अथ तासां वदन्तीनां परुषं दारुणं बहु | राक्षसीनामसौम्यानां रुरोद जनकात्मजा || ५-२५-१
atha taasaaM vadantiinaaM paruShaM daaruNaM bahu |raakShasiinaamasaumyaanaaM ruroda janakaatmajaa || 5-25-1
As those ogre woman with a cruel nature were speaking a lot harshly and horribly, Seetha cried.
एवमुक्ता तु वैदेही राक्षसीभिर्मनस्विनी | उवाच परमत्रस्ताबाष्पगद्गदया गिरा || ५-२५-२
evamuktaa tu vaidehii raakShasiibhirmanasvinii |uvaacha paramatrastaabaaShpagadgadayaa giraa || 5-25-2
Thus being spoken to by ogre women, Seetha with a good mind being frightened a lot spoke as follows with a voice indistinct due to tears.
न मानुषी राक्षसस्य भार्या भवितुमर्हति | कामं खादत मां सर्वा न करिष्यामि वो वचः || ५-२५-३
na maanuShii raakShasasya bhaaryaa bhavitumarhati |kaamaM khaadata maaM sarvaa na kariShyaami vo vachaH || 5-25-3
"A human woman is not suited to become a wife of an ogre. All of you eat me according to your desire. I will not do according to your words."
सा राक्षसीमध्यगता सीता सुरसुतोपमा | न शर्म लेभे दुःखार्ता रावणेन च तर्जिता || ५-२५-४
saa raakShasiimadhyagataa siitaa surasutopamaa |na sharma lebhe duHkhaartaa raavaNena cha tarjitaa || 5-25-4
Being in the middle of ogre women, being frightened by Ravana also, like a daughter of gods, that Seetha did not get comfort being tormented by grief.
वेपते स्माधिकं सीता विशन्ती वाङ्गमात्मनः | वने यथा परिभ्रष्टा मृगी कोकैरिवार्दिता || ५-२५-५
vepate smaadhikaM siitaa vishantii vaaN^gamaatmanaH |vane yathaa paribhraShTaa mR^igii kokairivaarditaa || 5-25-5
Like a fawn in a forest lost from its herd and tormented by wolves, Seetha was as though sinking into own body and shook a lot.
सा त्वशोकस्य विपुलां शाखामालम्ब्य पुष्पिताम् | चिन्तयामास शोकेन भर्तारं भग्नमानसा || ५-२५-६
saa tvashokasya vipulaaM shaakhaamaalambya puShpitaam |chintayaamaasa shokena bhartaaraM bhagnamaanasaa || 5-25-6
That Seetha with a broken heart due to grief, held a wide flowering branch of Ashoka tree and thought about Her husband.
सा स्नापयन्ती विपुलौ स्तनौ नेत्रजलस्रवैः | चिन्तयन्ती न शोकस्य तदान्तमधिगच्छति || ५-२५-७
saa snaapayantii vipulau stanau netrajalasravaiH |cintayantii na shokasya tadaantamadhigachchhati || 5-25-7
Then that Seetha washing Her wide breasts with a flow of tears from eyes and thinking, did not get end of sorrow.
सा वेपमाना पतिता प्रवाते कदळी यथा | राक्षसीनां भयत्रस्ता विवर्णवदनाभवत् || ५-२५-८
saa vepamaanaa patitaa pravaate kadaLii yathaa |raakShasiinaaM bhayatrastaa vivarNavadanaabhavat || 5-25-8
That Seetha was shaking like a plantain tree fallen down in an exceedingly windy place, trembling with fear of the ogre women, and became with a pale face.
तस्याः सा दीर्घविपुला वेपन्त्या सीतया तदा | ददृशे कम्पिनी वेणी व्याळीव परिसर्पती || ५-२५-९
tasyaaH saa diirghavipulaa vepantyaa siitayaa tadaa |dadR^ishe kampinii veNii vyaaLiiva parisarpatii || 5-25-9
That moving plait, which was wide and long, of that best woman was seen to be like a serpant in motion.
सा निःश्वसन्ती दुःखार्ता शोकोपहतचेतना | आर्ता व्यसृजदश्रूणि मैथिली विललाप च || ५-२५-१०
saa niHshvasantii duHkhaartaa shokopahatachetanaa |aartaa vyasR^ijadashruuNi maithilii vilalaapa cha || 5-25-10
That Seetha tormented by grief, with a mind hit by sorrow, struck by calamity was sighing and let down tears and also cried.
