ततः प्रस्रवणम् शैलम् ते गत्वा चित्र काननम् | प्रणम्य शिरसा रामम् लक्ष्मणम् च महाबलम् || ५-६५-१ युव राजम् पुरः कृत्य सुग्रीवम् अभिवाद्य च | प्रवृत्तम् अथ सीतायाः प्रवक्तुम् उपचक्रमुः || ५-६५-२
tataH prasravaNam shailam te gatvaa citra kaananam | praNamya shirasaa raamam lakShmaNam ca mahaabalam || 5-65-1 yuva raajam puraH kR^itya sugriivam abhivaadya ca | pravR^ittam atha siitaayaaH pravaktum upacakramuH || 5-65-2
Keeping Angada the prince in their forefront those monkeys, on reaching Mount Prasravana having forests of variegated appearance, offered their salutation by bowing their heads in reverence to Rama and the mighty Lakshmana, greeting Sugreeva respectfully. Then, they started narrating the news of Seetha.
रावण अन्तः पुरे रोधम् राक्षसीभिः च तर्जनम् | रामे समनुरागम् च यः च अपि समयः कृतः || ५-६५-३ एतत् आख्यान्ति ते सर्वे हरयो राम सम्निधौ |
vaidehiim akShataam shrutvaa raamaH tu uttaram abraviit || 5-65-4 kva siitaa vartate devii katham ca mayi vartate | etan me sarvam aakhyaata vaidehiim prati vaanaraaH || 5-65-5
Those monkeys started to narrate, in the presence of Rama, about, the female-demons, and frightening Seetha in Ravana's gynaecium, her complete affection towards Rama and the time-limit of two months given by Ravana.
वैदेहीम् अक्षताम् श्रुत्वा रामः तु उत्तरम् अब्रवीत् || ५-६५-४ क्व सीता वर्तते देवी कथम् च मयि वर्तते | एतन् मे सर्वम् आख्यात वैदेहीम् प्रति वानराः || ५-६५-५
raamasya gaditam shrutva harayo raama samnidhau | codayanti hanuumantam siitaa vR^itta anta kovidam || 5-65-6
Hearing of Seetha being alive, Rama on his part replied, "Where is Seetha, the princess? How is she disposed towards me? O monkeys! Tell me all that about Seetha."
रामस्य गदितम् श्रुत्व हरयो राम सम्निधौ | चोदयन्ति हनूमन्तम् सीता वृत्त अन्त कोविदम् || ५-६५-६
samudram langhayitvaa aham shata yojanam aayatam || 5-65-8 agacchham jaanakiim siitaam maargamaaNo didR^ikShayaa |
Hearing the words of Rama, the monkeys urged Hanuma to tell, in the presence of Rama, all the incidents because he knew them better, about Seetha.
श्रुत्वा तु वचनम् तेषाम् हनूमान् मारुत आत्मजः | प्रणम्य शिरसा देव्यै सीतायै ताम् दिशम् प्रति || ५-६५-७ उवाच वाक्यम् वाक्यज्ञः सीताया दर्शनम् यथा |
tatra lankaa iti nagarii raavaNasya duraatmanaH || 5-65-9 dakShiNasya samudrasya tiire vasati dakShiNe |
Hearing the words of those monkeys, the eloquent Hanuma, the son of wind-god saluting towards the direction of the Seetha the princess by bowing his head, spoke the following words, explaining how he saw Seetha.
समुद्रम् लन्घयित्वा अहम् शत योजनम् आयतम् || ५-६५-८ अगच्छम् जानकीम् सीताम् मार्गमाणो दिदृक्षया |
tatra dR^iShTaa mayaa siitaa raavaNa antaH pure satii || 5-65-10 samnyasya tvayi jiivantii raamaa raama mano ratham |
"Having gone across the ocean, a hundred Yojanas wide, I reached the southern shore looking in search of Seetha, Janaka's daughter, with a wish to see her."
तत्र लन्का इति नगरी रावणस्य दुरात्मनः || ५-६५-९ दक्षिणस्य समुद्रस्य तीरे वसति दक्षिणे |
dR^iShTaa me raakShasii madhye tarjyamaanaa muhuH muhuH || 5-65-11 raakShasiibhiH viruupaabhii rakShitaa pramadaa vane |
"There at the southern shore of the southern ocean, there is city called Lanka of the evil-minded Ravana."
