Yuddha Kanda
Chapter 110Verse1/ 23
4%
Sacred BooksYuddha KandaChapter 110

Chapter 110

All the Consorts of Ravana Lament

23 Verses

VR 6.110.1

रावणम् निहतं दृष्ट्वा राघवेण महात्मना | अन्तःपुराद्विनिष्पेतू राक्षस्यः शोककर्शिताः || ६-११०-१

raavaNam nihataM dR^iShTvaa raaghaveNa mahaatmanaa | antaHpuraadviniShpetuu raakShasyaH shokakarshitaaH || 6-110-1

Seeing Ravana killed by the great-souled Rama, the female-demons were stricken with grief and rushed out from their gynaecium.

VR 6.110.2

वार्यमाणः सुबहुशो वेष्टन्त्यः क्षितिपांसुषु | विमुक्तकेश्यः शोकार्ता गावो वत्सहता यथा || ६-११०-२

vaaryamaaNaH subahusho veShTantyaH kShitipaaMsuShu | vimuktakeshyaH shokaartaa gaavo vatsahataa yathaa || 6-110-2

Even though impeded now and then by their maid servants, they were rolling in the dust of the streets, with their hair dishevelled, tormented as they were with grief like cows that had lost their calf.

VR 6.110.3

उत्तरेण विनिष्क्रम्य द्वारेण सह राक्षसैः | प्रविश्यायोधनं घोरं विचिन्वन्त्यो हतं पतिम् || ६-११०-३ आर्यपुत्रेति वादिन्यो हा नाथेति च सर्वशः | परिपेतुः कबन्धाङ्कां महीं शोणितकर्दमाम् || ६-११०-४

uttareNa viniShkramya dvaareNa saha raakShasaiH | pravishyaayodhanaM ghoraM vichinvantyo hataM patim || 6-110-3 aaryaputreti vaadinyo haa naatheti cha sarvashaH | paripetuH kabandhaaN^kaaM mahiiM shoNitakardamaam || 6-110-4

Issuing out of the northern gate along with demons and penetrating into the terrific battle-field, searching for their husband, who had been killed and crying out, "Ah my lord! Ah my husband!" they all ran hither and thither on the ground which was covered with headless trunks and rendered muddy with blood."

VR 6.110.5

ता बाष्पपरिपूर्णाक्ष्यो भर्तृशोकपराजिताः | करेण्व इव नर्दन्त्यो विनेदुर्हतयूथपाः || ६-११०-५

dadR^ishustaa mahaakaayaM mahaaviiryaM mahadyutim | raavaNaM nihataM bhuumau niilaaJNjanachayopamam || 6-110-6

Those women, who were overcome with grief about the death of their husband, having their eyes filled with tears, loudly lamented like female-elephants who had lost the leader of their herd.

VR 6.110.6

ददृशुस्ता महाकायं महावीर्यं महद्युतिम् | रावणं निहतं भूमौ नीलाञ्जनचयोपमम् || ६-११०-६

taaH patiM sahasaa dR^iShTvaa shayaanaM raNapaaMsuShu | nipetustasya gaatreShu chhinnaa vanalataa iva || 6-110-7

Those women saw the gigantic Ravana, who was endowed with a great strength and invested with a great splendour, lying killed on the ground, like a heap of black collyrium.

VR 6.110.7

ताः पतिं सहसा दृष्ट्वा शयानं रणपांसुषु | निपेतुस्तस्य गात्रेषु छिन्ना वनलता इव || ६-११०-७

bahumaanaatpariShvajva kaachidevaM ruroda ha | charaNau kaachidaalambya kaachitkaNThe.avalambya cha || 6-110-8

Suddenly seeing their husband lying in dust of the battle-field, those women fell down on his limbs, like uprooted wild creepers.

VR 6.110.8

बहुमानात्परिष्वज्व काचिदेवं रुरोद ह | चरणौ काचिदालम्ब्य काचित्कण्ठेऽवलम्ब्य च || ६-११०-८

utkShipya cha bhujau kaachid bhuumau suparivartate | hatasya vadanaM dR^iShTvaa kaachinmohamupaagamat || 6-110-9

A woman wept, embracing him out of great regard, another woman clinging to his feet and another, catching hold of his neck.

