Yuddha Kanda
Chapter 51Verse1/ 29
3%
Sacred BooksYuddha KandaChapter 51

Chapter 51

Dhumraksha Enters the Battle Field

29 Verses

VR 6.51.1

तेषाम् सुतुमुलम् शब्दम् वानराणाम् तरस्विनाम् | नर्दताम् राक्षसैह् सार्धम् तदा शुश्राव रावणः || ६-५१-१

teShaam sutumulam shabdam vaanaraaNaam tarasvinaam | nardataam raakShasaih saardham tadaa shushraava raavaNaH || 6-51-1

That tumultuous sound, set up by the monkeys who were full of martial ardour, arrested the attention of Ravana and his demons.

VR 6.51.2

स्निग्ध गम्भीर निर्घोषम् श्रुत्वा स निनदम् भृशम् | सचिवानाम् ततस् तेषाम् मध्ये वचनम् अब्रवीत् || ६-५१-२

snigdha gambhiira nirghoSham shrutvaa sa ninadam bhR^isham | sacivaanaam tatas teShaam madhye vacanam abraviit || 6-51-2

Hearing that mighty clamour, sounding smooth and deep, Ravana spoke to his ministers who surrounded him.

VR 6.51.3

यथा असौ सम्प्रहृष्टानाम् वानराणाम् समुत्थितः | बहूनाम् सुमहान् नादो मेघानाम् इव गर्जताम् || ६-५१-३ व्यक्तम् सुमहती प्रीतिर् एतेषाम् न अत्र संशयः | तथा हि विपुलैर् नादैश् चुक्षुभे वरुण आलयः || ६-५१-४

yathaa asau samprahR^iShTaanaam vaanaraaNaam samutthitaH | bahuunaam sumahaan naado meghaanaam iva garjataam || 6-51-3 vyaktam sumahatii priitir eteShaam na atra sa.nshayaH | tathaa hi vipulair naadaish cukShubhe varuNa aalayaH || 6-51-4

"A great uproar, resembling the rumbling of clouds, has arisen from that horde of rejoiced monkeys. Undoubtedly their joy is great, their mighty roars are agitating the briny ocean itself.

VR 6.51.5

तौ तु बद्धौ शरैस् तीष्क्णैर् भ्रातरौ राम लक्ष्मणौ | अयम् च सुमहान् नादह् शन्काम् जनयति इव मे || ६-५१-५

evam cha vacanam ca uktvaa mantriNo raakShasa iishvaraH | uvaaca nairR^itaa.ns tatra samiipa parivartinaH || 6-51-6

"Those two brothers Rama and Lakshmana were tied by sharp arrows. This sound of a great magnitude being heard by me, is begetting an apprehension in me."

VR 6.51.6

एवम् च वचनम् च उक्त्वा मन्त्रिणो राक्षस ईश्वरः | उवाच नैरृतांस् तत्र समीप परिवर्तिनः || ६-५१-६

jnaayataam tuurNam etaShaam sarveShaam vana caariNaam | shoka kaale samutpanne harSha kaaraNam utthitam || 6-51-7

Having spoken thus to his ministers, Ravana the Lord of Demons said to his demons who stood round him there (as follows)

VR 6.51.7

ज्नायताम् तूर्णम् एतषाम् सर्वेषाम् वन चारिणाम् | शोक काले समुत्पन्ने हर्ष कारणम् उत्थितम् || ६-५१-७

tathaa uktaas tena sambhraantaah praakaaram adhiruhya te | dadR^ishuh paalitaam senaam sugriiveNa mahaatmanaa || 6-51-8 tau ca muktau sughoreNa shara bandhena raaghavau | samutthitau mahaa bhaagau viSheduh prekShya raakShasaaH || 6-51-9

"You immediately discover from what cause this general rejoicing among all these monkeys coming for the their present grievous situation!'

VR 6.51.8

तथा उक्तास् तेन सम्भ्रान्ताह् प्राकारम् अधिरुह्य ते | ददृशुह् पालिताम् सेनाम् सुग्रीवेण महात्मना || ६-५१-८ तौ च मुक्तौ सुघोरेण शर बन्धेन राघवौ | समुत्थितौ महा भागौ विषेदुह् प्रेक्ष्य राक्षसाः || ६-५१-९

samtrasta hR^idayaa sarve praakaaraad avaruhya te | vivarNa rakshanaaH ghoraa raakShasa indram upasthitaaH || 6-51-10

Thus commanded by Ravana, they mounted the rampart very briskly and saw the army lead by the high-souled Sugreeva and also the highly fortunate Rama and Lakshmana who were relieved of the terrific shackle of arrow a and risen up together. All the demons felt desponded on seeing it.