तत्र दृष्टा मया सीता रावण अन्तः पुरे सती || ५-६५-१० सम्न्यस्य त्वयि जीवन्ती रामा राम मनो रथम् |
duhkham aapadyate devii tava aduhkha ucitaa satii || 5-65-12 raavaNa antaH pure ruddhvaa raakShasiibhiH surakShitaa | eka veNii dharaa diinaa tvayi cintaa paraayaNaa || 5-65-13 adhaH shayyaa vivarNa angii padminii iva hima aagame | raavaNaat vinivR^itta arthaa martavya kR^ita nishcayaa || 5-65-14 devii katha.ncit kaakutstha tvan manaa maargitaa mayaa |
"O Rama! There, living in Ravana's gynaecium in the city, I saw the lady Seetha, your virtuous wife, centering her heart's desire in you."
दृष्टा मे राक्षसी मध्ये तर्ज्यमाना मुहुः मुहुः || ५-६५-११ राक्षसीभिः विरूपाभी रक्षिता प्रमदा वने |
ikShvaaku va.nsha vikhyaatim shanaiH kiirtayata anagha || 5-65-15 sa mayaa nara shaarduula vishvaasam upapaaditaa |
"In that pleasure garden, I saw Seetha sitting in the midst of female demons, guarded by those ugly-faced female-demons as also time and again being threatened by them."
दुह्खम् आपद्यते देवी तव अदुह्ख उचिता सती || ५-६५-१२ रावण अन्तः पुरे रुद्ध्वा राक्षसीभिः सुरक्षिता | एक वेणी धरा दीना त्वयि चिन्ता परायणा || ५-६५-१३ अधः शय्या विवर्ण अन्गी पद्मिनी इव हिम आगमे | रावणात् विनिवृत्त अर्था मर्तव्य कृत निश्चया || ५-६५-१४ देवी कथंचित् काकुत्स्थ त्वन् मना मार्गिता मया |
tataH sambhaaShitaa devii sarvam artham ca darshitaa || 5-65-16 raama sugriiva sakhyam ca shrutvaa priitim upaagataa | niyataH samudaacaaro bhaktiH ca asyaaH tathaa tvayi || 5-65-17
"O hero! Seetha, who deserves to live happily with you, is obtaining grief. O Rama! I somehow searched that princess, Seetha wearing a single plait (as a as a mark of desolation), looking miserable, remaining absorbed in your thought, reposing on the floor, having discoloured limbs like a lotus in winter, turning back the wish from Ravana, having determined to die, but thinking of you alone."
इक्ष्वाकु वंश विख्यातिम् शनैः कीर्तयत अनघ || ५-६५-१५ स मया नर शार्दूल विश्वासम् उपपादिता |
vij~naapyaH ca nara vyaaghro raamo vaayu suta tvayaa | akhilena iha yat dR^iShTam iti maam aaha jaanakii || 5-65-20
"O faultless tiger among men! Seetha established confidence in me, after I slowly described to her the fame of Ikshvaku dynasty."
ततः सम्भाषिता देवी सर्वम् अर्थम् च दर्शिता || ५-६५-१६ राम सुग्रीव सख्यम् च श्रुत्वा प्रीतिम् उपागता | नियतः समुदाचारो भक्तिः च अस्याः तथा त्वयि || ५-६५-१७
ayam ca asmai pradaatavyam yatnaat suparirakShitam | bruvataa vacanaani evam sugriivasya upashR^iNvataH || 5-65-21
"Thereafter, I spoke and explained to Seetha, about the entire significance of my arrival there. On hearing about the alliance between Rama and Sugreeva, she was quite pleased. Her morality as well as her devotion in you are steadfast."
एवम् मया महाभागा दृष्टा जनक नन्दिनी | उग्रेण तपसा युक्ता त्वत् भक्त्या पुरुष ऋषभ || ५-६५-१८
eSha niryaatitaH shriimaan mayaa te vaari sambhavaH || 5-65-23 etam dR^iShTvaa pramodiShye vyasane tvaam iva anagha |
"O, the foremost of men! I thus saw that illustrious Seetha, endowed with severe penance and devotion towards you."
