अथ आश्रमात् उपावृत्तम् अंतरा रघुनंदनः | परिपप्रच्छ सौमित्रिम् रामो दुःख अर्दितः पुनः || ३-५९-१
atha aashramaat upaavR^ittam a.ntaraa raghuna.ndanaH | paripapracchha saumitrim raamo duHkha arditaH punaH || 3-59-1
Rama the descendent of Raghu, again asked Soumitri who strayed from the hermitage and whom his own anguish is distressing now, in the middle of path towards their hermitage. [3-59-1]
तम् उवाच किम् अर्थम् त्वम् आगतो अपास्य मैथिलीम् | यदा सा तव विश्वासात् वने विहरिता मया || ३-५९-२
tam uvaaca kim artham tvam aagato apaasya maithiliim | yadaa saa tava vishvaasaat vane viharitaa mayaa || 3-59-2
Rama spoke to such Lakshmana, "when I left her in the forest, I left only on confiding in you. For what reason you came to me on abandoning Maithili? [3-59-2]
दृष्ट्वा एव अभ्यागतम् त्वाम् मे मैथिलीम् त्यज्य लक्ष्मण | शंकमानम् महत् पापम् यत् सत्यम् व्यथितम् मनः || ३-५९-३
dR^iShTvaa eva abhyaagatam tvaam me maithiliim tyajya lakShmaNa | sha.nkamaanam mahat paapam yat satyam vyathitam manaH || 3-59-3
"What my heart had been doubting, rather a perilous evil, oh, Lakshmana, that has become a fact on seeing only you, coming to me leaving off Maithili. [3-59-3]
स्फुरते नयनम् सव्यम् बाहुः च हृदयम् च मे | दृष्ट्वा लक्ष्मण दूरे त्वाम् सीता विरहितम् पथि || ३-५९-४
sphurate nayanam savyam baahuH ca hR^idayam ca me | dR^iShTvaa lakShmaNa duure tvaam siitaa virahitam pathi || 3-59-4
"Seeing your coming without Seetha on pathway at a distance my left eye and left shoulder have pulsated, and oh, Lakshmana, my heart too has fluttered." Thus Rama said to Lakshmana. [3-59-4]
एवम् उक्तः तु सौमित्रिः लक्ष्मणः शुभ लक्षणः | भूयो दुःख संआविष्टो दुःखितम् रामम् अब्रवी|| ३-५९-५
evam uktaH tu saumitriH lakShmaNaH shubha lakShaNaH | bhuuyo duHkha saMaaviShTo duHkhitam raamam abravii|| 3-59-5
When Sumitra's son Lakshmana, whose traits are blamelessly auspicious is addressed thus, anguish cast a double spell on him, one for the tongue-lashing of Seetha while the other for the reproach from Rama, and he replied Rama who is anguished in his own way. [3-59-5]
न स्वयम् काम कारेण ताम् त्यक्त्वा अहम् इह आगतः | प्रचोदितस्तयैवोग्रैत्वत्सकाशमिहाअगतः - यद्वा - प्रचोदितः तया एव उग्रैः त्वत् सकाशम् इह आगतः || ३-५९-६
na svayam kaama kaareNa taam tyaktvaa aham iha aagataH | pracoditastayaivograitvatsakaashamihaaagataH - yadvaa - pracoditaH tayaa eva ugraiH tvat sakaasham iha aagataH || 3-59-6
"I have not come here leaving her off either independently or intentionally, I came here, to your proximity, virtually driven by her hurtful words." Thus Lakshmana is relying Rama. [3-59-6]
आर्येण एव परिक्रुष्टम् - पराक्रुष्टम् - हा सीते लक्ष्मण इति च | परित्राहि इति यत् वाक्यम् मैथिल्याः तत् श्रुतिम् गतम् || ३-५९-७
aaryeNa eva parikruShTam - paraakruShTam - haa siite lakShmaNa iti ca | paritraahi iti yat vaakyam maithilyaaH tat shrutim gatam || 3-59-7
"Maithili gave an ear to that message which is loudly shouted as if by your honour saying, 'ha, Seetha... ha, Lakshmana... save me immediately...' [3-59-7]
सा तम् आर्त स्वरम् श्रुत्वा तव स्नेहेन मैथिली | गच्छ गच्छ इति माम् आह रुदन्ती भय - विक्लवा - विह्वला || ३-५९-८
saa tam aarta svaram shrutvaa tava snehena maithilii | gacchha gacchha iti maam aaha rudantii bhaya - viklavaa - vihvalaa || 3-59-8
"On hearing that grievous voice of yours and owing to her love for you she shuddered with fear and wept out to me 'hurry up...get going...' [3-59-8]
प्रचोद्यमानेन मया गच्छ इति बहुशः तया | प्रत्युक्ता मैथिली वाक्यम् इदम् तत् प्रत्यय अन्वितम् || ३-५९-९
pracodyamaanena mayaa gacchha iti bahushaH tayaa | pratyuktaa maithilii vaakyam idam tat pratyaya anvitam || 3-59-9
