एवम् बहु विधाम् चिन्ताम् चिन्तयित्व महाकपिः | संश्रवे मधुरम् वाक्यम् वैदेह्या व्याजहार ह || ५-३१-१
evam bahu vidhaam cintaam cintayitva mahaakapiH |sa.nshrave madhuram vaakyam vaidehyaa vyaajahaara ha || 5-31-1
Thus reflecting on many kinds of thought, Hanuma spoke the following sweet words within the hearing range of Seetha.
राजा दशरथो नाम रथ कुन्जर वाजिनाम् | पुण्य शीलो महाकीर्तिः ऋजुः आसीन् महायशाः || ५-३१-२
raajaa dasharatho naama ratha kunjara vaajinaam |puNya shiilo mahaakiirtiH R^ijuH aasiin mahaayashaaH || 5-31-2
"There was a king named Dasaratha who was very glorious among the kings of Ikshvaku dynasty and had a virtuous disposition. He owned chariots, elephants and horses, becoming very famous.
राजर्षीणां गुणश्रेष्ठस्तपसा चर्षिभिः समः | चक्र वर्ति कुले जातः पुरम् दर समो बले || ५-३१-३
raajarShiiNaaM guNashreShThastapasaa charShibhiH samaH |cakra varti kule jaataH puram dara samo bale || 5-31-3
"He was excellent in virtues among royal sages. He was equal to the seven sages in austerity. He was born in the lineage of emperors and was equivalent to Indra in prowess."
अहिंसा रतिः अक्षुद्रो घृणी सत्य पराक्रमः | मुख्यः च इक्ष्वाकु वंशस्य लक्ष्मीवाम्ल् लक्ष्मि वर्धनः || ५-३१-४
ahi.nsaa ratiH akShudro ghR^iNii satya paraakramaH |mukhyaH ca ikShvaaku va.nshasya lakShmiivaaml lakShmi vardhanaH || 5-31-4
"He was keen on harmlessness. He was not vulgar. He was compassionate. He was truly mighty. He was an eminent king in Ikshvaku race. He was endowed with prosperity and was causing to increase prosperity."
पार्थिव व्यञ्जनैः युक्तः पृथु श्रीः पार्थिव ऋषभः | पृथिव्याम् चतुः अन्तयाम् विश्रुतः सुखदः सुखी || ५-३१-५
paarthiva vya~njanaiH yuktaH pR^ithu shriiH paarthiva R^iShabhaH |pR^ithivyaam catuH antayaam vishrutaH sukhadaH sukhii || 5-31-5
"The king Dasaratha was endowed with royal characteristics, highly prosperous, excellent among kings and highly prosperous, excellent among kings and famous on earth with its four borders. He was happy man and gave happiness to others."
तस्य पुत्रः प्रियो ज्येष्ठः तारा अधिप निभ आननः | रामो नाम विशेषज्ञः श्रेष्ठः सर्व धनुष्मताम् || ५-३१-६
tasya putraH priyo jyeShThaH taaraa adhipa nibha aananaH |raamo naama visheShaj~naH shreShThaH sarva dhanuShmataam || 5-31-6
"There was an eldest son named Rama to that Dasaratha. Rama was beloved having a moon-like face. He, knows the distinctions among humans and others. He was excellent among all the wielders of the bow."
रक्षिता स्वस्य वृत्तस्य स्व जनस्य अपि रक्षिता | रक्षिता जीव लोकस्य धर्मस्य च परम् तपः || ५-३१-७
rakShitaa svasya vR^ittasya sva janasya api rakShitaa |rakShitaa jiiva lokasya dharmasya ca param tapaH || 5-31-7
"That Rama who annihilates enemies, is a protector of his own mode of life, a protector of his own people, a protector of every living being and a protector of righteousness."
तस्य सत्य अभिसंधस्य वृद्धस्य वचनात् पितुः | सभार्यः सह च भ्रात्रा वीरः प्रव्रजितो वनम् || ५-३१-८
tasya satya abhisa.ndhasya vR^iddhasya vacanaat pituH |sabhaaryaH saha ca bhraatraa viiraH pravrajito vanam || 5-31-8
"By the command of that Dasaratha, his old father and true-speaking man, that Rama a brave man went on exile to a forest along with his wife and brother."
तेन तत्र महाअरण्ये मृगयाम् परिधावता | राक्षसा निहताः शूरा बहवः कामरूपिणः || ५-३१-९
tena tatra mahaaaraNye mR^igayaam paridhaavataa |raakShasaa nihataaH shuuraa bahavaH kaamaruupiNaH || 5-31-9
"While hunting in that forest, that Rama killed many demons who were valiant and who could assume any form at will."
जन स्थान वधम् श्रुत्वा हतौ च खर दूषणौ | ततः तु अमर्ष अपहृता जानकी रावणेन तु || ५-३१-१० वञ्चयित्वा वने रामं मृगरूपेण मायया |
jana sthaana vadham shrutvaa hatau ca khara duuShaNau |tataH tu amarSha apahR^itaa jaanakii raavaNena tu || 5-31-10vaJNchayitvaa vane raamaM mR^igaruupeNa maayayaa |
"Thereafter, hearing about the killing of demons in Janasthana, a part of Dandaka forest, in addition to killing of Khara and Dushana the demons, the enraged Ravana took away, Seetha, by deceiving Rama in creating an illusive image of deer in the forest."
