ततो रावणनीतायाः सीतायाः शत्रुकर्शनः | इयेष पदमन्वेष्टुं चारणाचरिते पथि ||५-१-१
tato raavaNaniitaayaaH siitaayaaH shatrukarshanaH | iyeshha padamanveshhTuM chaaraNaacharite pathi ||5-1-1
After that, Hanuma, the destroyer of foes, desired to travel in the sky where celestials like chaaranas tread, to search for Seetha, who was taken away by Ravana.
दुष्करं निष्प्रतिद्वन्द्वं चिकीर्षन् कर्म वानरः | समुदग्रशिरोग्रीवो गवांपतिरिवाबभौ || ५-१-२
dushhkaraM nishhpratidvandvaM chikiirshhan karma vaanaraH | samudagrashirogriivo gavaaMpatirivaababhau || 5-1-2
Hanuma who desired to perform a deed done by no one else, shone like a bull without any obstacles, with his stretched neck and raised head.
अथ वैडूर्यवर्णेषु शाद्वलेषु महाबलः | धीरः सलिलकल्पेषु विच्चार यथासुखम् ||५-१-३
atha vaiDuuryavarNeshhu shaadvaleshhu mahaabalaH | dhiiraH salilakalpeshhu vichchaara yathaasukham ||5-1-3
After that, the mighty and courageous Hanuma roamed at ease on the lawns with the hue of an emerald, which looked like still water from a distance.
द्विजान् वित्रासयन् धीमानुरसा पादपान् हरन् | मृगांश्च सुबाहुन्निघ्नन् प्रवृद्ध इव केसरी|| ५-१-४
dvijaan vitraasayan dhiimaanurasaa paadapaan haran | mR^igaaMshcha subaahunnighnan pravR^iddha iva kesarii|| 5-1-4
The thoughtful Hanuma tread like a rampant lion, making birds fear, uprooting trees by his breast and also killing many animals.
नीललोहितमाञ्जिष्ठपत्रवर्णैः सितासितैः | स्वभावविहितैश्चित्रैर्धातुभिः समलंकृतम् ||५-१-५ कामरूपिभिराविष्टमभीक्ष्णं सपरिच्छिदैः | यक्षकिन्नरगन्धर्वैर्देवक्ल्पैश्च पन्नगैः ||५-१-६ स तस्य गिरिवर्यस्य तले नागवरायुते | तिष्ठन् कपिवरस्तत्र ह्रदे नाग इवाबभौ ||५-१-७
niilalohitamaaJNjishhThapatravarNaiH sitaasitaiH | svabhaavavihitaishchitrairdhaatubhiH samalaMkR^itam ||5-1-5 kaamaruupibhiraavishhTamabhiikshNaM saparichchhidaiH | yakshakinnaragandharvairdevaklpaishcha pannagaiH ||5-1-6 sa tasya girivaryasya tale naagavaraayute | tishhThan kapivarastatra hrade naaga ivaababhau ||5-1-7
That great monkey Hanuma shone like an elephant in a lake, standing on the foot of that great mountain by the name of Mahendra, where many elephants of good breed resided, which was beautifully decorated with many naturally formed mineral rocks of varied hue like black, white, red, blue, yellow and green and which was surrounded by godly serpents and Yakshas, Kinnaras, Gandharvas who were capable of assuming desired form, together with their families.
स सूर्याय महेन्द्राय पवनाय स्वयंभुवे | भूतेभ्यश्चाञ्जलिं कृत्वा चकार गमने मतिम् || ५-१-८
plavaN^gapravarairdR^ishhTaH plavane kR^itanishchayaH | vavR^idhe raamavR^iddhyartham samudra iva parvasu || 5-1-10
He saluted with joined palms to the Sun-God, Lord Indra, God of Wind, Lord Brahma and Bhutas and decided to leave.
अञ्जलिं प्राङ्मुखः कृत्वा पवनायात्मयोओनयो | ततो हि ववृधे गन्तुं दक्षिणो दक्षिणां दिश्म् || ५-१-९
nishhpramaaNashariiraH san lilaN^ghayishhurarNavam | baahubhyaaM piiDayaamaasa charaNaabhyaaM cha parvatam || 5-1-11
Hanuma turned towards east, saluted his father, the Lord of Wind and increased his body to go towards southern direction.
प्लवङ्गप्रवरैर्दृष्टः प्लवने कृतनिश्चयः | ववृधे रामवृद्ध्यर्थम् समुद्र इव पर्वसु || ५-१-१०
sa chachaalaachalashchaapi muhuurtaM kapipiiDitaH | taruuNaaM pushhpitaagraaNaaM sarvaM pushhpamashaatayat || 5-1-12
With all the Vaanaras seeing, Hanuma decided to fly and like an ocean swelling on full moon days, grew for Rama's success.
निष्प्रमाणशरीरः सन् लिलङ्घयिषुरर्णवम् | बाहुभ्यां पीडयामास चरणाभ्यां च पर्वतम् || ५-१-११
tena paadapamuktena pushhpaughena sugandhinaa | sarvataH saMvR^itaH shailo babhau pushhpamayo yathaa ||5-1-13
With a desire to cross the ocean, Hanuma grew his body immeasurably and pressed the mountain with his feet and hands.
स चचालाचलश्चापि मुहूर्तं कपिपीडितः | तरूणां पुष्पिताग्राणां सर्वं पुष्पमशातयत् || ५-१-१२
tena chottamaviiryeNa piiDyamaanaH sa parvataH | salilaM saMprasusraava madaM matta iva dvipaH ||5-1-14
Thus tormented by Hanuma, that mountain shook for an instant and showered all flowers of trees on it.
तेन पादपमुक्तेन पुष्पौघेन सुगन्धिना | सर्वतः संवृतः शैलो बभौ पुष्पमयो यथा ||५-१-१३
piiDyamaanastu balinaa mahendrastena parvataH | riitiirnirvartayaamaasa kaaJNchanaaJNjanaraajatiiH ||5-1-15
Covered all through by those fragrant flowers which fell down from the trees, that mountain shone like a mountain made of flowers.
तेन चोत्तमवीर्येण पीड्यमानः स पर्वतः | सलिलं संप्रसुस्राव मदं मत्त इव द्विपः ||५-१-१४
mumocha cha shilaaH shailo vishaalaaH samanaHshilaaH | madhyamenaarchishhaa jushhTo dhuumaraajiirivaanalaH ||5-1-16
That mountain shed water like an elephant in rut emitting rut juice, after being pressed by the mighty Hanuma.
पीड्यमानस्तु बलिना महेन्द्रस्तेन पर्वतः | रीतीर्निर्वर्तयामास काञ्चनाञ्जनराजतीः ||५-१-१५
giriNaa piiDyamaanena piiDyamaanaani sarvashH | guhaavishhTaani bhuutaani vinedurvikR^itaiH svaraiH ||5-1-17
Pressed by that mighty Hanuma, streaks of gold silver and antimony color appeared on the Mahendra mountain.
मुमोच च शिलाः शैलो विशालाः समनःशिलाः | मध्यमेनार्चिषा जुष्टो धूमराजीरिवानलः ||५-१-१६
sa mahaasattvasaMnaadaH shailapiiDaanimittajaH | pR^ithiviiM puurayaamaasa dishashchopavanaani cha ||5-1-18
Huge Rocks of Sulfur were also shot forth from that mountain, just as a fire burning with a medium flame would emit columns of smoke.
गिरिणा पीड्यमानेन पीड्यमानानि सर्वशः | गुहाविष्टानि भूतानि विनेदुर्विकृतैः स्वरैः ||५-१-१७
shirobhiH pR^ithubhiH sarpaa vyaktasvastikalakshaNaiH | vamantaH paavakaM ghoraM dadaMshurdashanaiH shilaaH ||5-1-19
Being pressed on all sides by the mountain which itself was being pressed by Hanuma, creatures living in the caves of that mountain shrieked in horrifying tones.
स महासत्त्वसंनादः शैलपीडानिमित्तजः | पृथिवीं पूरयामास दिशश्चोपवनानि च ||५-१-१८
taastadaa savishhairdashhTaaH kupitaistairmahaashilaaH| jajjvaluH paavakoddiiptaa bibhidushcha sahasradhaa ||5-1-20
That loud noise from creatures which emanated because of stress caused to the mountain, filled the earth and all four directions and forests near that mountain.
शिरोभिः पृथुभिः सर्पा व्यक्तस्वस्तिकलक्षणैः | वमन्तः पावकं घोरं ददंशुर्दशनैः शिलाः ||५-१-१९
yaani chaushhadhajaalaani tasmin jaataani parvate | vishhaghnaanyapi naagaanaaM na shekuH shamituM vishham|| 5-1-21
Great snakes with clear swastika signs on their hoods, spewed out frightening flames with their great heads and bit the rocks with their teeth.