"When she frequently and insistingly compelled me to go, I have replied Maithili in this sentence which is expressive of my confidence in you. [3-59-9]
न तत् पश्यामि अहम् रक्षो यत् अस्य भयम् आवहेत् | निर्वृता भव न अस्ति एतत् केन अपि एवम् उदाहृतम् || ३-५९-१०
na tat pashyaami aham rakSho yat asya bhayam aavahet | nirvR^itaa bhava na asti etat kena api evam udaahR^itam || 3-59-10
" 'I do no think that there is a demon who can cause panic to Rama. All this is feigning. Someone might have typified his voice in this way, please control yourself. [3-59-10]
विगर्हितम् च नीचम् च कथम् आर्यो अभिधास्यति | त्राहि इति वचनम् सीते यः त्रायेत् त्रिदशान् अपि || ३-५९-११
vigarhitam ca niicam ca katham aaryo abhidhaasyati | traahi iti vacanam siite yaH traayet tridashaan api || 3-59-11
" 'How can my esteemed brother who can safeguard even gods, oh, Seetha, will exclaim in saying, 'save me,' which is a highly disparaging and basely manner to call for the help of a lady to safeguard him in such circumstances. [3-59-11]
किम् निमित्तम् तु केन अपि भ्रातुः आलंब्य मे स्वरम् | विस्वरम् व्याहृतम् वाक्यम् लक्ष्मण त्राहि माम् इति || ३-५९-१२
kim nimittam tu kena api bhraatuH aalaMbya me svaram | visvaram vyaahR^itam vaakyam lakShmaNa traahi maam iti || 3-59-12
" 'But, somehow, for some reason, someone mimicking my brother's voice discordantly shouted words saying, 'Lakshmana save me.' [3-59-12]
राक्षसेन ईरितम् वाक्यम् त्रसात् त्राहि इति शोभने | न भवत्या व्यथा कार्या कुनारी जन सेविता || ३-५९-१३
raakshasena iiritam vaakyam trasaat traahi iti shobhane | na bhavatyaa vyathaa kaaryaa kunaarii jana sevitaa || 3-59-13
" 'Oh, auspicious lady, it is unbefitting for you to panic, like lowly womenfolk who will be frivolously panicking for flimsy reasons, for the words like 'save me,' shouted by some demon, who may conceivably be Maareecha. [3-59-13]
अलम् वैक्लवताम् गंतुम् स्वस्था भव निर् उत्सुका | न च अस्ति त्रिषु लोकेषु पुमान् यो राघवम् रणे || ३-५९-१४ जातो वा जायमानो वा संयुगे यः पराजयेत् | अजेयो राघवो युद्धे देवैः शक्र पुरोगमैः || ३-५९-१५
alam vaiklavataam ga.ntum svasthaa bhava nir utsukaa | na ca asti triShu lokeShu pumaan yo raaghavam raNe || 3-59-14 jaato vaa jaayamaano vaa saMyuge yaH paraajayet | ajeyo raaghavo yuddhe devaiH shakra purogamaiH || 3-59-15
" 'Enough is your slipping into consternation and you be undismayed. There is none in all the three worlds who took birth, or going to take birth, to defeat Raghava in any given battle of any terrible nature. Raghava is undefeatable even if all gods come battling along with Indra in their van.' This is what I said to Vaidehi" Thus Lakshmana is informing Rama. [3-59-14, 15]
एवम् उक्ता तु वैदेही परिमोहित चेतना | उवाच अश्रूणि मुंचन्ती दारुणम् माम् इदम् वचः || ३-५९-१६
bhaavo mayi tava atyartham paapa eva niveshitaH | vinaShTe bhraatari praaptum na ca tvam maam avaapsyasi || 3-59-17
"Though I said thus, while her volition is overly besotted for you, Vaidehi said this tartly word to me outpouring tears. [3-59-16]
भावो मयि तव अत्यर्थम् पाप एव निवेशितः | विनष्टे भ्रातरि प्राप्तुम् न च त्वम् माम् अवाप्स्यसि || ३-५९-१७
saMketaat bharatena tvam raamam samanugacchhasi | kroshantam hi yathaa atyartham na enam abhyavapadyase || 3-59-18
" 'In my respect you have harboured only an impure and nastily perspective to achieve me on the utter ruination of your brother, but I am unachievable to you. [3-59-17]
संकेतात् भरतेन त्वम् रामम् समनुगच्छसि | क्रोशन्तम् हि यथा अत्यर्थम् न एनम् अभ्यवपद्यसे || ३-५९-१८
ripuH pracchhanna caarii tvam mat artham anugacchhasi | raaghavasya antara prepsuH tathaa enam na abhipadyase || 3-59-19
" 'As to why you are refraining to rush towards Rama even though he is inordinately yelling, it hints that Bharata made some arrangements with you, and that is the reason why you have closely followed Rama in exile. [3-59-18]
