."
अथ वा मे भवेत् शक्तिर् योगैः बुद्धि बलेन वा | सकामाम् न करिष्यामि त्वाम् अहम् पुत्र गर्धिनीम् || २-७३-१७
atha vaa me bhavet shaktir yogaiH buddhi balena vaa | sakaamaam na kariShyaami tvaam aham putra gardhiniim || 2-73-17
"Or even if a strength can be brought into existence in me by following certain suitable methods or by strength of intelligence, I will not allow you, who are greedy in fetching of kingdom for your son, to fulfill your desire."
न मे विकाङ्खा जायेत त्यक्तुम् त्वाम् पापनिश्चयाम् | यदि रामस्य नावेक्षा त्वयि स्यान्मातृवत्सदा || २-७३-१८
na me vikaaN^khaa jaayeta tyaktum tvaam paapanishcayaam | yadi raamasya naavekshaa tvayi syaanmaatR^ivatsadaa || 2-73-18
"No aversion would be felt by me even to desert you, a woman of evil designs, if Rama did not treat you like a mother at all times."
उत्पन्ना तु कथम् बुद्धिस्तवेयम् पापदर्शिनि | साधुचारित्रविभ्राष्टे पूर्वेषाम् नो विगर्हिता || २-७३-१९
utpannaa tu katham buddhistaveyam paapadarshini | saadhucaaritravibhraaShTe puurveShaam no vigarhitaa || 2-73-19
"O, malevolent woman with your good conduct disappeared! How this idea forbidden by our ancestors, has arisen in your mind at all?"
अस्मिन् कुले हि सर्वेषाम् ज्येष्ठो राज्येऽभिषिच्यते | अपरे भ्रातरस्तस्मिन् प्रवर्तन्ते समाहिताः || २-७३-२०
asmin kule hi sarveShaam jyeShTho raajye.abhiShichyate | apare bhraatarastasmin pravartante samaahitaaH || 2-73-20
"The eldest of all in this race should be indeed anointed as a king. The rest of his brothers are to behave reverently towards their elder brother."
न हि मन्ये नृशसे त्वम् राजधर्ममवेक्षसे | गतिम् वा न विजानासि राजवृत्तस्य शाश्वतीम् || २-७३-२१
na hi manye nR^ishase tvam raajadharmamavekshase | gatim vaa na vijaanaasi raajavR^ittasya shaashvatiim || 2-73-21
"O, cruel woman! I feel that you are not catching even a glimpse of the rules relating to kings or not even aware of a permanent procedure prevailing in the administration of kings."
सततम् राजवृत्ते हि ज्येष्ठो राज्येऽभिषिच्यते | राज्ञामेतत्समम् तत्स्यादिक्ष्वाकूणाम् विशेषतः || २-७३-२२
satatam raajavR^itte hi jyeShTho raajye.abhiShichyate | raajJNaametatsamam tatsyaadikshvaakuuNaam visheShataH || 2-73-22
"According to the administration of kings the eldest son always indeed gets inaugurated in kingdom. This procedure is similar to all kings; especially so in the case of Ikshvaku kings."
तेषाम् धर्मैकरक्षाणाम् कुलचारित्रयोगिनाम् | अत्र चारित्रशौण्डीर्यम् त्वाम् प्राप्य विनिवर्ततम् || २-७३-२३
teShaam dharmaikarakshaaNaam kulacaaritrayoginaam | atra caaritrashauNDiiryam tvaam praapya vinivartatam || 2-73-23
"The pride of reputation of those belonging to Ikshvaku race, who protect righteousness alone and who possessed good family conduct, is turned away by you today."
तवापि सुमहाभागा जनेन्द्राः कुलपूर्वगाः | बुद्धेर्मोहः कथमयम् सम्भूतस्त्वयि गर्हितः || २-७३-२४
tavaapi sumahaabhaagaa janendraaH kulapuurvagaaH | buddhermohaH kathamayam sambhuutastvayi garhitaH || 2-73-24
"Even kings belonging to your ancestral race were great people. How has this contemptible stupidity of mind born in you?"
न तु कामम् करिष्यामि तवाऽह्म् पापनिश्चये | त्वया व्यसनमारब्धम् जीवितान्तकरम् मम || २-७३-२५
na tu kaamam kariShyaami tavaa.ahm paapanishcaye | tvayaa vyasanamaarabdham jiivitaantakaram mama || 2-73-25
"O, woman with evil designs! I for one will not fulfill your desire. A criminal act, which will cause even an end to my life, has been undertaken by you."
एष त्विदानीमेवाहमप्रियार्थम् तवनघम् | निवर्तयिष्यामि वनात् भ्रातरम् स्वजन प्रियम् || २-७३-२६
eSha tvidaaniimevaahamapriyaartham tavanagham | nivartayiShyaami vanaat bhraataram svajana priyam || 2-73-26
"Now itself at the cause of your dislike, I for one will bring back from the forest, my brother, who is a faultless man and a beloved man of his people."
निवर्तयित्वा रामम् च तस्याहम् दीप्ततेजनः | दासभूतो भविष्यामि सुस्थिरेणान्तरात्मना || २-७३-२७
nivartayitvaa raamam ca tasyaaham diiptatejanaH | daasabhuuto bhaviShyaami susthireNaantaraatmanaa || 2-73-27
"Bringing back Rama with a very firm mind, I will become a servant to him, who is radiant with glory."
इति एवम् उक्त्वा भरतः महात्मा | प्रिय इतरैः वाक्य गणैअः तुदंस् ताम् | शोक आतुरः च अपि ननाद भूयः | सिम्हो यथा पर्वत गह्वरस्थः || २-७३-२८
iti evam uktvaa bharataH mahaatmaa | priya itaraiH vaakya gaNaiaH tuda.ns taam | shoka aaturaH ca api nanaada bhuuyaH | simho yathaa parvata gahvarasthaH || 2-73-28
Speaking as aforesaid, the high soled Bharata, pricking her with a multitude of unpleasant words, roared again like a lion stationed in a mountain cave.