तास्तदा सविषैर्दष्टाः कुपितैस्तैर्महाशिलाः| जज्ज्वलुः पावकोद्दीप्ता बिभिदुश्च सहस्रधा ||५-१-२०
bhidyate.ayaM girirbhuutairiti mattvaa tapasvinaH | trastaa vidyaadharaastasmaadutpetuH striigaNaiH saha|| 5-1-22 paanabhuumigataM hitvaa haimamaasavabhaajanam | paatraNi cha mahaarhaaNi karakaaMshcha hiraNmayaan ||5-1-23 lehyaanuchchaavachaan bhakshyaan maaMsaani vividhaani cha | aarshhabhaaNi cha charmaaNi khaDgaaMshcha kanakatsaruun || 5-1-24
Then those great rocks bit by those snakes with anger and venom, burned due to the flame and split into thousand pieces.
यानि चौषधजालानि तस्मिन् जातानि पर्वते | विषघ्नान्यपि नागानां न शेकुः शमितुं विषम्|| ५-१-२१
kR^itakNThaguNaaH kshiibaa rktamaalyaanulepanaaH | rktakshaaH pushhkaraakshaashcha gaganaM pratipedire ||5-1-25
Medicinal herbs from that mountain, although capable of destroying ordinary poisons, could not neutralize the poison from those snakes.
भिद्यतेऽयं गिरिर्भूतैरिति मत्त्वा तपस्विनः | त्रस्ता विद्याधरास्तस्मादुत्पेतुः स्त्रीगणैः सह|| ५-१-२२ पानभूमिगतं हित्वा हैममासवभाजनम् | पात्रणि च महार्हाणि करकांश्च हिरण्मयान् ||५-१-२३ लेह्यानुच्चावचान् भक्ष्यान् मांसानि विविधानि च | आर्षभाणि च चर्माणि खड्गांश्च कनकत्सरून् || ५-१-२४
haaranuupurakeyuurapaarihaaryadharaaH striyaH | vismitaaH sasmitaastasthuraakaashe ramaNaiH saha ||5-1-26
Ascetics residing on that mountain flew away from there thinking that some demons were destroying it. Vidhyadharas who lived there, became afraid and flew away with their women folk, leaving behind them golden jugs of wine in the liquor house, gold vases, a varieties of sauces that can be licked, eatables, various meats, skins of oxen and swords with golden hilts.
कृतक्ण्ठगुणाः क्षीबा र्क्तमाल्यानुलेपनाः | र्क्तक्षाः पुष्कराक्षाश्च गगनं प्रतिपेदिरे ||५-१-२५
eshha parvatasaMkaasho hanuumaan maarutaatmajaH | titiirshhati mahaavegaH samudraM makaraalayam ||5-1-29
The intoxicated Vidyadharas with garlands around their neck decked with red flower garlands and smeared with sandal paste, with reddened eyes, and with lotus shaped eyes, obtained the sky.
हारनूपुरकेयूरपारिहार्यधराः स्त्रियः | विस्मिताः सस्मितास्तस्थुराकाशे रमणैः सह ||५-१-२६
raamaarthaM vaanaraarthaM cha chikiirshhan karmadushhkaram | samudrasya paraM paaraM dushhpraapaM praaptumichchhati|| 5-1-30
Vidyadhara women wearing necklaces, anklets, armlets and bangles stood in the sky with surprise and with smiles along with their loved ones.
दर्शयन्तो महाविद्यां विद्याधरमहर्षयः | सहितास्तस्थुराकाशे वीक्षाञ्चक्रुश्च पर्वतम्|| ५-१-२७
iti vidyaadharaaH shrutvaa vachasteshhaaM mahaatmanaam | tamaprameyaM dadR^ishuH parvate vaanararshhabham ||5-1-31
Vidyadharas and great sages stood in the sky in a group, showing their great prowess and viewed the mountain.
शुश्रुवुश्चतदा शब्दमृषीणां भावितात्मनाम्| चारणानां च सिद्धानां स्थितानांविमलेऽम्बरे|| ५-१-२८
dudhuve cha sa romaaNi chakampe chaachalopamaH | nanaada sumahaanaadaM sumahaaniva toyadaH || 5-1-32
Then they heard words of Charanas, Siddhas and pure hearted Rishis who were located in that clear sky.
एष पर्वतसंकाशो हनूमान् मारुतात्मजः | तितीर्षति महावेगः समुद्रं मकरालयम् ||५-१-२९
aanupuurvyeNa vR^ittaM cha laaN^guulaM lomabhishchitam | utpatishhyan vichikshepa pakshiraaja ivoragam ||5-1-33
"This Hanuma, who is equal to a mountain, who is the son of Vayu, and who has great speed, wants to cross the ocean which is abode to crocodiles."
रामार्थं वानरार्थं च चिकीर्षन् कर्मदुष्करम् | समुद्रस्य परं पारं दुष्प्रापं प्राप्तुमिच्छति|| ५-१-३०
tasya laaN^guulamaaviddhamaattavegasya pR^ishhThataH | dadR^ishe garuDeneva hriyamaaNo mahoragaH || 5-1-34
"Hanuma has decided to perform an impossible task for the sake of Rama and Vanaras and wants to obtain the other side of ocean which is hard to obtain."
इति विद्याधराः श्रुत्वा वचस्तेषां महात्मनाम् | तमप्रमेयं ददृशुः पर्वते वानरर्षभम् ||५-१-३१
baahuu saMstaMbhayaamaasa mahaaparighasaMnibhau | sasaada cha kapiH kTyaaM charaNau saMchukocha cha ||5-1-35
Vidyadharas thus listened to the words of those great people and looked at the incomparable Hanuma, best among Vanaras, standing on the mountain.
दुधुवे च स रोमाणि चकम्पे चाचलोपमः | ननाद सुमहानादं सुमहानिव तोयदः || ५-१-३२
saMhR^itya cha bhujau shriimaaMstathaiva cha shirodharaam | tejaH sttvaM tathaa viiryamaavivesha sa viiryavaan ||5-1-36
He, who is equal to a mountain, shook his hair, quivered his body and let out a great roar like from a vast cloud.
आनुपूर्व्येण वृत्तं च लाङ्गूलं लोमभिश्चितम् | उत्पतिष्यन् विचिक्षेप पक्षिराज इवोरगम् ||५-१-३३
maargamaalokayanduuraaduurdhvaM praNihitekshaNaH | rurodha hR^idaye praaNaanaakaashamavalokayan || 5-1-37
About to fly, Hanuma jolted his tail, which was rolled into a circle from top to bottom, and which was covered with hair, just as Garuda, the king of birds would jolt a snake.
तस्य लाङ्गूलमाविद्धमात्तवेगस्य पृष्ठतः | ददृशे गरुडेनेव ह्रियमाणो महोरगः || ५-१-३४
padbhyaaM dR^iDhamavasthaanaM kR^itvaa sa kapikuJNjaraH | nikuJNchya karNau hanumaanutpatishhyan mahaabalaH | vaanaraan vaanarashreshhTha idaM vachanamabraviit || 5-1-38
Receiving his vigor, the tail curled at his back was seen like a great serpent being stolen by Garuda.
बाहू संस्तंभयामास महापरिघसंनिभौ | ससाद च कपिः क्ट्यां चरणौ संचुकोच च ||५-१-३५
yathaa raaghavanirmuktaH sharaH shvasanavikramaH | gachchettadvadgamishhyaami laN^kaaM raavaNapaalitaam || 5-1-39 na hi drakshyaami yadi taaM laN^kaayaaM janakaatmajaam | anenaiva hi vegena gamishhyaami suraalayam || 5-1-40 yadi vaa tridive siitaaM na drakshyaamyakR^itashramaH | baddhvaa raakshasaraajaanamaanayishhyaami raavaNam || 5-1-41 sarvathaa kR^itakaaryo.ahameshhyaami saha siitayaa | aanayishhyaami vaa laN^kaaM samutpaaTya saraavaNaam || 5-1-42
Hanuma firmly supported his arms (on the mountain surface) which resembled huge iron clubs, crouched the waist and contracted his feet.
संहृत्य च भुजौ श्रीमांस्तथैव च शिरोधराम् | तेजः स्त्त्वं तथा वीर्यमाविवेश स वीर्यवान् ||५-१-३६
evamuktvaa tu hanumaanvaanaraanvaanarottamaH || 5-1-43 utpapaataatha vegena vegavaanavichaarayan | suparNamiva chaatmaanaM mene sa kapikuJNjaraH || 5-1-44
Bending shoulders and neck, that mighty and glorious Hanuma, increased his energy, strength and courage.
मार्गमालोकयन्दूरादूर्ध्वं प्रणिहितेक्षणः | रुरोध हृदये प्राणानाकाशमवलोकयन् || ५-१-३७
samutpatati tasmiMstu vegaatte nagarohiNaH | saMhR^itya viTapaan sarvaan samutpetuH samantataH || 5-1-45
With his eyes raised up, seeing the way from a distance, viewing the sky, he held his breath in his heart.
पद्भ्यां दृढमवस्थानं कृत्वा स कपिकुञ्जरः | निकुञ्च्य कर्णौ हनुमानुत्पतिष्यन् महाबलः | वानरान् वानरश्रेष्ठ इदं वचनमब्रवीत् || ५-१-३८
sa mattakoyashhTibhakaan paadapaan pushhpashaalinaH | udvahannuuruvegena jagaama vimale.ambare || 5-1-46
That mighty Hanuma, equal to an elephant among monkeys and the best among Vaanaraas, stood firmly with his legs, bent his ears and before flying spoke these words to the Vaanaraas.