VR 6.51.10

सम्त्रस्त हृदया सर्वे प्राकाराद् अवरुह्य ते | विवर्ण रक्षनाः घोरा राक्षस इन्द्रम् उपस्थिताः || ६-५१-१०

yau taav indrajitaa yuddhe bhraatarau raama lakShmaNau | nibaddhau shara bandhena niShprakampa bhujau kR^itau || 6-51-12 vimuktau shara bandhena tau dR^ishyete raNa ajire | paashaan iva gajaau chittvaa gaja indra sama vikramau || 6-51-13

With their hearts trembling with fear and faces turning pale, all those terrific demons descended from the rampart and approached Ravana.

VR 6.51.11

तद् अप्रियम् दीन मुखा रावणस्य निशा चराः | कृत्स्नम् निवेदयाम् आसुर् यथावद् वाक्य कोविदाः || ६-५१-११

tat shrutvaa vacanam teShaam raakShasa indro mahaa balaH | cintaa shoka samaakraanto viShaNNa vadano abraviit || 6-51-14

With downcast faces, those demons skilled in speech, faithfully informed Ravana of those unpleasant tidings, saying:

VR 6.51.12

यौ ताव् इन्द्रजिता युद्धे भ्रातरौ राम लक्ष्मणौ | निबद्धौ शर बन्धेन निष्प्रकम्प भुजौ कृतौ || ६-५१-१२ विमुक्तौ शर बन्धेन तौ दृश्येते रण अजिरे | पाशान् इव गजाउ चित्त्वा गज इन्द्र सम विक्रमौ || ६-५१-१३

ghorair datta varair baddhau sharair aashii viSha umapaiH | amoghaih suurya samkaashaih pramathya indrajitaa yudhi || 6-51-15 tam astra bandham aasaadya yadi muktau ripuu mama | sa.nshayastham idam sarvam anupashyaamy aham balam || 6-51-16

"The two brothers, Rama and Lakshmana, whom Indrajit had bound with his benumbing shafts and whose arms he had pinioned, are free from the arrows which paralyzed them and now appear on the field of battle, as two strong elephants who have snapped their fetters."

VR 6.51.14

तत् श्रुत्वा वचनम् तेषाम् राक्षस इन्द्रो महा बलः | चिन्ता शोक समाक्रान्तो विषण्ण वदनो अब्रवीत् || ६-५१-१४

evam uktvaa tu samkruddho nishvasann urago yathaa | abraviid rakShasaam madhye dhuumra akSham naama raakasam || 6-51-18

Hearing their words, the might Ravana was filled with anxiety and fury. His face became pale (and he spoke as follows):

VR 6.51.15

घोरैर् दत्त वरैर् बद्धौ शरैर् आशी विष उमपैः | अमोघैह् सूर्य सम्काशैह् प्रमथ्य इन्द्रजिता युधि || ६-५१-१५ तम् अस्त्र बन्धम् आसाद्य यदि मुक्तौ रिपू मम | संशयस्थम् इदम् सर्वम् अनुपश्याम्य् अहम् बलम् || ६-५१-१६

balena mahataa yukto rakShasaam bhiima karmaNaam | tvam vadhaaya abhiniryaahi raamasya saha vaanaraiH || 6-51-19

"If my adversaries, having thus been bound by Indrajit are freed, despite their injuries in battle by his formidable arrows which were infallible those rare boons, resembling serpents, bright as the sun, I perceive my entire army in jeopardy."

VR 6.51.17

निष्फलाह् खलु सम्वृत्ताह् शरा वासुकि तेजसः | आदत्तम् यैस् तु सम्ग्रामे रिपूणाम् मम जीवितम् || ६-५१-१७

abhiniShkramya tad dvaaram bala adhyakSham uvaaca ha | tvarayasva balam tuurNam kim cireNa yuyutsataH || 6-51-21

"Those very arrows, bright as fire, which in battle have taken the life of my enemies, have now been rendered void indeed!"

VR 6.51.18

एवम् उक्त्वा तु सम्क्रुद्धो निश्वसन्न् उरगो यथा | अब्रवीद् रक्षसाम् मध्ये धूम्र अक्षम् नाम राकसम् || ६-५१-१८

dhuumra akShasya vacah shrutvaa bala adhyakSho bala anugaH | balam udyojayaam aasa raavaNasya aajnayaa drutam || 6-51-22

Having spoken thus in furious tones, hissing like a snake, he addressed a demon called Dhumraksha who was seated amidst the demons and said.

