Yuddha Kanda
Chapter 48Verse1/ 37
3%
Sacred BooksYuddha KandaChapter 48

Chapter 48

Trijata Reassures Seetha

37 Verses

VR 6.48.1

भर्तारम् निहतम् दृष्ट्वा लक्ष्मणम् च महा बलम् | विललाप भृशम् सीता करुणम् शोक कर्शिता || ६-४८-१

bhartaaram nihatam dR^iShTvaa lakShmaNam ca mahaa balam | vilalaapa bhR^isham siitaa karuNam shoka karshitaa || 6-48-1

Seeing her husband and the mighty Lakshmana having been killed, Seetha was very much emaiated through grief and lamented pitiably (as follows):

VR 6.48.2

ऊचुर् लक्षणिका ये माम् पुत्रिण्य् अविधवा इति च | ते अस्य सर्वे हते रामे अज्नानिनो अनृत वादिनः || ६-४८-२

uucur lakShaNikaa ye maam putriNy avidhavaa iti ca | te asya sarve hate raame ajnaanino anR^ita vaadinaH || 6-48-2

"The sooth sayers, reading the marks and signs on my body, prophesized that I shall bear sons and never be widowed. Now that Rama has been slain, their words have proved to be untrue."

VR 6.48.3

यज्वनो महिषीम् ये माम् ऊचुह् पत्नीम् च सत्रिणः | ते अद्य सर्वे हते रामे अज्नानिनो अनृत वादिनः || ६-४८-३

yajvano mahiShiim ye maam uucuh patniim ca satriNaH | te adya sarve hate raame ajnaanino anR^ita vaadinaH || 6-48-3

"Since Rama is slian, all those astrologers, who predicted that I shold be the companio of a sattra sacrifice and the consort of the performer of great sacrifices, now have proved to be utteres of falsehood."

VR 6.48.4

वीर पार्थिव पत्नी त्वम् ये धन्या इति च माम् विदुः | ते अद्य सर्वे हते रामे अज्नानिनो अनृत वादिनः || ६-४८-४

viira paarthiva patnii tvam ye dhanyaa iti ca maam viduH | te adya sarve hate raame ajnaanino anR^ita vaadinaH || 6-48-4

"Now that Rama has been slain, all those sooth-sayers who predicted that I should be honoured by my husband as well as the wives of warriors and kings, are proved to be liars."

VR 6.48.5

ऊचुः संश्रवणे ये माम् द्विजाह् कार्तान्तिकाह् शुभाम् | ते अद्य सर्वे हते रामे अज्नानिनो अनृत वादिनः || ६-४८-५

uucuH sa.nshravaNe ye maam dvijaah kaartaantikaah shubhaam | te adya sarve hate raame ajnaanino anR^ita vaadinaH || 6-48-5

"Now that Rama has been slain, all those astrologers among the wise brahmins. Who openly foretold that I should remain happy with my husband are proved to have spoken falsely!"

VR 6.48.6

इमानि खलु पद्मानि पादयोर् यैह् किल स्त्रियः | अधिराज्ये अभिषिच्यन्ते नर इन्द्रैह् पतिभिह् सह || ६-४८-६

imaani khalu padmaani paadayor yaih kila striyaH | adhiraajye abhiShicyante nara indraih patibhih saha || 6-48-6

"Yet I bear the marks of lotus on my soles by virtue of which high-born women are consecrated on an imperial throne with their husbands and lords."

VR 6.48.7

वैधव्यम् यान्ति यैर् नार्यो अलक्षणैर् भाग्य दुर्लभाः | न आत्मनस् तानि पश्यामि पश्यन्ती हत लक्षणा || ६-४८-७

vaidhavyam yaanti yair naaryo alakShaNair bhaagya durlabhaaH | na aatmanas taani pashyaami pashyantii hata lakShaNaa || 6-48-7

"I do not find those marks of ill-fortune which betoken widowhood in women who are ill-starred and as I examine, all the auspicious signs appear to be rendered void for me."