यथा राघवनिर्मुक्तः शरः श्वसनविक्रमः | गच्चेत्तद्वद्गमिष्यामि लङ्कां रावणपालिताम् || ५-१-३९ न हि द्रक्ष्यामि यदि तां लङ्कायां जनकात्मजाम् | अनेनैव हि वेगेन गमिष्यामि सुरालयम् || ५-१-४० यदि वा त्रिदिवे सीतां न द्रक्ष्याम्यकृतश्रमः | बद्ध्वा राक्षसराजानमानयिष्यामि रावणम् || ५-१-४१ सर्वथा कृतकार्योऽहमेष्यामि सह सीतया | आनयिष्यामि वा लङ्कां समुत्पाट्य सरावणाम् || ५-१-४२
uuruvegotthitaa vR^ikshaa muhuurtaM kapimanvayuH | prasthitaM diirghamadhvaanaM svabandhamiva baandhavaaH || 5-1-47
"I will go to the city of Lanka, ruled by Ravana just like an arrow released by Rama will go, with wind-like speed. If I do not see the daughter of Janaka there, I will go with the same speed to the abode of gods. If I do not see Seetha there in heaven, I will get Ravana the king of raakshasaas tied up in chains without any effort. I will, in all events, return successfully along with Seetha or I will get Lanka along with Ravana after uprooting it."
एवमुक्त्वा तु हनुमान्वानरान्वानरोत्तमः || ५-१-४३ उत्पपाताथ वेगेन वेगवानविचारयन् | सुपर्णमिव चात्मानं मेने स कपिकुञ्जरः || ५-१-४४
sa naanaakusumaiH kiirNaH kapiH saaN^kurakorakaiH | shushubhe meghasaMkaashaH khadyotairiva parvataH || 5-1-51
The best among Vaanaraas, Hanuma, spoke in this way to Vaanaraas and then without thinking about anything else, flew up with lot of vigor. That great monkey also thought himself equal to Garuda, the king of birds.
समुत्पतति तस्मिंस्तु वेगात्ते नगरोहिणः | संहृत्य विटपान् सर्वान् समुत्पेतुः समन्ततः || ५-१-४५
laghutvenopapannaM tadvichitraM saagare.apatat | drumaaNaaM vividhaM pushhpaM kapivaayusamiiritam || 5-1-53 taaraachitamivaakaashaM prababhau cha mahaarNavaH |
While he was flying up, due to that force, all trees on that mountain flew away in all directions, drawing together all their branches.
स मत्तकोयष्टिभकान् पादपान् पुष्पशालिनः | उद्वहन्नूरुवेगेन जगाम विमलेऽम्बरे || ५-१-४६
pushhpaughenaanubaddhena naanaavarNena vaanaraH | babhau megha ivaakaashe vidyudgaNavibhuushhitaH || 5-1-54
While flying in the sky, he took along with him, because of the force of his thighs, trees shining with flowers and with fattened lapwing birds.
ऊरुवेगोत्थिता वृक्षा मुहूर्तं कपिमन्वयुः | प्रस्थितं दीर्घमध्वानं स्वबन्धमिव बान्धवाः || ५-१-४७
tasya vegasamaadhuutaiH pushhpaistoyamadR^ishyata ||5-1-55 taaraabhirabhiraamaabhiruditaabhirivaambaram |
The trees thus being held aloft by the speed of Hanuma's thighs, followed him for a while just as relatives would follow their loved ones embarking on a long journey.
तमूरुवेगोन्मथिताःसालाश्चन्ये नगोत्तमाः| अनुजग्मुर्हनूमन्तं सैन्या इव महीपतिम् || ५-१-४८
tasyaambaragatau baahuu dadR^ishaate prasaaritau || 5-1-56 parvataagraadvinishhkraantau paJNchaasyaaviva pannagau |
Uprooted by the force of Hanuma's thighs, Sal and other excellent trees followed Hanuma like soldiers following their king.
सुपुष्पिताग्रैर्बहुभिः पादपैरन्वितः कपिः | हनुमान् पर्वताकारो बभूवाद्भुतदर्शनः || ५-१-४९
pibanniva babhau chaapi soormimaalaM mahaarNavam || 5-1-57 pipaasuriva chaakaashaM dadR^ishe sa mahaakapiH |
Hanuma the great monkey presented a wonderful sight, with his mountain-like appearance together with the well flowered trees.
सारवन्तोऽथ ये वृक्षा न्यमज्जन् लवणाम्भसि | भयादिव महेन्द्रस्य पर्वता वरुणालये || ५-१-५०
tasya vidyutprabhaakaare vaayumaargaanusaariNaH ||5-1-58 nayane viprakaashete parvatasthaavivaanalau |
After that, powerful trees sank into the salt ocean like mountains sinking into ocean due to fear of Mahendra.
स नानाकुसुमैः कीर्णः कपिः साङ्कुरकोरकैः | शुशुभे मेघसंकाशः खद्योतैरिव पर्वतः || ५-१-५१
piN^ge piN^gaakshamukhyasya bR^ihatii parimaNDale || 5-1-59 chakshushhii saMprakaashete chandrasuuryaavivoditau |
That Hanuma who was equal to a cloud, covered with flowers of various kinds, shoots and buds, shone like a mountain with fireflies.
विमुक्तास्तस्य वेगेन मुक्त्वा पुष्पाणि ते द्रुमाः | अवशीर्यन्त सलिले निवृत्ताः सुहृदो यथा ||५-१-५२
mukhaM naasikayaa tasya taamrayaa taamramaababhau || 5-1-60 sandhyayaa samabhispR^ishhTaM yathaa tatsuuryamaNDalam |
Those trees which were released by Hanuma's speed, dropped flowers and fell down in the water like friends going back after bidding farewell to their dear one.
लघुत्वेनोपपन्नं तद्विचित्रं सागरेऽपतत् | द्रुमाणां विविधं पुष्पं कपिवायुसमीरितम् || ५-१-५३ ताराचितमिवाकाशं प्रबभौ च महार्णवः |
laaN^guulaM cha samaaviddhaM plavamaanasya shobhate ||5-1-61 ambare vaayuputrasya shakradhvaja ivochchhritaH |
Set in motion by the wind from the movement of Hanuma, that variety of blossom, with various hues, from the trees fell down into the sea. That great ocean shone like the sky filled with stars.
पुष्पौघेनानुबद्धेन नानावर्णेन वानरः | बभौ मेघ इवाकाशे विद्युद्गणविभूषितः || ५-१-५४
laaN^guulachakreNa mahaan shukladaMshhTro.anilaatmajaH || 5-1-62 vyarochata mahaapraajJNaH pariveshhiiva bhaaskaraH |
Hanuma shone like a cloud in the sky decorated by lightening, with flowers of various hues sticking to his body.
तस्य वेगसमाधूतैः पुष्पैस्तोयमदृश्यत ||५-१-५५ ताराभिरभिरामाभिरुदिताभिरिवाम्बरम् |
sphigdeshenaabhitaamreNa raraaja sa mahaakapiH || 5-1-63 mahataa daariteneva girirgairikadhaatunaa |
That sea water looked like the sky with delightful stars rising up, with flowers flown up by Hanuma's speed.
तस्याम्बरगतौ बाहू ददृशाते प्रसारितौ || ५-१-५६ पर्वताग्राद्विनिष्क्रान्तौ पञ्चास्याविव पन्नगौ |
tasya vaanarasiMhasya plavamaanasya saagaram || 5-1-64 kakshaantaragato vaayurjiimuuta iva garjati |
That sky-borne Hanuma's arms which were spread out, were seen like five-headed serpents coming out of a mountain's peak.
पिबन्निव बभौ चापि सोओर्मिमालं महार्णवम् || ५-१-५७ पिपासुरिव चाकाशं ददृशे स महाकपिः |
khe yathaa nipatantyulkaa hyuttaraantaadviniHsR^itaa ||5-1-65 dR^ishyate saanubandhaa cha tathaa sa kapikuJNjaraH |
That great monkey shone like one who is drinking the great sea together with its waves. He also seemed like one who desires to drink the whole of sky.
तस्य विद्युत्प्रभाकारे वायुमार्गानुसारिणः ||५-१-५८ नयने विप्रकाशेते पर्वतस्थाविवानलौ |
patatpataN^gasaMkaasho vyaayataH shushubhe kapiH || 5-1-66 pravR^iddha iva maataN^gaH kakshyayaa badhyamaanayaa |
The eyes of that Hanuma, who was following the path of sky, which had a brilliance equal to that of lightening, were shining like two fires on a mountain.
पिङ्गे पिङ्गाक्षमुख्यस्य बृहती परिमण्डले || ५-१-५९ चक्षुषी संप्रकाशेते चन्द्रसूर्याविवोदितौ |
uparishhTaachchhariireNa chhaayayaa chaavagaaDhayaa | saagare maarutaavishhTaa naurivaasiittadaa kapiH || 5-1-67
The round, wide, reddish brown eyes of Hanuma, the best among the monkeys shone like fully risen sun and moon.