VR 6.51.19

बलेन महता युक्तो रक्षसाम् भीम कर्मणाम् | त्वम् वधाय अभिनिर्याहि रामस्य सह वानरैः || ६-५१-१९

te baddha ghaNTaa balino ghora ruupaa nishaa caraaH | vinardamaanaah samhR^iShTaa dhuumra akSham paryavaarayan || 6-51-23

"You, with a terrific prowess, go quickly with a considerable force of demons and slay Rama, Lakshmana and his monkeys."

VR 6.51.20

एवम् उक्तस् तु धूम्र अक्षो राक्षस इन्द्रेण धीमता | कृत्वा प्रणामम् सम्हृष्टो निर्जगाम नृप आलयात् || ६-५१-२०

vividha aayudha hastaash ca shuula mudgara paaNayaH | gadaabhih paTTasair daNDair aayasair musalair bhR^isham || 6-51-24 parighair bhiNDi paalaish ca bhallaih praasaih parashvadhaiH | niryayuu raakShasaa ghoraa nardanto jaladaa yathaa || 6-51-25

Thus commanded by Ravana, the intelligent Dhumraksha, going past from there, quickly departed front her royal palace.

VR 6.51.21

अभिनिष्क्रम्य तद् द्वारम् बल अध्यक्षम् उवाच ह | त्वरयस्व बलम् तूर्णम् किम् चिरेण युयुत्सतः || ६-५१-२१

rathaih kavacinas tv anye dhvajaish ca samalamkR^itaiH | suvarNa jaala vihitaih kharaish ca vividha aananaiH || 6-51-26 hayaiH parama shiighraish ca gaja indraish ca mada utkaTaiH | niryayuu raakShasa vyaaghraa vyaaghraa;iva duraasadaaH || 6-51-27

Having crossed that gate, he spoke to the General of the Forces as follows: "Mobilize the army. Hasten quickly. What need is there for the delay?"

VR 6.51.22

धूम्र अक्षस्य वचह् श्रुत्वा बल अध्यक्षो बल अनुगः | बलम् उद्योजयाम् आस रावणस्य आज्नया द्रुतम् || ६-५१-२२

mR^iga simha mukhair yuktam kharaih kanaka bhuuShaNaiH | aaruroha ratham divyam dhuumra akShah khara nisvanaH || 6-51-28

Hearing the words of Dhumraksha, the general of forces, having the army which followed him, kept the army ready quickly, as per Ravana's command.

VR 6.51.23

ते बद्ध घण्टा बलिनो घोर रूपा निशा चराः | विनर्दमानाह् सम्हृष्टा धूम्र अक्षम् पर्यवारयन् || ६-५१-२३

sa niryaato mahaa viiryo dhuumra akSho raakShasair vR^itaH | prahasan pashcima dvaaram hanuumaan yatra yuuthapaH || 6-51-29

Those strong demons of terrific form, making sounds with bells hung on their bodies, joyously surrounded Dhumraksha.

VR 6.51.24

विविध आयुध हस्ताश् च शूल मुद्गर पाणयः | गदाभिह् पट्टसैर् दण्डैर् आयसैर् मुसलैर् भृशम् || ६-५१-२४ परिघैर् भिण्डि पालैश् च भल्लैह् प्रासैह् परश्वधैः | निर्ययू राक्षसा घोरा नर्दन्तो जलदा यथा || ६-५१-२५

rathapravaramaasthaaya kharayuktaM kharasvanam | prayaantam tu mahaa ghoram raakShasam bhiima darshanam || 6-51-30 antarikSha gataah kruuraah shakunaah pratyavaarayan |

Furnished with every kind of weapon, brandishing spears, hammers, maces, harpoons, sticks, iron cudgels, bars, clubs, javelins, missiles, nooses and axes, those terrible demons sallied forth with the noise of thunder.

VR 6.51.26

रथैह् कवचिनस् त्व् अन्ये ध्वजैश् च समलम्कृतैः | सुवर्ण जाल विहितैह् खरैश् च विविध आननैः || ६-५१-२६ हयैः परम शीघ्रैश् च गज इन्द्रैश् च मद उत्कटैः | निर्ययू राक्षस व्याघ्रा व्याघ्रा;इव दुरासदाः || ६-५१-२७

rudhira aardro mahaan shvetah kabandhah patito bhuvi || 6-51-32 visvaram ca utsR^ijan naadam dhuumra akShasya samiipataH | vavarSha rudhiram devah sa.ncacaala ca medinii || 6-51-33

Clad in mail, mounted on chariots that were magnificently dressed with flags and decorated with bands of pure gold, harnessed to mules of many heads or steeds of exceeding fleetness or elephants in furious rut, some other excellent demons went forth like veritable tigers.