अभिज्ञानम् च मे दत्तम् यथा वृत्तम् तव अन्तिके | चित्र कूटे महाप्राज्ञ वायसम् प्रति राघव || ५-६५-१९
jiivitam dhaarayiShyaami maasam dasharatha aatmaja || 5-65-24 uurdhvam maasaan na jiiveyam rakShasaam vasham aagataa |
"O Rama, of great intelligence! To me, she gave as a token of remembrance, a previous event of a crow occurred at your vicinity in Mount Chitrakuta."
विज्ञाप्यः च नर व्याघ्रो रामो वायु सुत त्वया | अखिलेन इह यत् दृष्टम् इति माम् आह जानकी || ५-६५-२०
iti maam abraviit siitaa kR^isha angii dharma caariNii || 5-65-25 raavaNa antaH pure ruddhaa mR^igii iva utphulla locanaa |
"Seetha spoke to me saying, 'O Hanuma! Inform Rama, the foremost among men, all that you have seen here."
अयम् च अस्मै प्रदातव्यम् यत्नात् सुपरिरक्षितम् | ब्रुवता वचनानि एवम् सुग्रीवस्य उपशृण्वतः || ५-६५-२१
etat eva mayaa aakhyaatam sarvam raaghava yat yathaa || 5-65-26 sarvathaa saagara jale samtaaraH pravidhiiyataam |
"While Sugreeva is hearing nearby and while you are telling the words in this way, let this jewel, which is deliberately well-guarded, be given to Rama."
एष चूडा मणिः श्रीमान् मया ते यत्न रक्षितः | मनः शिलायाः तिकलः तम् स्मरस्व इति च अब्रवीत् || ५-६५-२२ त्वया प्राष्टे तिम्के तम् किल स्मर्तुमर्हसि |
tau jaata aashvaasau raaja putrau viditvaa | tac ca abhij~naanam raaghavaaya pradaaya | devyaa ca aakhyaatam sarvam eva aanupuurvyaat | vaacaa sampuurNam vaayu putraH shasha.nsa || 5-65-27
"This beautiful jewel for the head has been well-guarded by me. You also ought to recall a mark indeed painted by you (by slip) on the curve of my cheek with powder of an orange-red rock, when my former mark on my forehead got effaced."
एष निर्यातितः श्रीमान् मया ते वारि सम्भवः || ५-६५-२३ एतम् दृष्ट्वा प्रमोदिष्ये व्यसने त्वाम् इव अनघ |
"This beautiful jewel, which has its origin in sea-water, has been sent to you. Seeing this in my grief, I am feeling always happy as though I am seeing you."
जीवितम् धारयिष्यामि मासम् दशरथ आत्मज || ५-६५-२४ ऊर्ध्वम् मासान् न जीवेयम् रक्षसाम् वशम् आगता |
"O Rama! I shall be sustaining my life for a month. Having come into the control of demons, I cannot survive beyond one month."
इति माम् अब्रवीत् सीता कृश अन्गी धर्म चारिणी || ५-६५-२५ रावण अन्तः पुरे रुद्धा मृगी इव उत्फुल्ल लोचना |
"Seetha, with her emaciated body, practicing virtue, confined in Ravana's gynaecium and with her wide-open eyes like that of a doe, spoke to me the following words:
एतत् एव मया आख्यातम् सर्वम् राघव यत् यथा || ५-६५-२६ सर्वथा सागर जले सम्तारः प्रविधीयताम् |
"O Rama! I have narrated to you whatever has occurred, in its entirety. Let a bridge be constructed, by all means, across the waters of the ocean."
तौ जात आश्वासौ राज पुत्रौ विदित्वा | तच् च अभिज्ञानम् राघवाय प्रदाय | देव्या च आख्यातम् सर्वम् एव आनुपूर्व्यात् | वाचा सम्पूर्णम् वायु पुत्रः शशंस || ५-६५-२७
Coming to know that the two princes, Rama and Lakshmana have become confident and having given that token of remembrance to Rama, Hanuma apprised completely in so many words, in regular succession, all that was conveyed by Seetha, the princess.