VR 6.48.8

सत्यानि इमानि पद्मानि स्त्रीणाम् उक्त्वानि लक्षणे | तान्य् अद्य निहते रामे वितथानि भवन्ति मे || ६-४८-८

satyaani imaani padmaani striiNaam uktvaani lakShaNe | taany adya nihate raame vitathaani bhavanti me || 6-48-8

"Those marks of the lotus said to be good angury for women by wise men, have become meaningless, now that Rama is slain."

VR 6.48.9

केशाह् सूक्ष्माह् समा नीला भ्रुवौ च असम्गते मम | वृत्ते च अलोमशे जन्घे दन्ताश् च अविरला मम || ६-४८-९

keshaah suukShmaah samaa niilaa bhruvau ca asamgate mama | vR^itte ca alomashe janghe dantaash ca aviralaa mama || 6-48-9

"My hair is fine, black in colour and smooth. My eye-brows are disunited. My shanks are hair-less and well rounded. My teeth are contiguous, without any gaps between them."

VR 6.48.10

शन्खे नेत्रे करौ पादौ गुल्फाव् ऊरू च मे चितौ | अनुवृत्ता नखाह् स्निग्धाह् समाश् च अन्गुलयो मम || ६-४८-१०

shankhe netre karau paadau gulphaav uuruu ca me citau | anuvR^ittaa nakhaah snigdhaah samaash ca angulayo mama || 6-48-10

"My temples, eyes, arms, feet, ankles and thights are homogenous and well-proportioned. My fingers have well-rounded and glossy nails, having a right lenght."

VR 6.48.11

स्तनौ च अविरलौ पीनौ मम इमौ मग्न चूचुकौ | मग्ना च उत्सन्गिनी नाभिह् पार्श्व उरस्कम् च मे चितम् || ६-४८-११

stanau ca aviralau piinau mama imau magna cuucukau | magnaa ca utsanginii naabhih paarshva uraskam ca me citam || 6-48-11

"My breasts are close to each other, fully developed and have depressed nipples. My navel is deeply idented. My flanks and bossom are well-formed."

VR 6.48.12

मम वर्णो मणि निभो मृदून्य् अन्ग रुहाणि च | प्रतिष्ठिताम् द्वदशभिर् माम् ऊचुह् शुभ लक्षणाम् || ६-४८-१२

mama varNo maNi nibho mR^iduuny anga ruhaaNi ca | pratiShThitaam dvadashabhir maam uucuh shubha lakShaNaam || 6-48-12

"My complexion has the sheen of a pearl. The hair on my skin are soft. It is said of me as endowed with auspicious signs, in that I touched the ground with my twelve limbs (viz. the ten toes and two soles).

VR 6.48.13

समग्र यवम् अच्चिद्रम् पाणि पादम् च वर्णवत् | मन्द स्मिता इत्य् एव च माम् कन्या लक्षणिका विदुः || ६-४८-१३

samagra yavam acchidram paaNi paadam ca varNavat | manda smitaa ity eva ca maam kanyaa lakShaNikaa viduH || 6-48-13

"Those who interpret the marks of youthful maidens spoke of me that my hands and feet are rosy, fully provided with marks each resembling a barley corn, devoid of space between my fingers and toes and that my smile is gentle."

VR 6.48.14

अधिराज्ये अभिषेको मे ब्राह्मणैह् पतिना सह | कृत अन्त कुशलैर् उक्तम् तत् सर्वम् वितथी कृतम् || ६-४८-१४

adhiraajye abhiSheko me braahmaNaih patinaa saha | kR^ita anta kushalair uktam tat sarvam vitathii kR^itam || 6-48-14

"All that was told by brahmins well-versed in sooth-saying, of me that- I should be consecrated on the imperial throne along with my husband -proved to be in vain."

VR 6.48.15

शोधयित्वा जन स्थानम् प्रवृत्तिम् उपलभ्य च | तीर्त्वा सागरम् अक्षोभ्यम् भ्रातरौ गोष्पदे हतौ || ६-४८-१५

shodhayitvaa jana sthaanam pravR^ittim upalabhya ca | tiirtvaa saagaram akShobhyam bhraatarau goShpade hatau || 6-48-15

"Having searched all the resorts of men, received the tidings of my fate, and crossed the impassable ocean, those two brothers have perishe din the imprint of a cow's hoof ( a small puddle)."