VR 6.51.28

मृग सिम्ह मुखैर् युक्तम् खरैह् कनक भूषणैः | आरुरोह रथम् दिव्यम् धूम्र अक्षह् खर निस्वनः || ६-५१-२८

sa tu utpaataa.ns tato dR^iShTvaa raakShasaanaam bhaya aavahaan | praadur bhuutaan sughoraa.nsh ca dhuumra akSho vyathito abhavat || 6-51-35 mumuhuu raakShasaaH sarve dhuumraakShasya puraHsaraaH |

Dhumraksha, with a mule-like clatter, set out in a celestial chariot to which mules adorned with gold and heads of deer and lions were hitched.

VR 6.51.29

स निर्यातो महा वीर्यो धूम्र अक्षो राक्षसैर् वृतः | प्रहसन् पश्चिम द्वारम् हनूमान् यत्र यूथपः || ६-५१-२९

tataH subhiimo bahubhir nishaa carair | rvR^ito abhiniShkramya raNa utsuko balii | dadarsha taam raaghava baahu paalitaam | samudra kalpaam bahu vaanariim camuum || 6-51-36

That Dhumraksha of mighty prowess, surrounded by demons, set forth amidst mocking laughter, through the western gate where the army-chief Hanuman was stationed.

VR 6.51.30

रथप्रवरमास्थाय खरयुक्तं खरस्वनम् | प्रयान्तम् तु महा घोरम् राक्षसम् भीम दर्शनम् || ६-५१-३० अन्तरिक्ष गताह् क्रूराह् शकुनाह् प्रत्यवारयन् |

As he mounted and advanced in an excellent chariot harnessed to mules, whose voices he emulated, birds of ill-omen in the sky obstructed that advancing demon of very terrible and fearful appearance.

VR 6.51.31

रथ शीर्षे महा भीमो गृध्रश् च निपपात ह || ६-५१-३१ ध्वज अग्रे ग्रथिताश् चैव निपेतुह् कुणप अशनाः |

A highly terrible vulture alighted on the top of his chariot, while those devourers of corpses clustered on the point of his standard.

VR 6.51.32

रुधिर आर्द्रो महान् श्वेतह् कबन्धह् पतितो भुवि || ६-५१-३२ विस्वरम् च उत्सृजन् नादम् धूम्र अक्षस्य समीपतः | ववर्ष रुधिरम् देवह् संचचाल च मेदिनी || ६-५१-३३

Streming with blood, a huge decapitated trunk fell to earth, emitting inarticulate noise in Dhumraksha's vicinity and the sky rained down blood. The earth trembled.

VR 6.51.34

प्रतिलोमम् ववौ वायुर् निर्घात सम निस्वनः | तिमिर ओघ आवृतास् तत्र दिशश् च न चकाशिरे || ६-५१-३४

The wind with noise resembling a thunder blew adversely. Every quarter, obscured by abundant darkness, did not dazzle.

VR 6.51.35

स तु उत्पातांस् ततो दृष्ट्वा राक्षसानाम् भय आवहान् | प्रादुर् भूतान् सुघोरांश् च धूम्र अक्षो व्यथितो अभवत् || ६-५१-३५ मुमुहू राक्षसाः सर्वे धूम्राक्षस्य पुरःसराः |

Seeing those terrible amones that appeared in all their horror to the demons, Dhumraksha became perturbed. Terror seized all the demons who were advancing in front of Dhumraksha.

VR 6.51.36

ततः सुभीमो बहुभिर् निशा चरैर् | र्वृतो अभिनिष्क्रम्य रण उत्सुको बली | ददर्श ताम् राघव बाहु पालिताम् | समुद्र कल्पाम् बहु वानरीम् चमूम् || ६-५१-३६

Then, Dhumraksha, the highly terrible and strong demon, surrounded by a multitude of demons, eager to enter into combat, set out and beheld that army of a multitude of monkeys, resembling a flood, protected by the arms of Rama.

Previous

Garuda the King of Birds Appears

All Chapters

Next

Dhumraksha Along with Army Attacks the Monkeys

Yuddha Kanda

Yuddha Kanda

Ch.51 · 29 Verses

Prev

Ch.50

Next

Ch.52

Verses · 29
↑ All Chapters