Sundara Kanda
Chapter 32Verse1/ 13
8%

Chapter 32

Seetha is Shocked to See Hanuma

13 Verses

VR 5.32.1

ततः शाखा अन्तरे लीनम् दृष्ट्वा चलित मानसा | वेष्टितार्जुनवस्त्रम् तं विद्युत्सम्घातपिङ्गलम् || || ५-३२-१

tataH shaakhaa antare liinam dR^iShTvaa calita maanasaa |veShTitaarjunavastram taM vidyutsamghaatapiN^galam || || 5-32-1

Then, seeing Hanuma, who was tawny coloured like a series of flashing thunderbolts wrapped up in a white cloth and hiding behind the branches of a tree, Seetha had her mind shaken.

VR 5.32.2

सा ददर्श कपिम् तत्र प्रश्रितम् प्रिय वादिनम् | पुल्लाशोकोत्कराभासम् तप्तचामिकरेक्षणम् || || ५-३२-२

saa dadarsha kapim tatra prashritam priya vaadinam |pullaashokotkaraabhaasam taptachaamikarekShaNam || || 5-32-2

Seetha beheld there a monkey, beaming like a cluster of Ashoka flowers wide opened, with his eyes resembling regined gold, humble and speaking agreeable words.

VR 5.32.3

मैथिली चिन्तयामास स्वप्नो अयम् इति भामिनी | अहो भीममिदं रूपं वानरस्य दुरासदम् || ५-३२-३ दुर्निरीक्षमिति ज्ञात्वा पुनरेव मुमोह सा |

maithilii cintayaamaasa svapno ayam iti bhaaminii |aho bhiimamidaM ruupaM vaanarasya duraasadam || 5-32-3durniriikShamiti jJNaatvaa punareva mumoha saa |

Seetha got a great surprise and thought (as follows): "Alas! This monkey is hard to be approached, fearful and difficult to be looked at." Thus thinking, she was bewildered again.

VR 5.32.4

विललाप भृशं सीता करुणम् भयमोहिता || ५-३२-४ रामरामेति दुःखार्ता लक्ष्मणेति च भामिनी | रुरोद बहुधा सीता मन्दम् मन्दस्वरा सती || ५-३२-५

vilalaapa bhR^ishaM siitaa karuNam bhayamohitaa || 5-32-4raamaraameti duHkhaartaa lakShmaNeti cha bhaaminii |ruroda bahudhaa siitaa mandam mandasvaraa satii || 5-32-5

The splendid woman Seetha, bewildered by fear and afflicted with grief, lamented most piteously saying "O, Rama! O, Rama! and "O Lakshmana!". Seetha wept faintly in a low voice in many ways.

VR 5.32.6

सा तम् दृष्ट्वा हरिश्रेष्ठं विनीतवदुपस्थितम् | मैथिली चिन्तयामास स्वप्नोऽयमिति भामिनी || ५-३२-६

saa viikShamaaNaa pR^ithubhugnavaktraM shaakhaamR^igendrasya yathoktakaaram |dadarsha piN^gapravaraM mahaarhaM vaataatmajaM buddhimataaM variShTham || 5-32-7

Seeing that excellent monkey appraching humbly, that splendid woman Seetha thought it as a dream.

VR 5.32.7

सा वीक्षमाणा पृथुभुग्नवक्त्रं शाखामृगेन्द्रस्य यथोक्तकारम् | ददर्श पिङ्गप्रवरं महार्हं वातात्मजं बुद्धिमतां वरिष्ठम् || ५-३२-७

saa tam samiikShya eva bhR^isham visamj~naa gata asu kalpaa iva babhuuva siitaa |cireNa samj~naam pratilabhya caiva caiva vicintayaamaasa vishaala netraa || 5-32-8

Seetha, looking hither and thither, saw Hanuman, who was having a wide and curved mouth, doing acts as told by sugreeva the king of monkeys, the foremost of monkeys, greatly adored and the best among the inelligent.