मुखं नासिकया तस्य ताम्रया ताम्रमाबभौ || ५-१-६० सन्ध्यया समभिस्पृष्टं यथा तत्सूर्यमण्डलम् |
yaM yaM deshaM samudrasya jagaama sa mahaakapiH | sa sa tasyoruvegena sonmaada iva lakshyate | 5-1-68
The ruddy face of Hanuma, with His reddish face shone like the Sun touched by twilight.
लाङ्गूलं च समाविद्धं प्लवमानस्य शोभते ||५-१-६१ अम्बरे वायुपुत्रस्य शक्रध्वज इवोच्छ्रितः |
saagarasyoormijaalaanaamurasaa shailavarshhmaNaam | abhighnaMstu mahaavegaH pupluve sa mahaakapiH |5-1-69
The tail of Hanuma, the son of Vayu floating in the sky, being risen up looked like the pillar erected in honour of Indra.
लाङ्गूलचक्रेण महान् शुक्लदंष्ट्रोऽनिलात्मजः || ५-१-६२ व्यरोचत महाप्राज्ञः परिवेषीव भास्करः |
kapivaatashcha balavaan meghavaatashcha niHsR^itaH | saagaraM bhiimanirghoshhaM kampayaamaasaturbhR^isham || 5-1-70
The great intellectual Hanuma, with his great body, and with white teeth, shone like the Sun, being surrounded by his circular tail.
स्फिग्देशेनाभिताम्रेण रराज स महाकपिः || ५-१-६३ महता दारितेनेव गिरिर्गैरिकधातुना |
vikarshhannuurmijaalaani bR^ihanti lavaNaambhasi | pupluve kapishaarduulo vikiranniva rodasii || 5-1-71
That great monkey Hanuma, with his red colored buttocks, shone like a mountain with a large deposit of red Gairika herb broken into pieces.
तस्य वानरसिंहस्य प्लवमानस्य सागरम् || ५-१-६४ कक्षान्तरगतो वायुर्जीमूत इव गर्जति |
merumandarasaMkaashaanuddhataan sa mahaarNave | atyakraamanmahaavegastaraN^gaan gaNayanniva || 5-1-72
Air passing through the lion among monkeys Hanuma's arm pits sounded like a thundering cloud.
खे यथा निपतन्त्युल्का ह्युत्तरान्ताद्विनिःसृता ||५-१-६५ दृश्यते सानुबन्धा च तथा स कपिकुञ्जरः |
tasya vegasamuddhuutaM jalaM sajaladaM tadaa | ambarsthaM vibabhraaja shaaradaabhramivaatatam || 5-1-73
The best among monkeys Hanuma flying thus in the sky, looked like a meteor darting away with great speed in the sky from northern direction.
पतत्पतङ्गसंकाशो व्यायतः शुशुभे कपिः || ५-१-६६ प्रवृद्ध इव मातङ्गः कक्ष्यया बध्यमानया |
timinakrajhashhaaH kuurmaa dR^ishyante vivR^itaastadaa | vastraapakarshhaNeneva shariiraaNi shariiriNaam || 5-1-74
With a fast pace equaling that of Sun god, the tall Hanuma shone like an elephant which increases its size when being festered by a rope.
उपरिष्टाच्छरीरेण छायया चावगाढया | सागरे मारुताविष्टा नौरिवासीत्तदा कपिः || ५-१-६७
plavamaanaM samiikshyatha bhujaN^gaaH saagaraalayaaH | vyomni taM kapishaarduulaM suparNa iti menire || 5-1-75
Then Hanuma who was flying above the ocean with his body above the ocean and his shadow being immersed in the sea below, looked like a boat being driven by wind.
यं यं देशं समुद्रस्य जगाम स महाकपिः | स स तस्योरुवेगेन सोन्माद इव लक्ष्यते | ५-१-६८
dashayojanavistiirNaa triMshadyojanamaayataa | chhaayaa vaanarasiMhasya jale chaarutaraabhavat || 5-1-76
Whatever place Hanuma went towards on the ocean, that place became agitated due to the force of thighs.
सागरस्योओर्मिजालानामुरसा शैलवर्ष्मणाम् | अभिघ्नंस्तु महावेगः पुप्लुवे स महाकपिः |५-१-६९
shvetaabhraghanaraajiiva vaayuputraanugaaminii | tasya saa shushubhe chhaayaa vitataa lavaNaambhasi || 5-1-77
That great monkey with great speed flew in the sky striking with his chest series of waves which had a great body like that of mountains.
कपिवातश्च बलवान् मेघवातश्च निःसृतः | सागरं भीमनिर्घोषं कम्पयामासतुर्भृशम् || ५-१-७०
shushubhe sa mahaatejaa mahaakaayo mahaakapiH | vaayumaarge niraalambe pakshavaaniva parvataH || 5-1-78
Wind from the mighty Hanuma and the wind released from the clouds caused the ocean with a fearful sound to shake a lot.
विकर्षन्नूर्मिजालानि बृहन्ति लवणाम्भसि | पुप्लुवे कपिशार्दूलो विकिरन्निव रोदसी || ५-१-७१
yenaasau yaati balavaan vegena kapikuJNjaraH | tena maargeNa sahasaa droNiikR^ita ivaarNavaH || 5-1-79
Hanuma flew in the sky dragging along with him big waves from the ocean as though he were sprinkling them in the sky.
मेरुमन्दरसंकाशानुद्धतान् स महार्णवे | अत्यक्रामन्महावेगस्तरङ्गान् गणयन्निव || ५-१-७२
aapaate pakshisaMghaanaaM pakshiraaja iva vrajan | hanumaan meghajaalaani prakarshhan maaruto yathaa || 5-1-80
Hanuma with great speed crossed waves which were equal to Mount Meru and Mount Mandara, that had risen up in the sea, as if counting them.
तस्य वेगसमुद्धूतं जलं सजलदं तदा | अम्बर्स्थं विबभ्राज शारदाभ्रमिवाततम् || ५-१-७३
paaNDuraaruNavarNaani niilamaaJNjishhThakaani cha | kapinaakR^ishhyamaaNaani mahaabhraaNi chakaashire || 5-1-81
Then the water together with clouds which was driven up by the force of Hanuma, shone like a stretched autumnal cloud in the sky.
तिमिनक्रझषाः कूर्मा दृश्यन्ते विवृतास्तदा | वस्त्रापकर्षणेनेव शरीराणि शरीरिणाम् || ५-१-७४
pravishannabhrajaalaaninishhpataMshcha punaH punaH | prachchannashcha prakaashashcha chandramaa iva lakshyate || 5-1-82
Then various whales, fishes, turtles and crocodiles were being seen clearly in the sea just as bodies of humans would be seen when clothes are removed.
प्लवमानं समीक्ष्यथ भुजङ्गाः सागरालयाः | व्योम्नि तं कपिशार्दूलं सुपर्ण इति मेनिरे || ५-१-७५
plavamaanaM tu taM dR^ishhTvaa plavaN^gaM tvaritaM tadaa | vavarshhuH pushhpavarshhaNi devagandharvadaanavaaH || 5-1-83
Serpents living in the sea saw Hanuma flying in the sky and thought that it was Garuda, the king of birds.
दशयोजनविस्तीर्णा त्रिंशद्योजनमायता | छाया वानरसिंहस्य जले चारुतराभवत् || ५-१-७६
tataapa na hi taM suuryaH plavantaM vaanarottamam | sishheve cha tadaa vaayuu raamakaaryaadthasiddhaye || 5-1-84
Hanuma's shadow which was ten yojanas wide and thirty yojanas long appeared very beautiful on water.
श्वेताभ्रघनराजीव वायुपुत्रानुगामिनी | तस्य सा शुशुभे छाया वितता लवणाम्भसि || ५-१-७७
R^ishhayastushhTuvushchaiva plavamaanaM vihaayasaa | jagushcha devagandharvaaH prashaMsanto mahaujasam || 5-1-85
That shadow which was following Hanuma and spread on the ocean, shone like a series of dense white clouds.
शुशुभे स महातेजा महाकायो महाकपिः | वायुमार्गे निरालम्बे पक्षवानिव पर्वतः || ५-१-७८
naagaashcha tushhTuvuryakshaa rakshaaMsi vibudhaaH khagaaH || 5-1-86 prekshya sarve kapivaraM sahasaa vigataklamam |
That great monkey Hanuma, the great resplendent one with a huge body, shone like a mountain with wings flying in the sky without any support underneath.
येनासौ याति बलवान् वेगेन कपिकुञ्जरः | तेन मार्गेण सहसा द्रोणीकृत इवार्णवः || ५-१-७९
tasmin plavagashaarduule plavamaane hanuumati || 5-1-87 ikshvaakukulamaanaarthii chintayaamaasa saagaraH |
In whatever path Hanuma the mighty one went, in that path, there immediately appeared a trough in the ocean below.