VR 6.48.16

ननु वारुणम् आग्नेयम् ऐन्द्रम् वायव्यम् एव च | अस्त्रम् ब्रह्म शिरश् चैव राघवौ प्रत्यपद्यताम् || ६-४८-१६

nanu vaaruNam aagneyam aindram vaayavyam eva ca | astram brahma shirash caiva raaghavau pratyapadyataam || 6-48-16

"Rama and Lakshmana surely knew the use of the arrows of Varuna, Agni, Indra and Vayu, as also the Brahmashira weapon."

VR 6.48.17

अदृश्यमानेन रणे मायया वासव उपमौ | मम नाथाव् अनाथाया निहतौ राम लक्ष्मणौ || ६-४८-१७

adR^ishyamaanena raNe maayayaa vaasava upamau | mama naathaav anaathaayaa nihatau raama lakShmaNau || 6-48-17

"By means of magic arts, an invisible foe has slain Rama and Lakshmana, my protectors, who are equal to Indra in battle and I am now bereft of any support."

VR 6.48.18

न हि दृष्टि पथम् प्राप्य राघवस्य रणे रिपुः | जीवन् प्रतिनिवर्तेत यद्य् अपि स्यान् मनो जवः || ६-४८-१८

na hi dR^iShTi patham praapya raaghavasya raNe ripuH | jiivan pratinivarteta yady api syaan mano javaH || 6-48-18

"Having reached the range of sight of Rama in a combat, no enemy could return alive, eventhough he were endowed with the swiftness of thought."

VR 6.48.19

न कालस्य अतिभारो अस्ति कृत अन्तश् च सुदुर्जयः | यत्र रामह् सह भ्रात्रा शेते युधि निपाथितः || ६-४८-१९

na kaalasya atibhaaro asti kR^ita antash ca sudurjayaH | yatra raamah saha bhraatraa shete yudhi nipaathitaH || 6-48-19

There is no burden too heavy for death to shoulder, as Rama along with his brother are lying struck down on the battle-field. Fate is inexorable."

VR 6.48.20

न अहम् शोचामि भर्तारम् निहतम् न च लक्ष्मणम् | न आत्मानम् जननी च अपि यथा श्वश्रूम् तपस्विनीम् || ६-४८-२०

na aham shocaami bhartaaram nihatam na ca lakShmaNam | na aatmaanam jananii ca api yathaa shvashruum tapasviniim || 6-48-20

"I do not repent so much for Rama and Lakshmana or for myself or even my mother but for my unfortunate mother-in-law, Kausalya."

VR 6.48.21

सा हि चिन्तयते नित्यम् समाप्त व्रतम् आगतम् | कदा द्रक्ष्यामि सीताम् च रामम् च सह लक्ष्मणम् || ६-४८-२१

saa hi cintayate nityam samaapta vratam aagatam | kadaa drakShyaami siitaam ca raamam ca saha lakShmaNam || 6-48-21

"Kausalya for her part, forever remains absorbed in the thought 'When shall I see Lakshmana and Seetha with Rama returned (to Ayodhya) having completed his vow (of remaining in exile in the forest for fourteen years)?"

VR 6.48.22

परिदेवयमानाम् ताम् राक्षसी त्रिजटा अब्रवीत् | मा विषादम् कृथा देवि भर्ता अयम् तव जीवति || ६-४८-२२

paridevayamaanaam taam raakShasii trijaTaa abraviit | maa viShaadam kR^ithaa devi bhartaa ayam tava jiivati || 6-48-22

The demoness Trijata spoke to that lamenting Seetha as follows : "O, the god-like lady! Do not despair. Your husband, Rama is still living."