VR 5.32.8

सा तम् समीक्ष्य एव भृशम् विसम्ज्ञा गत असु कल्पा इव बभूव सीता | चिरेण सम्ज्ञाम् प्रतिलभ्य चैव चैव विचिन्तयामास विशाल नेत्रा || ५-३२-८

svapno mayaa ayam vikR^ito adya dR^iShTaH shaakhaa mR^igaH shaastra gaNaiH niShiddhaH | svasti astu raamaaya salakShmaNaaya tathaa pituH me janakasya raaj~naH || 5-32-9

As soon as seeing Hanuma Seetha lost her consciousness very much and became seemingly lifeless. Regaining her consciousness after a long time the wide eyed Seetha moreover thought (as follows)

VR 5.32.9

स्वप्नो मया अयम् विकृतो अद्य दृष्टः शाखा मृगः शास्त्र गणैः निषिद्धः | स्वस्ति अस्तु रामाय सलक्ष्मणाय तथा पितुः मे जनकस्य राज्ञः || ५-३२-९

svapno api na ayam na hi me asti nidraa |shokena duhkhena ca piiDitaayaaH |sukham hi me na asti yato asmi hiinaa |tena indu puurNa pratima aananena || 5-32-10

"Today, I saw an ugly monkey in my dream, which is forbidden according to a body of scriptures. May it be well with Rama together with Lakshmana and with my father, King Janaka.

VR 5.32.10

स्वप्नो अपि न अयम् न हि मे अस्ति निद्रा | शोकेन दुह्खेन च पीडितायाः | सुखम् हि मे न अस्ति यतो अस्मि हीना | तेन इन्दु पूर्ण प्रतिम आननेन || ५-३२-१०

raameti raameti sadaiva buddhyaa vichintyaa vaachaa bruvatii tameva |tasyaanuruupaM cha kathaaM tadarthaa mevaM prapashyaami tathaa shR^iNomi || 5-32-11

"This is not a dream. To me, tormented by sorrow and grief, there is indeed no sleep. To me, separated from Rama whose countenance resembles a full moon, there is no happiness indeed!"

VR 5.32.11

रामेति रामेति सदैव बुद्ध्या विचिन्त्या वाचा ब्रुवती तमेव | तस्यानुरूपं च कथां तदर्था मेवं प्रपश्यामि तथा शृणोमि || ५-३२-११

aham hi tasya adya mano bhavena sampiiDitaa tat gata sarva bhaavaa |vicintayantii satatam tam eva tathaiva pashyaami tathaa shR^iNomi || 5-32-12

"Since I am pondering with my mind about that Rama only, and always saying 'Rama! Rama!' thus, confomably I am seeing and hearing a story thus corresponding to he same thought."

VR 5.32.12

अहम् हि तस्य अद्य मनो भवेन सम्पीडिता तत् गत सर्व भावा | विचिन्तयन्ती सततम् तम् एव तथैव पश्यामि तथा शृणोमि || ५-३२-१२

mano rathaH syaat iti cintayaami |tathaa api buddhyaa ca vitarkayaami |kim kaaraNam tasya hi na asti ruupam |suvyakta ruupaH ca vadati ayam maam || 5-32-13

"Tormented as I am today by manmatha god of love longing for Rama, my whole feelings directed towards him and constantly thinking of him alone, in the like manner I am seeing him and in the like manner i am hearing of him alone."

VR 5.32.13

मनो रथः स्यात् इति चिन्तयामि | तथा अपि बुद्ध्या च वितर्कयामि | किम् कारणम् तस्य हि न अस्ति रूपम् | सुव्यक्त रूपः च वदति अयम् माम् || ५-३२-१३

namo astu vaacaH pataye savajriNe svayambhuve caiva huta ashanaaya |anena ca uktam yat idam mama agrato vana okasaa tac ca tathaa astu na anyathaa || 5-32-14

"I am imagining that my wish will be fulfilled. Likewise, I am reasoning my wish by my intellect also. There is no concrete form indeed for my wish. He, with a well manifested form is speaking to me. for what reason?"

VR 5.32.14

नमो अस्तु वाचः पतये सवज्रिणे स्वयम्भुवे चैव हुत अशनाय | अनेन च उक्तम् यत् इदम् मम अग्रतो वन ओकसा तच् च तथा अस्तु न अन्यथा || ५-३२-१४

"My salutation to Brihaspati the Lord of eloquence, together with Indra the wielder of a thunderbolt, to Brahma the self-existent Lord and to the Lord of Fire eating the oblations! Let whatever words spoken by this monkey be true! Let them not be untrue!"

Previous

Hanuma Began to Narrate Story to Seetha

All Chapters

Next

Seetha's Antecedents to Hanuma

Sundara Kanda

Sundara Kanda

Ch.32 · 13 Verses

Prev

Ch.31

Next

Ch.33

Verses · 13
↑ All Chapters