रिपुः प्रच्छन्न चारी त्वम् मत् अर्थम् अनुगच्छसि | राघवस्य अन्तर प्रेप्सुः तथा एनम् न अभिपद्यसे || ३-५९-१९
evam ukto hi vaidehyaa saMrabdho rakta locanaH | krodhaat prasphuramaaNa oShTha aashramaat abhinirgataH || 3-59-20
" 'You are an adversary of Rama comporting yourself in disguise, following him because of me, and searching for a leeway from Rama. Thereby now you are not rushing to Rama. [3-59-19]
एवम् उक्तो हि वैदेह्या संरब्धो रक्त लोचनः | क्रोधात् प्रस्फुरमाण ओष्ठ आश्रमात् अभिनिर्गतः || ३-५९-२०
evam bruvaaNam saumitrim raamaH sa.ntaapa mohitaH | abraviit duShkR^itam saumya taam vinaa yat tvam aagataH || 3-59-21
"When Vaidehi spoke to me thus I hurriedly came out of hermitage to you with anger reddening my eyes and trembling my lips. [3-59-20]
एवम् ब्रुवाणम् सौमित्रिम् रामः संताप मोहितः | अब्रवीत् दुष्कृतम् सौम्य ताम् विना यत् त्वम् आगतः || ३-५९-२१
jaanan api samartham maam rakShasaam apavaaraNe | anena krodha vaakyena maithilyaa nirgato bhavaan || 3-59-22
Rama who is deluded by angst said to Soumitri who is speaking thus, that "your arrival without her is an improper deed, oh, gentle one. [3-59-21]
जानन् अपि समर्थम् माम् रक्षसाम् अपवारणे | अनेन क्रोध वाक्येन मैथिल्या निर्गतो भवान् || ३-५९-२२
na hi te parituShyaami tyaktvaa yat yaasi maithiliim | kruddhaayaaH paruSham shrutvaa striyaa yat tvam iha aagataH || 3-59-23
"You know that I am capable enough to foil the demons, even then you have come out by the angry words of Maithili? [3-59-22]
न हि ते परितुष्यामि त्यक्त्वा यत् यासि मैथिलीम् | क्रुद्धायाः परुषम् श्रुत्वा स्त्रिया यत् त्वम् इह आगतः || ३-५९-२३
sarvathaa tu apaniitam te siitayaa yat pracoditaH | krodhasya vasham aagamya na akaroH shaasanam mama || 3-59-24
"On hearing bitter words of an angry lady you have came away on leaving her off, such as you are, I am not at all happy with you. [3-59-23]
सर्वथा तु अपनीतम् ते सीतया यत् प्रचोदितः | क्रोधस्य वशम् आगम्य न अकरोः शासनम् मम || ३-५९-२४
asau hi raakShasaH shete shareNa abhihato mayaa | mR^iga ruupeNa yena aham aashramaat apavaahitaH || 3-59-25
"That which action of yours is there in non-compliance of my directive to stand guard to Seetha, either compelled by Seetha, or coming under your own ire, it shows your dereliction in everyway. [3-59-24]
असौ हि राक्षसः शेते शरेण अभिहतो मया | मृग रूपेण येन अहम् आश्रमात् अपवाहितः || ३-५९-२५
vikR^iShya caapam paridhaaya saayakam sa liila baaNena ca taaDito mayaa | maar.hgiim tanum tyajya ca viklava svaro babhuuva keyuura dharaH sa raakShasaH || 3-59-26
"By whom I am detoured from hermitage in the form of a deer he is indeed a demon, and he fell flat when my arrow hit him down. [3-59-25]
विकृष्य चापम् परिधाय सायकम् स लील बाणेन च ताडितो मया | मार्गीम् तनुम् त्यज्य च विक्लव स्वरो बभूव केयूर धरः स राक्षसः || ३-५९-२६
shara aahatena eva tadaa aartayaa giraa svaram mama aalaMbya su duura su shravam | udaahR^itam tat vacanam su daaruNam tvam aagato yena vihaaya maithiliim || 3-59-27
"When I effortlessly shot an arrow setting on bowstring and stretching the bow to full length, he hit by that arrow left deer's body to become a piteously bewailing demon wearing bracelets and the like ornaments. [3-59-26]
शर आहतेन एव तदा आर्तया गिरा स्वरम् मम आलंब्य सु दूर सु श्रवम् | उदाहृतम् तत् वचनम् सु दारुणम् त्वम् आगतो येन विहाय मैथिलीम् || ३-५९-२७
"Then hit down by arrow thus, he with an anguished voice that is clearly audible at a very remotely place and that which is mimicking my voice, uttered those highly gruesome words, whereby you have come here forsaking Maithili." Thus Rama said to Lakshmana on their way to their hermitage. [3-59-27]