VR 6.110.9

उत्क्षिप्य च भुजौ काचिद् भूमौ सुपरिवर्तते | हतस्य वदनं दृष्ट्वा काचिन्मोहमुपागमत् || ६-११०-९

kaachidaN^ke shiraH kR^itvaa ruroda mukhamiikShatii | snaapayantii mukhaM baaShpaistuShaarairiva paN^kajam || 6-110-10

A woman rolled over the ground, with her arms thrown up. On seeing the face of her deceased husband, another woman fell into a swoon.

VR 6.110.10

काचिदङ्के शिरः कृत्वा रुरोद मुखमीक्षती | स्नापयन्ती मुखं बाष्पैस्तुषारैरिव पङ्कजम् || ६-११०-१०

evamaartaaH patiM dR^iShTvaa raavaNaM nihataM bhuvi | chukrushurbahudhaa shokaadbhuuyastaaH paryadevayan || 6-110-11 yena vitraasitaH shakro yena vitraasito yamaH | yena vaishravaNo raajaa puShpakeNa viyojitaH || 6-110-12 gandharvaaNaamR^iShiiNaaM cha suraaNaaM cha mahaatmanaam | bhayaM yena raNe dattaM so.ayaM shete raNe hataH || 6-110-13

Keeping Ravana's head in her lap, a woman, looking at his face, wept moistening that face with her tears, as dew drops moisten a lotus-flower.

VR 6.110.11

एवमार्ताः पतिं दृष्ट्वा रावणं निहतं भुवि | चुक्रुशुर्बहुधा शोकाद्भूयस्ताः पर्यदेवयन् || ६-११०-११ येन वित्रासितः शक्रो येन वित्रासितो यमः | येन वैश्रवणो राजा पुष्पकेण वियोजितः || ६-११०-१२ गन्धर्वाणामृषीणां च सुराणां च महात्मनाम् | भयं येन रणे दत्तं सोऽयं शेते रणे हतः || ६-११०-१३

asurebhyaH surebhyo vaa pannagebhyo.api vaa tathaa | bhayaM yo na vijaanaati tasyedaM maanuShaad bhayam || 6-110-14

"That Ravana, by whom Indra was thrown into fear, Yama was struck with terror, by whom Kubera the king was deprived of Pushpaka the aerial car, and by whom fear was caused on the battle-field in the Gandharva the celestial musicians, in the sages and the great-souled gods, lies killed in the battle-field."

VR 6.110.14

असुरेभ्यः सुरेभ्यो वा पन्नगेभ्योऽपि वा तथा | भयं यो न विजानाति तस्येदं मानुषाद् भयम् || ६-११०-१४

evaM vadantyo rurudastasya taa duHkhitaaH striyaH | bhuuya eva cha duHkhaartaa vilepushcha punaH punaH || 6-110-17

"This danger has come from a mortal to him, who did not conceive any fear from the demons or the gods or even the serpents for that matter!"

VR 6.110.15

अवध्यो देवतानां यस्तथा दानवरक्षसाम् | हतः सोऽयं रणे शेते मानुषेण पदातिना || ६-११०-१५

ashR^iNvataa tu suhR^idaaM satataM hitavaadinaam | maraNaayaahR^itaa siitaa raakShasaashcha nipaatitaaH || 6-110-18 etaaH samamidaaniiM te vayamaatmaa cha paatitaH |

"Here lies killed in battle, by a pedestrian man coming from Ayodhya, that Ravana, who was incapable of being killed by gods and even so by devils and demons too."

VR 6.110.16

यो न शक्यः सुरैर्हन्तुं न यक्षैर्नासुरैस्तथा | सोऽयं कश्चिदिवासत्त्वो मृत्युं मर्येन लम्भितः || ६-११०-१६

bruvaaNo.api hitaM vaakyamiShTo bhraataa vibhiiShaNaH || 6-110-19 dhR^iShTaM paruShito mohaattvayaatmavadhakaaN^ikShNaa |

"He who could not be killed by gods, Yakshas and demons alike, could be killed by a mortal like one devoid of strength."

VR 6.110.17

एवं वदन्त्यो रुरुदस्तस्य ता दुःखिताः स्त्रियः | भूय एव च दुःखार्ता विलेपुश्च पुनः पुनः || ६-११०-१७

yadi niryaatitaa te svaatsiitaa raamaaya maithilii || 6-110-20 na naH syaadvyasanaM ghoramidaM muulaharaM mahat |

Thus uttering, those women of Ravana, wailing as aforesaid, burst into tears. They once more and repeatedly lamented, stricken, as they were, with grief (as follows):

VR 6.110.18

अशृण्वता तु सुहृदां सततं हितवादिनाम् | मरणायाहृता सीता राक्षसाश्च निपातिताः || ६-११०-१८ एताः सममिदानीं ते वयमात्मा च पातितः |

vR^ittakaamo bhavedbhraataa raamo mitrakulaM bhavet || 6-110-21 vayaM chaavidhavaaH sarvaaH sakaamaa na cha shatravaH |

"For your own death, Seetha was borne away by you, who did not listen to your near and dear ones, who always offered friendly counsel to you. The demons were struck down. Here, stand we (your consorts) as well as your own self, struck down now."