आपाते पक्षिसंघानां पक्षिराज इव व्रजन् | हनुमान् मेघजालानि प्रकर्षन् मारुतो यथा || ५-१-८०
saahaayyaM vaanarendrasya yadi naahaM hanuumataH || 5-1-88 karishhyaami bhavishhyaami sarvavaachyo vivakshataam |
Hanuma while coursing through the path of birds like the king of birds Garuda, dragged with him series of clouds like the god of wind.
पाण्डुरारुणवर्णानि नीलमाञ्जिष्ठकानि च | कपिनाकृष्यमाणानि महाभ्राणि चकाशिरे || ५-१-८१
ahamikshvaakunaathena sagareNa vivardhataH || 5-1-89 ikshvaakusachicashchaayaM naavasiiditumarhati |
Great clouds with white, red, blue and madder colors shone on being dragged by Hanuma.
प्रविशन्नभ्रजालानिनिष्पतंश्च पुनः पुनः | प्रच्चन्नश्च प्रकाशश्च चन्द्रमा इव लक्ष्यते || ५-१-८२
tathaa mayaa vidhaatavyaM vishrameta yathaa kapiH || 5-1-90 sheshhaM cha mayi vishraantaH sukhenaatipatishhyati |
Hanuma who is repeatedly entering and leaving series of clouds as He flies in the sky, is being seen like the moon who shines and is hidden alternately.
प्लवमानं तु तं दृष्ट्वा प्लवङ्गं त्वरितं तदा | ववर्षुः पुष्पवर्षणि देवगन्धर्वदानवाः || ५-१-८३
iti kR^itvaa matiM saadhviiM samudrashchannamambhasi || 5-1-91 hiraNyanaabhaM mainaakamuvaacha girisattamam |
Then, on seeing Hanuma flying quickly in the sky, Devas, Gandharvas and Danavas showered flowers on him.
तताप न हि तं सूर्यः प्लवन्तं वानरोत्तमम् | सिषेवे च तदा वायू रामकार्याद्थसिद्धये || ५-१-८४
tvamihaasurasaMghaanaaM paataaLatalavaasinaaM || 5-1-92 devaraajJNaa girishreshhTha parighaH saMniveshitaH |
Then, the Sun did not scorch Hanuma, the best among Vanaras, who was flying for Rama's welfare. The wind god Vayu also served him with a delightful breeze.
ऋषयस्तुष्टुवुश्चैव प्लवमानं विहायसा | जगुश्च देवगन्धर्वाः प्रशंसन्तो महौजसम् || ५-१-८५
tvameshhaaM jaataviiryaaNaaM punarevotpatishhyataam || 5-1-93 paataaLasyaaprameyasya dvaaramaavR^itya tishhThasi |
Sages praised the great resplendent Hanuma flying in the sky. Devas and Gandharvas also sang in His praise.
नागाश्च तुष्टुवुर्यक्षा रक्षांसि विबुधाः खगाः || ५-१-८६ प्रेक्ष्य सर्वे कपिवरं सहसा विगतक्लमम् |
tiryaguurdhvamadhashchaiva shaktiste shaila vardhitum || 5-1-94 tasmaatsaMchodayaami tvaamuttishhTha girisattama |
Immediately on seeing the best among monkeys, Hanuma, flying without any effort, Nagas, Yakshas, Rakshasas, Devas and birds all praised Him.
तस्मिन् प्लवगशार्दूले प्लवमाने हनूमति || ५-१-८७ इक्ष्वाकुकुलमानार्थी चिन्तयामास सागरः |
na eshha kapishaarduulastvamuparyeti viiryavaan || 5-1-95 hanuumaanraamakaaryaarthaM bhiimakarmaa khamaaplutaH |
While that best among vanaras, Hanuma, was flying, the god of ocean thought thus for the respect of Ikshvaaku dynasty:
साहाय्यं वानरेन्द्रस्य यदि नाहं हनूमतः || ५-१-८८ करिष्यामि भविष्यामि सर्ववाच्यो विवक्षताम् |
asya saahyaM mayaa kaaryamikshvaakukulavartinaH || 5-1-96 mama hiikshvaakavaH puujyaaH paraM puujyatamaastava |
"If I do not help this best among vanaras Hanuma, I shall become prone to all kinds of ill-talk by those who want to speak against me."
अहमिक्ष्वाकुनाथेन सगरेण विवर्धतः || ५-१-८९ इक्ष्वाकुसचिचश्चायं नावसीदितुमर्हति |
kuru saachivyamasmaakaM na naH kaaryamatikramet || 5-1-97 kartavyamakR^itaM kaaryaM sataaM manyumudiirayet |
"I was developed by Sagara of Ikshvaaku dynasty. This Hanuma who is helping a descendant of that dynasty should not become tired."
तथा मया विधातव्यं विश्रमेत यथा कपिः || ५-१-९० शेषं च मयि विश्रान्तः सुखेनातिपतिष्यति |
salilaaduurdhvamuttishhTha tishhThatveshha kapistvayi || 5-1-98 asmaakamatithishchaiva puujyashcha plavataaM varaH |
"I have to behave in such a way that Hanuma would take rest. After resting in me for a while, He can cross the remaining distance with comfort."
इति कृत्वा मतिं साध्वीं समुद्रश्चन्नमम्भसि || ५-१-९१ हिरण्यनाभं मैनाकमुवाच गिरिसत्तमम् |
chaamiikaramahaanaabha devagandharva sevita ||5-1-99 hanumaaMstvayi vishraantastataH sheshhaM gamishhyati |
Samudra thus making a good thought, spoke to Mainaka, the best among mountains with gold in the middle hidden in water.
त्वमिहासुरसंघानां पाताळतलवासिनां || ५-१-९२ देवराज्ञा गिरिश्रेष्ठ परिघः संनिवेशितः |
kaakutthsasyaanR^ishaMsyaM cha maithilyaashcha vivaasanam || 5-1-100 shramaM cha plavagendrasya samiikshyotthaatumarhasi |
"O best among mountains Mainaka! You have been positioned here by Devendra as an obstacle to the groups of asuras living in paataala."
त्वमेषां जातवीर्याणां पुनरेवोत्पतिष्यताम् || ५-१-९३ पाताळस्याप्रमेयस्य द्वारमावृत्य तिष्ठसि |
hiraNya naabho mainaako nishamya lavaNaambhasaH || 5-1-101 utpapaata jalaattuurNaM mahaadrumalataayutaH |
"You are standing at the entrance of paataala which is difficult to measure, fully covering it, when asuras courageous by birth are trying to rise up again."
तिर्यगूर्ध्वमधश्चैव शक्तिस्ते शैल वर्धितुम् || ५-१-९४ तस्मात्संचोदयामि त्वामुत्तिष्ठ गिरिसत्तम |
sa saagarajalaM bhittvaa babhuuvaabhyutthitastadaa || 5-1-102 yathaa jaladharaM bhittvaa diiptarashmirdivaakaraH |
"O mountain, you have capability to grow wide, up or down. O best among mountains, for that reason I am encouraging you. Raise up."
न एष कपिशार्दूलस्त्वमुपर्येति वीर्यवान् || ५-१-९५ हनूमान्रामकार्यार्थं भीमकर्मा खमाप्लुतः |
sa mahaatmaa muhuurtena sarvataH salilaavR^itaH || 5-1-103 drshayaamaasa shR^iN^gaaNi saagareNa niyojitaH | shaatakumbhamayaiH shR^iN^gaiH sakinnaramahoragaiH || 5-1-104 aadityodayasaMkaashairaalikhadbhirivaambaram |
"Hanuma, the best among monkeys, the courageous one, who has taken up a fearful task for the benefit of Rama, that such Hanuma while flying in the sky is coming over you."
अस्य साह्यं मया कार्यमिक्ष्वाकुकुलवर्तिनः || ५-१-९६ मम हीक्ष्वाकवः पूज्याः परं पूज्यतमास्तव |
taptajaambuunadaiH shR^iN^igaaH parvatasya samutthitaiH || 5-1-105 aakaashaM shastrasaMkaashamabhavatkaaJNchanaprabham |
"To this Hanuma, who is a follower of the Ikshvaaku dynasty, help should be done by me now. Descendants of Ikshvaaku are repectable to me. They are even more respectable to you."
कुरु साचिव्यमस्माकं न नः कार्यमतिक्रमेत् || ५-१-९७ कर्तव्यमकृतं कार्यं सतां मन्युमुदीरयेत् |
jaataruupamayaiH shR^iN^gairbhraajamaanaiH svayaMprabhaiH || 5-1-106 aadityashatasaMkaashaH so.abhavadgirisattamaH |
"Do help to us. Our task may not be miscarried. A task which needs to be performed and not done, will increase the anger of good people."
सलिलादूर्ध्वमुत्तिष्ठ तिष्ठत्वेष कपिस्त्वयि || ५-१-९८ अस्माकमतिथिश्चैव पूज्यश्च प्लवतां वरः |
tamutthitamasaMgena hanumaanagrataH sthitam || 5-1-107 madhye lavaNatoyasya vighno.ayamiti nishchitaH |
"Raise up above from the water. This Hanuma is the best among fliers and is a guest to be worshipped for us. Let him stand on you."