स मार्गमाणस्ताम् देवीम् रामः सीतामन्न्दिताम् || ५-३१-११ आससाद वने मित्रम् सुग्रीवम् नाम वानरम् |
sa maargamaaNastaam deviim raamaH siitaamannditaam || 5-31-11aasasaada vane mitram sugriivam naama vaanaram |
"Searching for Seetha the irreproachable lady, that Rama met a monkey called Sugreeva as his friend in the forest."
ततः स वालिनम् ह्त्वा रामः परपुरम्जयः || ५-३१-१२ प्रायच्छत्कपिराज्यम् तत्सुग्रीवाय महाबलः |
tataH sa vaalinam htvaa raamaH parapuramjayaH || 5-31-12praayachchhatkapiraajyam tatsugriivaaya mahaabalaH |
"Thereafter, Rama the conqueror of enemy's cities and very strong man, killed Vali and gave away that kingdom of monkeys to Sugreeva."
सुग्रीवेणापि संदिष्टा हरयः कामरूपिणः || ५-३१-१३ दिक्षु सर्वासु ताम् देवीम् विचिन्न्वन्ति सहस्रशः |
sugriiveNaapi saMdiShTaa harayaH kaamaruupiNaH || 5-31-13dikShu sarvaasu taam deviim vichinnvanti sahasrashaH |
"As commanded and sent by Sugreeva, thousands of monkeys capable of assuming form at their will, are searching for that lady Seetha in all quarters of the earth."
अहम् सम्पातिवचनाच्छतयोजनमायतम् || ५-३१-१४ अस्या हेतोर्विशालाक्ष्याः सागरं वेगवान् प्लुतः |
aham sampaativachanaachchhatayojanamaayatam || 5-31-14asyaa hetorvishaalaakShyaaH saagaraM vegavaan plutaH |
"By the words of Sampati, I a swift monkey crossed the ocean having a length of one hundred yojanas for the sake of this broad eyed Seetha."
यथा रूपाम् यथा वर्णाम् यथा लक्ष्मीम् विनिश्चिताम् || ५-३१-१५ अश्रौषम् राघवस्य अहम् सा इयम् आसादिता मया |
yathaa ruupaam yathaa varNaam yathaa lakShmiim vinishcitaam || 5-31-15ashrauSham raaghavasya aham saa iyam aasaaditaa mayaa |
"This Seetha has been found by me according to the same comeliness, complexion and the bodily marks as I had heard from Rama."
विरराम एवम् उक्त्वा असौ वाचम् वानर पुम्गवः || ५-३१-१६ जानकी च अपि तत् श्रुत्वा विस्मयम् परमम् गता |
viraraama evam uktvaa asau vaacam vaanara pumgavaH || 5-31-16jaanakii ca api tat shrutvaa vismayam paramam gataa |
Having spoken these words, Hanuma kept quiet. Hearing those words, Seetha too got a great surprise.
ततः सा वक्र केश अन्ता सुकेशी केश सम्वृतम् || ५-३१-१७ उन्नम्य वदनम् भीरुः शिंशपा वृक्षम् ऐक्षत |
tataH saa vakra kesha antaa sukeshii kesha samvR^itam || 5-31-17unnamya vadanam bhiiruH shi.nshapaa vR^ikSham aikShata |
Thereafter, that Seetha whose consciousness was enshrouded by affliction, whose hair-ends were curved and who was of a fearful nature, lifted her face and looked towards Shimshupa tree.
निशम्य सीता वचनम् कपेश्च | दिशश्च सर्वाः प्रदिशश्च वीक्ष्य | स्वयम् प्रहर्षं परमं जगाम | सर्वात्मना राममनुस्मरन्ती || ५-३१-१८
nishamya siitaa vachanam kapeshcha |dishashcha sarvaaH pradishashca viikShya |svayam praharShaM paramaM jagaama |sarvaatmanaa raamamanusmarantii || 5-31-18
Hearing Hanuma's words and looking at all quarters and sub-quarters, Seetha was recollecting Rama in all ways and obtained a great joy.
सा तिर्यग् ऊर्ध्वम् च तथा अपि अधस्तान् | निरीक्षमाणा तम् अचिन्त्य बुद्धिम् | ददर्श पिन्ग अधिपतेः अमात्यम् | वात आत्मजम् सूर्यम् इव उदयस्थम् || ५-३१-१९
saa tiryag uurdhvam ca tathaa api adhastaan |niriikShamaaNaa tam acintya buddhim | dadarsha pinga adhipateH amaatyam |vaata aatmajam suuryam iva udayastham || 5-31-19
Looking at sides, up and down, that Seetha saw that Hanuman, the sun of wind-god, having an unimaginable intelligence, the minister of Sugreeva and looking like the sun behind an eastern mountain.