VR 6.110.19

ब्रुवाणोऽपि हितं वाक्यमिष्टो भ्राता विभीषणः || ६-११०-१९ धृष्टं परुषितो मोहात्त्वयात्मवधकाङिक्ष्णा |

tvayaa punarnR^ishaMsena siitaaM saMrundhataa balaat || 6-110-22 raakShasaa vayamaatmaa cha trayaM tulyaM nipaatitam |

"Though tendering salutary advice to you, Vibhishana your beloved brother, was harshly scolded through ignorance by you, who sought your own destruction."

VR 6.110.20

यदि निर्यातिता ते स्वात्सीता रामाय मैथिली || ६-११०-२० न नः स्याद्व्यसनं घोरमिदं मूलहरं महत् |

na kaamakaaraH kaamaM vaa tava raakShasapuMgava| daivaM cheShTayate sarvaM hataM daivena hanyate || 6-110-23

"If you had restored Seetha a princess of Mithila to Rama, this appallingly terrific disaster, which has robbed us of every root, would not have befallen us."

VR 6.110.21

वृत्तकामो भवेद्भ्राता रामो मित्रकुलं भवेत् || ६-११०-२१ वयं चाविधवाः सर्वाः सकामा न च शत्रवः |

vaanaraaNaam vinaasho.ayaM raakShasaanaaM cha te raNe | tava chaiva mahaabaaho daivayogaadupaagtaH || 6-110-24

"If you had restored Seetha to Rama, Vibhishana your brother would have had his desire fulfilled. Rama would have been in the company of our allies. All of us would have been spared the curse of widowhood and our enemies would not have realized their ambition."

VR 6.110.22

त्वया पुनर्नृशंसेन सीतां संरुन्धता बलात् || ६-११०-२२ राक्षसा वयमात्मा च त्रयं तुल्यं निपातितम् |

nai vaarthena na kaamena vikrameNa na chaajJNayaa | shakyaa daivagatirloke nivartayitumudyataa || 6-110-25

"By you, however, who forcefully captivated Seetha cruelly, the demons, we (your consorts) and your own self all the three have been destroyed all at once."

VR 6.110.23

न कामकारः कामं वा तव राक्षसपुंगव| दैवं चेष्टयते सर्वं हतं दैवेन हन्यते || ६-११०-२३

vilepurevaM diinaastaa raakShasaadhipayoShitaH | kurarya iva duHkhaartaa baaShpaparyaakulekShaNaaH || 6-110-26

"O the excellent demon! Your act of following your own free will, may not be the reason for your destruction, either for, all is being run by a divine power, struck and ruined by the divine power."

VR 6.110.24

वानराणाम् विनाशोऽयं राक्षसानां च ते रणे | तव चैव महाबाहो दैवयोगादुपाग्तः || ६-११०-२४

"This destruction of the monkeys, your demons as also yourself, in the battle, has happened at the juncture of the Providence (alone), O the great armed!"

VR 6.110.25

नै वार्थेन न कामेन विक्रमेण न चाज्ञया | शक्या दैवगतिर्लोके निवर्तयितुमुद्यता || ६-११०-२५

"The course of destiny, when ready to bear fruit, cannot be diverted either by money, or by wish, or by valour or even by command in this world."

VR 6.110.26

विलेपुरेवं दीनास्ता राक्षसाधिपयोषितः | कुरर्य इव दुःखार्ता बाष्पपर्याकुलेक्षणाः || ६-११०-२६

Those consorts of Ravana, depressed as they were and afflicted with grief, with their eyes full of tears, thus lamented like female ospreys.

Previous

Rama Directs Vibhishana to Perform the Obsequies to Ravana

All Chapters

Next

Mandodari Laments on Ravana's Death

Yuddha Kanda

Yuddha Kanda

Ch.110 · 23 Verses

Prev

Ch.109

Next

Ch.111

Verses · 23
↑ All Chapters