चामीकरमहानाभ देवगन्धर्व सेवित ||५-१-९९ हनुमांस्त्वयि विश्रान्तस्ततः शेषं गमिष्यति |
sa tamuchchhrita matyarthaM mahaavego mahaakapiH || 5-1-108 urasaa paatayaamaasa jiimuutamiva maarutaH |
"O mountain with golden hued middle area and one who is served by Devas and Gandharvas! Hanuma can take rest on you and then traverse rest of the distance."
काकुत्थ्सस्यानृशंस्यं च मैथिल्याश्च विवासनम् || ५-१-१०० श्रमं च प्लवगेन्द्रस्य समीक्ष्योत्थातुमर्हसि |
sa tathaa paatitastena kapinaa parvatottamaH || 5-1-109 buddhvaa tasya kapervegaM jaharshha cha nananda cha |
"You are fit to raise up after seeing the gentleness of Sri Rama, and the exile of Seetha, and the effort of Hanuma."
हिरण्य नाभो मैनाको निशम्य लवणाम्भसः || ५-१-१०१ उत्पपात जलात्तूर्णं महाद्रुमलतायुतः |
tamaakaashagataM viiramaakaashe samupasthitaH || 5-1-110 priito hR^ishhTamanaa vaakyamabraviitparvataH kapim | maanushhaM dhaarayan ruupamaatmanaH shikhare sthitaH || 5-1-111
The mountain with gold in the middle, Mainaka, listening to the words of the salty ocean, got up quickly from the water, together with great trees and creepers.
स सागरजलं भित्त्वा बभूवाभ्युत्थितस्तदा || ५-१-१०२ यथा जलधरं भित्त्वा दीप्तरश्मिर्दिवाकरः |
dushhkaraM kR^itaavankarma tvamidaM vaanarottama | nipatya mama shR^iN^geshhu vishramasva yathaasukham || 5-1-112
Then that Mainaka became in the risen state, passing through the ocean water, just like the Sun piercing through a cloud with His shining rays.
स महात्मा मुहूर्तेन सर्वतः सलिलावृतः || ५-१-१०३ द्र्शयामास शृङ्गाणि सागरेण नियोजितः | शातकुम्भमयैः शृङ्गैः सकिन्नरमहोरगैः || ५-१-१०४ आदित्योदयसंकाशैरालिखद्भिरिवाम्बरम् |
raaghavasya kule jaatairudadhiH parivardhitaH | sa tvaaM raamahite yuktaM pratyarchayati saagaraH || 5-1-113
That great Mainaka who was covered by water in all directions, who had peaks with Kinnaras and great serpents, which were equal to a sun rise, which were touching the sky, and which had a golden hue, being ordered by the ocean, showed his peaks in an instant.
तप्तजाम्बूनदैः शृङिगाः पर्वतस्य समुत्थितैः || ५-१-१०५ आकाशं शस्त्रसंकाशमभवत्काञ्चनप्रभम् |
tvannimittamanenaahaM bahumaanaatprachoditaH | yojanaanaaM shataM chaapi kapireshha samaaplutaH ||5-1-115 tava saanushhu vishraantaH sheshhaM prakramataamiti | tishhTha tvaM harishaarduula mayi vishramya gamyataam || 5-1-116
The sky which had a bluish tinge like that of a sword, shone with a golden hue because of the peaks of the mountain which rose up and which was like molten gold.
जातरूपमयैः शृङ्गैर्भ्राजमानैः स्वयंप्रभैः || ५-१-१०६ आदित्यशतसंकाशः सोऽभवद्गिरिसत्तमः |
tadidaM gandhavatsvaadu kandamuulaphalaM bahu | tadaasvaadya harishreshhTha vishraanto.anu gamishhyasi || 5-1-117
That best among mountains became equal to a hundred suns with its peaks which had a golden hue and which were shining with a self generated shine.
तमुत्थितमसंगेन हनुमानग्रतः स्थितम् || ५-१-१०७ मध्ये लवणतोयस्य विघ्नोऽयमिति निश्चितः |
asmaakamapi sambandhaH kapimukhya tvayaasti vai | prakhyaatastrishhu lokeshhu mahaaguNaparigrahaH || 5-1-118
Hanuma on seeing the mountain which stood before Him, rising up from the middle of the salty ocean suddenly, decided that it as an obstacle.
स तमुच्छ्रित मत्यर्थं महावेगो महाकपिः || ५-१-१०८ उरसा पातयामास जीमूतमिव मारुतः |
vegavantaH plavanto ye plavagaa maarutaatmaja | teshhaaM mukhyatamaM manye tvaamahaM kapikuJNjara || 5-1-119
That great monkey Hanuma with a great speed, brought that great tall mountain with His chest just as the God of wind would a cloud.
स तथा पातितस्तेन कपिना पर्वतोत्तमः || ५-१-१०९ बुद्ध्वा तस्य कपेर्वेगं जहर्ष च ननन्द च |
atithiH kilapuujaarhaH praakR^ito.api vijaanataa | dharmaM jijJNaasamaanena kiM punastvaadR^isho mahaan || 5-1-120
That best among mountains Mainaka, thus being fell down by that Hanuma, recognized Hanuma's speed and lauded him with pleasure.
तमाकाशगतं वीरमाकाशे समुपस्थितः || ५-१-११० प्रीतो हृष्टमना वाक्यमब्रवीत्पर्वतः कपिम् | मानुषं धारयन् रूपमात्मनः शिखरे स्थितः || ५-१-१११
tvaM hi devavarishhThasya maarutasya mahaatmanaH | putrastasyaiva vegena sadR^ishaH kapikuJNjara || 5-1-121
Mount Mainaka with love and with gladdened heart obtained a human form and standing on its own peak, spoke these words approaching that courageous Hanuma in the sky.
दुष्करं कृतावन्कर्म त्वमिदं वानरोत्तम | निपत्य मम शृङ्गेषु विश्रमस्व यथासुखम् || ५-१-११२
puurvaM kR^itayuge taata parvataaH pakshiNo.abhavan | te hi jagmurdishaH sarvaa garuDaanilaveginaH || 5-1-123
"O the great Vanara! You have performed this impossible task of flying over the ocean. Do come down on to my peaks and rest for a while to your comfort."
राघवस्य कुले जातैरुदधिः परिवर्धितः | स त्वां रामहिते युक्तं प्रत्यर्चयति सागरः || ५-१-११३
tatasteshhu prayaateshhu devasaMghaH saharshhibhiH | bhuutaani cha bhayaM jagmusteshhaaM patanashaN^kayaa|| 5-1-124
"The ocean was developed by people born in Sri Rama's dynasty. That such ocean is worshipping in lieu of Sri Rama, you who is desirous of Sri Rama's welfare."
कृते च प्रतिकर्तव्यमेष धर्मः सनातनः | सोऽयं तत्प्रतिकारार्थी त्वत्तः संमानमर्हति || ५-१-११४
tataH kruddhaH sahasraaakshaH parvataanaaM shatakratuH | pakshaan chichchheda vajreNa tatra tatra sahasrashaH ||5-1-125
"When a service is done, a return service needs to be rendered. This is an ancient tradition. Such this ocean who wants to do a return service to the Raghu dynasty, is suitable for respect by you."
त्वन्निमित्तमनेनाहं बहुमानात्प्रचोदितः | योजनानां शतं चापि कपिरेष समाप्लुतः ||५-१-११५ तव सानुषु विश्रान्तः शेषं प्रक्रमतामिति | तिष्ठ त्वं हरिशार्दूल मयि विश्रम्य गम्यताम् || ५-१-११६
sa maamupaagataH kruddho vajramudyamya devaraaT | tato.ahaM sahasaa kshiptaH svasanena mahaatmanaa || 5-1-126
""After flying a hundred yojanas, let this Hanuma rest on your peak and then travel the rest of distance." - Thus I have been encouraged by this ocean for your sake due to His great respect for you. O best among vanaras! Stop for a while and then go after resting on me."
तदिदं गन्धवत्स्वादु कन्दमूलफलं बहु | तदास्वाद्य हरिश्रेष्ठ विश्रान्तोऽनु गमिष्यसि || ५-१-११७
tato.ahaM maanayaami tvaaM maanyo hi mama maarutaH | tvayaa me hyeshha saMbandhaH kapimukhya mahaaguNaH || 5-1-128
"O best among vanaras! For that reason, here is lots of roots, fruits and other eatables which are fragrant and sweet. May you leave after eating that and resting here for a while."
अस्माकमपि सम्बन्धः कपिमुख्य त्वयास्ति वै | प्रख्यातस्त्रिषु लोकेषु महागुणपरिग्रहः || ५-१-११८
asminnevaMgate kaarye saagarasya mamaiva cha | priitiM priitamanaaH kartuM tvamarhasi mahaakape || 5-1-129
"O chief among vanaras! Besides this, there also exists a relationship which is famous in all the three worlds, which is based on great virtues, for us with you."
वेगवन्तः प्लवन्तो ये प्लवगा मारुतात्मज | तेषां मुख्यतमं मन्ये त्वामहं कपिकुञ्जर || ५-१-११९
shramaM mokshaya puujaaM cha gR^ihaaNa kapisattama | priitiM cha bahumanyasva priito.asmi tava darshanaat || 5-1-130
"O son of Vayu, the god of wind! O best among vanaras! I am thinking you as being very important among those vanaras who are fast and who are capable of flying."
