तस्मिन्नेव ततः काले राजपुत्री त्वनिन्दिता | रूपयौवनसम्पन्नं भूषणोत्तमभूषितम् || ५-१९-१ ततो दृष्ट्वैव वैदेही रावणम् राक्षसाधिपम् | प्रावेपत वरारोहा प्रवाते कदली यथा || ५-९-२
tasminneva tataH kaale raajaputrii tvaninditaa |ruupayauvanasampannaM bhuuShaNottamabhuuShitam || 5-19-1tato dR^iShTvaiva vaidehii raavaNam raakshasaadhipam |praavepata varaarohaa pravaate kadalii yathaa || 5-9-2
Thereafter at that time Seetha a princess without any blame of excellent limbs shook like a plantain tree in wind on seeing Ravana the king of rakshasas endowed with beauty and youth adorned with excellent ornaments.
आच्छाद्योदरमूरुभ्यां बाहुभ्यां च पयोधरौ | उपविष्टा विशालाक्षी रुदन्ती वरवर्णिनी || ५-१९-३
dashagriivastu vaidehiim rakShitaaM raakshasiigaNaiH |dadarsha diinaam duHkhaartaaM naavaM sannaamivaarNave || 5-19-4
The wide eyed Seetha with excellent color covering stomach with thighs and breasts with hands sat down crying.
दशग्रीवस्तु वैदेहीम् रक्षितां राक्षसीगणैः | ददर्श दीनाम् दुःखार्तां नावं सन्नामिवार्णवे || ५-१९-४
asaMvR^itaayaamaasiinaam dharaNyaam saMshitavrataam |chinaaM prapatitaaM bhuumau shaakhaamiva vanaspateH || 5-19-5
Ravana saw Seetha protected by batches of ogres looking miserable being struck with grief like a ship in danger in the sea.
असंवृतायामासीनाम् धरण्याम् संशितव्रताम् | चिनां प्रपतितां भूमौ शाखामिव वनस्पतेः || ५-१९-५
malamaNDanacitraaN^giim maNDanaarhaamamaNDitaam |mR^iNaalii paN^kadigdheva vibhaati na vibhaati ca || 5-19-6
Hanuma saw Seetha sitting down on uncovered land, with a firm resolve, like a branch of a tree fallen down on earth being torn from the tree.
मलमण्डनचित्राङ्गीम् मण्डनार्हाममण्डिताम् | मृणाली पङ्कदिग्धेव विभाति न विभाति च || ५-१९-६
samiipam raajasimhasya raamasya viditaatmanaH |saN^kalpahayasamyuktairyaantiimiva manorathaiH || 5-19-7
Hanuma saw Seetha with a stange body with dirt as ornament, who although suited to decorate with ornaments was without ornaments. Although She was shining like a lotus stem covered with mud, She was not shining also.
समीपम् राजसिम्हस्य रामस्य विदितात्मनः | सङ्कल्पहयसम्युक्तैर्यान्तीमिव मनोरथैः || ५-१९-७
shuShyantiim rudatiimekaaM dhyaanashokaparaayaNaam |duHkhasyaantamapashyantiiM raamaaM raamamanuvrataam || 5-19-8
Seetha was as though going near to Rama a lion among kings with a famous personality with desires as chariot tied with thoughts as horses.
शुष्यन्तीम् रुदतीमेकां ध्यानशोकपरायणाम् | दुःखस्यान्तमपश्यन्तीं रामां राममनुव्रताम् || ५-१९-८
cheShTamaanaaM tathaaviShTaaM pannagendravadhuumiva |dhuupyamaanaam graheNeva rohiNiiM dhuumaketunaa || 5-19-9
Seetha a pleasant one, was emaciated, was crying, being alone having surrendered to Her thoughts and sorrow not seeing the end of grief, following the will of Rama.
चेष्टमानां तथाविष्टां पन्नगेन्द्रवधूमिव | धूप्यमानाम् ग्रहेणेव रोहिणीं धूमकेतुना || ५-१९-९
vR^ittashiilakule jaataamaacaaravati dhaarmike |punaH sa.nskaaramaapannaaM jaataamiva ca duShkule || 5-19-10
And also Seetha was like a great she-serpant writhing under the spell of an incantation. She was like Rohini being fumigated by a smoke colored planet called Ketu.
वृत्तशीलकुले जातामाचारवति धार्मिके | पुनः संस्कारमापन्नां जातामिव च दुष्कुले || ५-१९-१०
abhuutenaapavaadena kiirtiim nipatitaamiva |amnaayaanaamayogena vidyaaM prashithilaamiva || 5-19-11
Being born in a virtuous traditional family with good conduct and character and getting married, Seetha appeared as if She was born in a bad family.
अभूतेनापवादेन कीर्तीम् निपतितामिव | अम्नायानामयोगेन विद्यां प्रशिथिलामिव || ५-१९-११
sannaamiva mahaakiirtiM shraddhaamiva vimaanitaam |prajJNaamiva parikShiiNaamaashaaM pratihataamiva || 5-19-12
Seetha was like fame fallen down due to false blame. She was like education ruined due to lack of learning by heart.
सन्नामिव महाकीर्तिं श्रद्धामिव विमानिताम् | प्रज्ञामिव परिक्षीणामाशां प्रतिहतामिव || ५-१९-१२
aayatiimiva vidhvastaamaajJNaaM pratihataamiva |diiptaamiva dishaM kaale puujaamapahR^itaamiva || 5-19-13
Seetha was like deteriorated great fame,like insulted faith,like an understanding grown feeble, like dulled hope.