हा रामेति च दुःखार्ता हा पुनर्लक्ष्मणेति च | हा श्वश्रु मम कौसल्ये हा सुमित्रेति भामिनी || ५-२५-११
haa raameti cha duHkhaartaa haa punarlakShmaNeti cha |haa shvashru mama kausalye haa sumitreti bhaaminii || 5-25-11
Seetha being tormented by grief said : "Oh! Rama!" and again "Oh! Lakshmana!","Oh! Kausalya!, my mother-in-law" "Oh! Sumitra!"
लोकप्रवादः सत्योऽयं पण्डितैः समुदाहृतः | अकाले दुर्लभो मृत्युः स्त्रिया वा पुरुषस्य वा || ५-२५-१२ यदाहमेवं क्रूराभी राक्षसीभिरिहार्दिता | जीवामि हीना रामेण मुहूर्तमपि दुःखिता || ५-२५-१३
lokapravaadaH satyo.ayaM paNDitaiH samudaahR^itaH |akaale durlabho mR^ityuH striyaa vaa puruShasya vaa || 5-25-12yadaahamevaM kruuraabhii raakshasiibhirihaarditaa |jiivaami hiinaa raameNa muhuurtamapi duHkhitaa || 5-25-13
"I thus being tormented by cruel ogre women here lacking Rama, being tormented by grief, when I am living even for a moment,' death at wrong time to woman or to a man is hard' - thus being said this popular saying in the world is true."
एषाल्पपुण्या कृपणा विनशिष्याम्यनाथवत् | समुद्रमथ्ये नौः पूर्णा वायुवेगैरिवाहता || ५-२५-१४
bhartaaraM tamapashyantii raakShasiivashamaagataa |siidaami khalu shokena kuulaM toyahataM yathaa || 5-25-15
"This me with small merit,wreched, like an orphan, will perish like a ship in the middle of the ocean being hit by the speed of wind."
भर्तारं तमपश्यन्ती राक्षसीवशमागता | सीदामि खलु शोकेन कूलं तोयहतं यथा || ५-२५-१५
taM padmadaLapatraakShaM siMhavikraantagaaminam |dhanyaaH pashyanti me naathaM kR^itajJNaM priyavaadinam || 5-25-16
"Not seeing my husband that Rama and obtaining control of ogre women like a bank hit by water I am verily perishing with sorrow."
तं पद्मदळपत्राक्षं सिंहविक्रान्तगामिनम् | धन्याः पश्यन्ति मे नाथं कृतज्ञं प्रियवादिनम् || ५-२५-१६
sarvathaa tena hiinaayaa raameNa viditaatmanaa |tiikShNaMviShamivaasvaadyadurlabhaM mama jiivitam || 5-25-17
"Only fortunate see that my husband with eyes like petals of an expanded lotus, walking with the gait of a lion, correct in conduct and a pleasant talker."
सर्वथा तेन हीनाया रामेण विदितात्मना | तीक्ष्णंविषमिवास्वाद्यदुर्लभं मम जीवितम् || ५-२५-१७
kiidR^ishaM tu mahaapaapaM mayaa janmaantare kR^itam |yenedaM praapyate duHkhaM mayaa ghoraM sudaaruNaM || 5-25-18
"To me lacking that Rama with a famous soul, like after eating a pungent poison life in all ways is hard."
कीदृशं तु महापापं मया जन्मान्तरे कृतम् | येनेदं प्राप्यते दुःखं मया घोरं सुदारुणं || ५-२५-१८
jiivitaM tyaktuMichchhaami shokena mahataa vR^itaa |raakShasiibhishcha rakShyantyaa raamo naasaadyate mayaa || 5-25-19
"By what this horrible and very dreadful grief is obtained by me, what kind of great sin had been done by me in another life."
जीवितं त्यक्तुंइच्छामि शोकेन महता वृता | राक्षसीभिश्च रक्ष्यन्त्या रामो नासाद्यते मया || ५-२५-१९
dhigastu khalu maanuShyaM dhigastu paravashyataam |na shakyaM yatparityaktumaatmachchhandena jiivitam || 5-25-20
"Together with great grief, I desire to give away my life. This desire is not obtainable by me. I am well protected by ogre women."
धिगस्तु खलु मानुष्यं धिगस्तु परवश्यताम् | न शक्यं यत्परित्यक्तुमात्मच्छन्देन जीवितम् || ५-२५-२०
"Fie upon human condition! Fie upon being in the control of others. By what reason it is not possible according to own desire to give up life."