अतिथिः किलपूजार्हः प्राकृतोऽपि विजानता | धर्मं जिज्ञासमानेन किं पुनस्त्वादृशो महान् || ५-१-१२०
evamuktaH kapishreshhThastaM nagottamamabraviit | priito.asmi kR^itamaatithyaM manyureshho.apaniiyataam || 15-1-131
"By a person who wants to know dharma or by one who knows dharma, a guest even though ordinary is to be respected. What else can I say in the case of a great guest like you."
त्वं हि देववरिष्ठस्य मारुतस्य महात्मनः | पुत्रस्तस्यैव वेगेन सदृशः कपिकुञ्जर || ५-१-१२१
tvarate kaaryakaalo me ahashchaapyativartate | pratijJNaa cha mayaa dattaa na sthaatavyamihaanttare || 5-1-132
"O best among vanaras! You are the son of the great Vayu - the God of wind, who is best in speed among the Devas. In speed you are equal to him alone."
पूजिते त्वयि धर्मज्ञ पूजां प्राप्नोति मारुतः | तस्मात्त्वं पूजनीयो मे शृणु चाप्यत्र कारणम् || ५-१-१२२
ityuktvaa paaNinaa shailamaalabhya haripuN^gavaH | jagaamaakaashamaavishya viiryavaan prahasanniva || 5-1-133
"O knower of Dharma! If you are worshipped, Vayu also gets worship. For that reason you are to be worshipped by me. Also listen to another reason in this matter."
पूर्वं कृतयुगे तात पर्वताः पक्षिणोऽभवन् | ते हि जग्मुर्दिशः सर्वा गरुडानिलवेगिनः || ५-१-१२३
sa parvatasamudraabhyaaM bahumaanaadavekshitaH | puujitashchopapannaabhiraashiirbhiranilaatmajaH || 5-1-134
"O son! Earlier in the Krita yuga, mountains had wings. With speed equal to that of Garuda and Vayu, they went in all directions."
ततस्तेषु प्रयातेषु देवसंघः सहर्षिभिः | भूतानि च भयं जग्मुस्तेषां पतनशङ्कया|| ५-१-१२४
athordhvaM duuramutplutya hitvaa shailamahaarNavau | pituH panthaanamaasthaaya jagaama vimale.ambare || 1-5-135
"After that when those mountains were thus flying freely, Devas and living creatures together with sages obtained fear in the doubt that those mountains might fall down."
ततः क्रुद्धः सहस्राअक्षः पर्वतानां शतक्रतुः | पक्षान् चिच्छेद वज्रेण तत्र तत्र सहस्रशः ||५-१-१२५
bhuuyashchordhvaM gatiM praapya giriM tamavalokayan | vaayusuunurniraalambe jagaama vimale.ambare || 1-5-136
"Then the angry Devendra who performed a hundred Asvamedha rituals, cut off the wings of thousands of mountains by his weapon vajra then and there."
स मामुपागतः क्रुद्धो वज्रमुद्यम्य देवराट् | ततोऽहं सहसा क्षिप्तः स्वसनेन महात्मना || ५-१-१२६
taddvitiiyaM hanumato dR^ishhTvaa karma sudushhkaram | prashshaMsuH suraaH sarve siddhaashcha paramarshhayaH || 1-5-137
"That Devendra angrily reached me with raised vajra. Then I was thrown away immediately by the great Vayu."
अस्मिन्लवणतोये च प्रक्षिप्तः प्लवगोत्तम | गुप्तपक्षसमग्रश्च तव पित्राभिरक्षितः || ५-१-१२७
devataashchaabhavan hR^ishhTaastatrasthaastasya karmaNaa | kaaJNchanasya sunaabhasya sahasraakshashcha vaasavaH || 1-5-138
"O best among vanaras! With saved full wings, being thrown down into this salt ocean, I have been protected by your father."
ततोऽहं मानयामि त्वां मान्यो हि मम मारुतः | त्वया मे ह्येष संबन्धः कपिमुख्य महागुणः || ५-१-१२८
uvaacha vachanaM dhiimaan paritoshhaatsagadgadam | sunaabhaM parvatashreshhThaM svayameva shachiipatiH || 1-5-139
"O chief among vanaras! Vayu is thus indeed respectable to me. For that reason I am respecting you. My this relationship with you has great virtues."
अस्मिन्नेवंगते कार्ये सागरस्य ममैव च | प्रीतिं प्रीतमनाः कर्तुं त्वमर्हसि महाकपे || ५-१-१२९
hiraNyanaabha shailendra paritushhTo.asmi te bhR^isham | abhayaM te prayachchhaami tishhTha saumya yathaasukham || 5-1-140
"O great Vanara! Because this matter is like this, you are suitable to make myself and Sagara happy, with a gladdened heart."
श्रमं मोक्षय पूजां च गृहाण कपिसत्तम | प्रीतिं च बहुमन्यस्व प्रीतोऽस्मि तव दर्शनात् || ५-१-१३०
saahyaM te sumahadvikraantasya hanuumataH | kramato yojanashataM nirbhayasya bhaye sati || 5-1-141
"O best among Vanaras! Reduce your fatigue. Accept our worship also. Respect our love. I am happy by your manifestation."
एवमुक्तः कपिश्रेष्ठस्तं नगोत्तममब्रवीत् | प्रीतोऽस्मि कृतमातिथ्यं मन्युरेषोऽपनीयताम् || १५-१-१३१
raamasyaishha hitaayaiva yaati daasharatherhariH | satkriyaaM kurvataa tasya toshhito.asmi dR^iDhaM tvayaa || 5-1-142
Hanuma listening to the best mountain's words, spoke thus : "I am happy. Hospitality has been done. Let this ill feeling be removed."
त्वरते कार्यकालो मे अहश्चाप्यतिवर्तते | प्रतिज्ञा च मया दत्ता न स्थातव्यमिहान्त्तरे || ५-१-१३२
tataH praharshhamagamadvipulaM parvatottamaH | devataanaaM patiM dR^ishhTvaa paritushhTaM shatakratum || 5-1-143
"The time to perform my duty is hastening me. The day too is passing. A promise has also been given by me. I should not stand here in the middle neglecting my duty."
इत्युक्त्वा पाणिना शैलमालभ्य हरिपुङ्गवः | जगामाकाशमाविश्य वीर्यवान् प्रहसन्निव || ५-१-१३३
sa vai dattavaraH shailo babhuuvaavasthitastadaa | hanumaaMshcha muhuurtena vyatichakraama saagaram || 5-1-144
The courageous Hanuma saying thus, touched the mountain with His hand, entered the sky and flew on with a smile.
स पर्वतसमुद्राभ्यां बहुमानादवेक्षितः | पूजितश्चोपपन्नाभिराशीर्भिरनिलात्मजः || ५-१-१३४
tato devaaH sagandharvaaH siddhaashcha paramarshhayaH | abruuvan suuryasaMkaashaaM surasaaM naagamaataram || 5-1-145
That Hanuma was thus seen with great respect by the ocean and the mountain, and also worshipped with suitable blessings.
अथोर्ध्वं दूरमुत्प्लुत्य हित्वा शैलमहार्णवौ | पितुः पन्थानमास्थाय जगाम विमलेऽम्बरे || १-५-१३५
ayaM vaataatmajaH shriimaanplavate saagaropari | hanumaannaama tasya tvaM muhuurtaM vighnamaachara || 5-1-146 raakshasaM ruupamaasthaaya sughoraM parvatopamam | daMshhTrakaraaLaM piN^gaakshaM vaktraM kR^itvaa nabhaHsamam || 5-1-147
After that leaving the mountain and the great ocean, and flying up far into the clear sky, Hanuma followed the path of his father.
भूयश्चोर्ध्वं गतिं प्राप्य गिरिं तमवलोकयन् | वायुसूनुर्निरालम्बे जगाम विमलेऽम्बरे || १-५-१३६
balamichchhaamahe jJNaatuM bhuuyashchaasya paraakramam | tvaaM vijeshhyatyupaayena vishhaadaM vaa gamishhyati || 5-1-148
The son of Vayu obtained the speed to fly still higher into the sky and seeing that mountain below, went in the clear sky which had no support.
तद्द्वितीयं हनुमतो दृष्ट्वा कर्म सुदुष्करम् | प्रश्शंसुः सुराः सर्वे सिद्धाश्च परमर्षयः || १-५-१३७
evamuktaa tu saa devii daivatairabhisatkR^itaa | samudramadhye surasaa bibhratii raakshasaM vapuH || 5-1-149 vikR^itaM cha viruupaM cha sarvasya cha bhayaavaham | plavamaanaM hanuumantamaavR^ityedamuvaacha ha || 5-1-150
Seeing Hanuma perform that very difficult second task (first one being the flight over ocean), all Devas, Siddhas and great sages praised Him.