आयतीमिव विध्वस्तामाज्ञां प्रतिहतामिव | दीप्तामिव दिशं काले पूजामपहृतामिव || ५-१९-१३
padminiimiva vidhvastaaM hatashuuraaM camuumiva |prabhaamiva tamodhvastaamupakShiiNaamivaapagaam || 5-19-14
Seetha was like an expectation destroyed, like an order flouted; like a blazing quarter during a period of destruction, like a worship stolen.
पद्मिनीमिव विध्वस्तां हतशूरां चमूमिव | प्रभामिव तमोध्वस्तामुपक्षीणामिवापगाम् || ५-१९-१४
vediimiva paraamR^iShTaaM shaantaamagnishikhaamiva |paurNamaasiimiva nishaaM raahugrastendumaNDalaam || 5-19-15
Seetha was like a lotus destroyed, like an army with killed warriors, like light destroyed by darkness, like vanished river.
वेदीमिव परामृष्टां शान्तामग्निशिखामिव | पौर्णमासीमिव निशां राहुग्रस्तेन्दुमण्डलाम् || ५-१९-१५
utkR^iShTaparNakamalaaM vitraasitavihaN^gamaam |hastihastaparaamR^iShTamaakulaaM padminiimiva || 5-19-16
Seetha was like an altar desecrated, like a tongue of fire gone out, like a full moon night with moon devoured by Rahu.
उत्कृष्टपर्णकमलां वित्रासितविहङ्गमाम् | हस्तिहस्तपरामृष्टमाकुलां पद्मिनीमिव || ५-१९-१६
patishokaaturaaM shuShkaaM nadiiM visraavitaamiva |parayaa mR^ijayaa hiinaam kR^iShNapakshanishaamiva || 5-19-17
Seetha was like a lotus pond agitated with torned out leaves and lotuses, being roughly traeated by the trunk of an elephant.
पतिशोकातुरां शुष्कां नदीं विस्रावितामिव | परया मृजया हीनाम् कृष्णपक्षनिशामिव || ५-१९-१७
sukumaariim sujaataaN^giiM ratna garbhagR^ihochitaam |tapyamaanaamivoShNena mR^iNaaliimachiroddhR^itaam || 5-19-18
Grieved for husband, Seetha was like a river which has dried uo with water caused to flow out lacking best washing, was like a new moon night.
सुकुमारीम् सुजाताङ्गीं रत्न गर्भगृहोचिताम् | तप्यमानामिवोष्णेन मृणालीमचिरोद्धृताम् || ५-१९-१८
gR^ihiitaamaaLitaaM stambhe yuuthapena vinaakR^itaam |niHshvasantiiM suduHkhaartaaM gajaraajavadhuumiva || 5-19-19
Seetha was a delicate one with well built limbs, accustomed to houses full of diamonds, being tormented by heat, like a lotus fibre uprooted short time back.
गृहीतामाळितां स्तम्भे यूथपेन विनाकृताम् | निःश्वसन्तीं सुदुःखार्तां गजराजवधूमिव || ५-१९-१९
ekayaa diirghayaa veNyaa shobhamaanaamayatnataH |niilayaa niiradaapaaye vanaraajyaa mahiimiva || 5-19-20
Seetha was like a she-elephant captured and tied to a pillar, made to be without the leader of herd, sighing, very much tormented by grief.
एकया दीर्घया वेण्या शोभमानामयत्नतः | नीलया नीरदापाये वनराज्या महीमिव || ५-१९-२०
upavaasena shokena dhyaanena ca bhayena cha |parikShiiNaaM kR^ishaaM diinaamalpaahaaraaM tapodhanaam || 5-19-21
With a long single plait, shining without effort, Seetha was like the earth with dark groups of trees at the end of rainy season.
उपवासेन शोकेन ध्यानेन च भयेन च | परिक्षीणां कृशां दीनामल्पाहारां तपोधनाम् || ५-१९-२१
aayaacamaanaam duHkhaartaaM praaJNjaliM devataamiva |bhaavena raghumukhyasya dashagriivaparaabhavam || 5-19-22
Wasted, emaciated due to fasting, due to sorrow, due to thought and due to fear, Seetha was with limited food and with austerity as wealth.
आयाचमानाम् दुःखार्तां प्राञ्जलिं देवतामिव | भावेन रघुमुख्यस्य दशग्रीवपराभवम् || ५-१९-२२
samiikShamaaNaaM rudatiimaninditaaM |supakShmataamraayatashuklalocanaam |anuvrataaM raamamatiiva maithiliiM |pralobhayaamaasa vadhaaya raavaNaH || 5-19-23
Seetha was like a celestial being, tormented by grief and by thought with joined palms, desiring the defeat of Ravana at the hands of Sri Rama
समीक्षमाणां रुदतीमनिन्दितां | सुपक्ष्मताम्रायतशुक्ललोचनाम् | अनुव्रतां राममतीव मैथिलीं | प्रलोभयामास वधाय रावणः || ५-१९-२३
Ravana was trying to allure and threatening death to Seetha who was looking at every direction, crying, without blame, with good eye lids and reddish and white eyes, with an excessive vow to follow Sri Rama.