VR 6.48.23

कारणानि च वक्ष्यामि महान्ति सदृशानि च | यथा इमौ जीवतो देवि भ्रातरौ राम लक्ष्मणौ || ६-४८-२३

kaaraNaani ca vakShyaami mahaanti sadR^ishaani ca | yathaa imau jiivato devi bhraatarau raama lakShmaNau || 6-48-23

"O, godlike lady! I will tell you mighty and cogent reasons, how these two brothers Rama and Lakshmana are living."

VR 6.48.24

न हि कोप परीतानि हर्ष पर्युत्सुकानि च | भवन्ति युधि योधानाम् मुखानि निहते पतौ || ६-४८-२४

na hi kopa pariitaani harSha paryutsukaani ca | bhavanti yudhi yodhaanaam mukhaani nihate patau || 6-48-24

"The leader having been lost, the faces of the soldiers on the field of battle are never seized by anger nor are they animated with joy."

VR 6.48.25

इदम् विमानम् वैदेहि पुष्पकम् नाम नामतः | दिव्यम् त्वाम् धारयेन् न इदम् यद्य् एतौ गज जीवितौ || ६-४८-२५

idam vimaanam vaidehi puShpakam naama naamataH | divyam tvaam dhaarayen na idam yady etau gaja jiivitau || 6-48-25

"O, Seetha! This aerial car called Pushpaka by name, celestial as it is, would not have brought you here, if those two heroes have lost their lives."

VR 6.48.26

हत वीर प्रधाना हि हत उत्साहा निरुद्यमा | सेना भ्रमति सम्ख्येषु हत कर्णा इव नौर् जले || ६-४८-२६

hata viira pradhaanaa hi hata utsaahaa nirudyamaa | senaa bhramati samkhyeShu hata karNaa iva naur jale || 6-48-26

"An army that sees its valiant commander falll, is bereft of courage and wanders aimlessly about on the battle field, like a ship which has broken its rudder in water."

VR 6.48.27

इयम् पुनर् असम्भ्रान्ता निरुद्विग्ना तरस्विनी | सेना रक्षति काकुत्स्थौ मायया निर्जितौ रणे || ६-४८-२७

iyam punar asambhraantaa nirudvignaa tarasvinii | senaa rakShati kaakutsthau maayayaa nirjitau raNe || 6-48-27

"This army for its part is neither confused nor perturbed and is guarding Rama and Lakshman. I am pointing this out to you on account of my affection for you, O lady given to austerities!"

VR 6.48.28

सा त्वम् भव सुविस्रब्धा;अनुमानैह् सुख उदयैः | अहतौ पश्य काकुत्स्थौ स्नेहाद् एतद् ब्रवीमि ते || ६-४८-२८

saa tvam bhava suvisrabdhaa;anumaanaih sukha udayaiH | ahatau pashya kaakutsthau snehaad etad braviimi te || 6-48-28

"You as such, be reassured by these auspicious omens. Behold Rama and Lakshman who are not dead. I am telling you this, on account of my affection for you."

VR 6.48.29

अनृतम् न उक्त पूर्वम् मे न च वक्ष्ये कदाचन | चारित्र सुख शीलत्वात् प्रविष्टा असि मनो मम || ६-४८-२९

anR^itam na ukta puurvam me na ca vakShye kadaacana | caaritra sukha shiilatvaat praviShTaa asi mano mama || 6-48-29

"O, Seetha! I have not spoken falsehood before, nor shall I ever do so. By your conduct and natural gaiety, you have found a place in my heart!"

VR 6.48.30

न इमौ शक्यौ रणे जेतुम् स इन्द्रैर् अपि सुर असुरैः | एतयोर् आननम् दृष्ट्वा मया च आवेदितम् तव || ६-४८-३०

na imau shakyau raNe jetum sa indrair api sura asuraiH | etayor aananam dR^iShTvaa mayaa ca aaveditam tava || 6-48-30

"Even celestials and demons along with Indra cannot vanquish there two heroes in battle. This is what I have observed and communicated to you."

VR 6.48.31

इदम् च सुमहच् चिह्नम् शनैह् पश्यस्व मैथिलि | निह्सम्ज्नाव् अप्य् उभाव् एतौ न एव लक्ष्मीर् वियुज्यते || ६-४८-३१

idam ca sumahac cihnam shanaih pashyasva maithili | nihsamjnaav apy ubhaav etau na eva lakShmiir viyujyate || 6-48-31

"O Seetha!; See this, a great marvel !; See how, fallen under those shafts and deprived of their senses, thier beauty has not deserted them."

VR 6.48.32

प्रायेण गत सत्त्वानाम् पुरुषाणाम् गत आयुषाम् | दृश्यमानेषु वक्त्रेषु परम् भवति वैकृतम् || ६-४८-३२

praayeNa gata sattvaanaam puruShaaNaam gata aayuShaam | dR^ishyamaaneShu vaktreShu param bhavati vaikR^itam || 6-48-32

"Generally, the faces of those who lost their lives and whose vital power has vanished, will be appearing with an appalling alteration".

VR 6.48.33

त्यज शोकम् च दुह्खम् च मोहम् च जनक आत्मजे | राम लक्ष्मणयोर् अर्थे न अद्य शक्यम् अजीवितुम् || ६-४८-३३

tyaja shokam ca duhkham ca moham ca janaka aatmaje | raama lakShmaNayor arthe na adya shakyam ajiivitum || 6-48-33

"O, Seetha! Banish your grief, pain and ignorance on account of Rama and Lakshmana. It is impossible, now with the splendour seen in their faces, for Rama and Lakshmana to die."

VR 6.48.34

श्रुत्वा तु वचनम् तस्याह् सीता सुर सुता उपमा | कृत अन्जलिर् उवाच इदम् एवम् अस्त्व् इति मैथिली || ६-४८-३४

shrutvaa tu vacanam tasyaah siitaa sura sutaa upamaa | kR^ita anjalir uvaaca idam evam astv iti maithilii || 6-48-34

Hearing her words, Seetha, the daughter of Mithila kingdom resembling a daughter of gods, with joined palms exclaimed, "May it be so."

VR 6.48.35

विमानम् पुष्पकम् तत् तु समिवर्त्य मनो जवम् | दीना त्रिजटया सीता लन्काम् एव प्रवेशिता || ६-४८-३५

vimaanam puShpakam tat tu samivartya mano javam | diinaa trijaTayaa siitaa lankaam eva praveshitaa || 6-48-35

After sending back that aerial car, Pushpaka which was as swift as the thought, the sorrowful Seetha was caused by Trijata to enter Lanka once more.

VR 6.48.36

ततस् त्रिजटया सार्धम् पुष्पकाद् अवरुह्य सा | अशोक वनिकाम् एव रक्षसीभिह् प्रवेशिता || ६-४८-३६

tatas trijaTayaa saardham puShpakaad avaruhya saa | ashoka vanikaam eva rakShasiibhih praveshitaa || 6-48-36

Thereafter, Seetha along with Trijata who descended from Pshpaka the aerial car, were caused by the female demons, to enter the Ashoka grove again.

VR 6.48.37

प्रविश्य सीता बहु वृक्ष षण्डाम् | ताम् राक्षस इन्द्रस्य विहार भूमिम् |सम्प्रेक्ष्य संचिन्त्य च राज पुत्रौ | परम् विषादम् समुपाजगाम || ६-४८-३७

pravishya siitaa bahu vR^ikSha ShaNDaam | taam raakShasa indrasya vihaara bhuumim |samprekShya sa.ncintya ca raaja putrau | param viShaadam samupaajagaama || 6-48-37

Entering that Ashoka grove, planted with a multitude of trees, sporting ground of Ravana and recalling the two princes who she had just seen, Seetha gave way to extreme grief.

Previous

Seetha's Anguish about Rama and Lakshmana

All Chapters

Next

Vibhishana Approaches Rama

Yuddha Kanda

Yuddha Kanda

Ch.48 · 37 Verses

Prev

Ch.47

Next

Ch.49

Verses · 37
↑ All Chapters