देवताश्चाभवन् हृष्टास्तत्रस्थास्तस्य कर्मणा | काञ्चनस्य सुनाभस्य सहस्राक्षश्च वासवः || १-५-१३८
mama bhakshaH pradishhTastvamiishvarairvaanararshhabha | ahaM tvaa bhakshayishhyaami pravishedaM mamaananam || 5-1-151
Devas and the thousand eyed Devendra who were there, became happy by the task of that golden hued Mainaka.
उवाच वचनं धीमान् परितोषात्सगद्गदम् | सुनाभं पर्वतश्रेष्ठं स्वयमेव शचीपतिः || १-५-१३९
evamuktaH surasayaa praaJNjalirvaanararshhabhaH | prahR^ishhTavadanaH shriimaanidaM vachanamabraviit || 1-5-152
The wise Devendra himself spoke these words through faltering tones due to extreme happiness, to Mainaka, the best among mountains.
हिरण्यनाभ शैलेन्द्र परितुष्टोऽस्मि ते भृशम् | अभयं ते प्रयच्छामि तिष्ठ सौम्य यथासुखम् || ५-१-१४०
raamo daasharathirnaama pravishhTo daNDakaavanam | lakshmaNena saha bhraatraa vaidehyaa chaapi bhaaryayaa || 5-1-153
"O Mainaka, the king of mountains! I am very happy with you. O gentle one! I am giving protection to you. Proceed according to your comfort."
साह्यं ते सुमहद्विक्रान्तस्य हनूमतः | क्रमतो योजनशतं निर्भयस्य भये सति || ५-१-१४१
anyakaaryavishhaktasya baddhavairasya raakshasaiH | tasya siita hR^itaa bhaaryaa raavaNena yashasvinii || 5-1-154
To the dauntless Hanuma crossing hundred yojanas, who is fearless even when there is reason to be afraid, a great help has been done by you.
रामस्यैष हितायैव याति दाशरथेर्हरिः | सत्क्रियां कुर्वता तस्य तोषितोऽस्मि दृढं त्वया || ५-१-१४२
tasyaaH sakaashaM duuto.ahaM gamishhye raamakaaraNaat | kartumarhasi raamasya saahyaM vishhayavaasini || 5-1-155
This Vanara Hanuma is going for the benefit of Sri Rama, the son of Dasaratha. I am very happy with you who is doing respect to Him.
ततः प्रहर्षमगमद्विपुलं पर्वतोत्तमः | देवतानां पतिं दृष्ट्वा परितुष्टं शतक्रतुम् || ५-१-१४३
athavaa maithiliiM dR^ishhTvaa raamaM chaaklishhTakaariNam | aagamishhyaami te vaktraM satyaM pratishR^iNomi te || 5-1-156
Thereafter, the best among mountains obtained great happiness on seeing Devendra, the lord of Devas being happy.
स वै दत्तवरः शैलो बभूवावस्थितस्तदा | हनुमांश्च मुहूर्तेन व्यतिचक्राम सागरम् || ५-१-१४४
evamuktaa hanumataa surasaa kaamaruupiNii | abraviinnaativarteta kashchideshha varo mama || 5-1-157
Then that mountain with a given boon from Devendra stood still there. Hanuma also leaped over that part of the ocean in an instant.
ततो देवाः सगन्धर्वाः सिद्धाश्च परमर्षयः | अब्रूवन् सूर्यसंकाशां सुरसां नागमातरम् || ५-१-१४५
taM prayaantaM samudviikshya surasaa vaakyamabraviit | balaM jijJNaasamaanaa vai naagamaataa hanuumataH || 5-1-158
Thereafter, Devas together with Gandharvas, Siddhas and great sages spoke thus to Surasa, the mother of Nagas, equal to the Sun in brilliance.
अयं वातात्मजः श्रीमान्प्लवते सागरोपरि | हनुमान्नाम तस्य त्वं मुहूर्तं विघ्नमाचर || ५-१-१४६ राक्षसं रूपमास्थाय सुघोरं पर्वतोपमम् | दंष्ट्रकराळं पिङ्गाक्षं वक्त्रं कृत्वा नभःसमम् || ५-१-१४७
pravishya vadanaM me.adya gantavyaM vaanarottama | vara eshha puraa datto mama dhaatreti satvaraa || 5-1-159 vyaadaaya vipulaM vaktraM sthitaa saa maaruteH puraH |
"This glorious son of Vayu, going by the name of Hanuma is flying over the ocean. You obtain a horrible mountain like demonic appearance and make a face with fearful tusks, red-brown eyes and as vast as the sky, and create an obstacle to Him for an instant."
बलमिच्छामहे ज्ञातुं भूयश्चास्य पराक्रमम् | त्वां विजेष्यत्युपायेन विषादं वा गमिष्यति || ५-१-१४८
pravishya vadanaM me.adya gntavyaM vaanarottama | vara eshha puraa datto mamam dhraatreti satvaraa || 5-1-161 vyaadaaya vipulaM vaktraM sthitaa saa maruteH puraH |
"We are desiring to find out if by His strength and also courage and intelligence He can win over you or obtain sorrow."
एवमुक्ता तु सा देवी दैवतैरभिसत्कृता | समुद्रमध्ये सुरसा बिभ्रती राक्षसं वपुः || ५-१-१४९ विकृतं च विरूपं च सर्वस्य च भयावहम् | प्लवमानं हनूमन्तमावृत्येदमुवाच ह || ५-१-१५०
taM dR^iShTvaa meghasaMkaashaM dashayojanamaayatam || 5-1-162 chakaara surasaa chaasyaM viMshadyojanamaayatam |
That Goddess Surasa, thus spoken to by Devas and also being respected by them, wearing a horrible disfigured appearance of a demon in the middle of the ocean which caused fear to all, and stopping Hanuma who was flying, spoke these words.
मम भक्षः प्रदिष्टस्त्वमीश्वरैर्वानरर्षभ | अहं त्वा भक्षयिष्यामि प्रविशेदं ममाननम् || ५-१-१५१
chakaara surasaa vaktraM shhashhTiyojanamaayatam | tathaiva hanumaanviiraH saptatiiyojinochchhritaH || 5-1-165
"O best among Vanaras! You have been given by Devas as my food. I will eat you. Enter inside my mouth."
एवमुक्तः सुरसया प्राञ्जलिर्वानरर्षभः | प्रहृष्टवदनः श्रीमानिदं वचनमब्रवीत् || १-५-१५२
chakaara surasaa vktra.nshiitiiyojanochchhritam | hanumaanachalaprakhyo navatiiyojanochchhritaH || 5-1-166
Thus spoken to by Surasa, the glorious Hanuma, with a happy face and with folded hands, spoke these words to Surasa.
रामो दाशरथिर्नाम प्रविष्टो दण्डकावनम् | लक्ष्मणेन सह भ्रात्रा वैदेह्या चापि भार्यया || ५-१-१५३
taddR^ishhTvaa vyaaditaM tvaasyaM vaayuputraH subuddhimaan | diirghajihvaM surasayaa sughoraM narakopamam || 5-1-167 susaMkshipyaatmanaH kaayaM babhuuvaaJNgushhThamaatrakaH |
"The son of Dasaratha, with the name of Rama entered the forest of Dandaka together with His brother Lakshmana and wife Seetha."
अन्यकार्यविषक्तस्य बद्धवैरस्य राक्षसैः | तस्य सीत हृता भार्या रावणेन यशस्विनी || ५-१-१५४
so.abhipatyaashu tadvaktraM nishhpatya cha mahaajavaH | antarikshe sthitaH shriimaanidaM vachanamabraviit || 5-1-168
"When that Sri Rama, with a bitter enmity towards Rakshasas, was diverted in another task, His famed wife Seetha had been taken away by Ravana."
तस्याः सकाशं दूतोऽहं गमिष्ये रामकारणात् | कर्तुमर्हसि रामस्य साह्यं विषयवासिनि || ५-१-१५५
pravishhTo.asmi hi te vaktraM daakshaayaNi namo.astu te | gamishhye yatra vaidehii satyaM chaasiidvarastava ||5-1-169
"I am going for Rama's sake as a messenger to find Her presence. O subject of Sri Rama! You are suited to help Rama."
अथवा मैथिलीं दृष्ट्वा रामं चाक्लिष्टकारिणम् | आगमिष्यामि ते वक्त्रं सत्यं प्रतिशृणोमि ते || ५-१-१५६
taM dR^ishhTvaa vadanaanmuktaM chandraM raahumukhaadiva | abraviitsurasaa devii svena ruupeNa vaanaram || 5-1-170
"Otherwise after seeing Seetha and informing that to Sri Rama who makes Seetha without troubles, I will obtain your mouth. I am promising truthfully to you."
एवमुक्ता हनुमता सुरसा कामरूपिणी | अब्रवीन्नातिवर्तेत कश्चिदेष वरो मम || ५-१-१५७
arthasiddhyai harishreshhTha gachchha saumya yathaasukham | samaanayasva vaidehiiM raaghaveNa mahaatmanaa || 5-1-171
Thus being spoken to by Hanuma, Surasa with power to take desired form, spoke thus: "No one can overcome me. This is my boon."
तं प्रयान्तं समुद्वीक्ष्य सुरसा वाक्यमब्रवीत् | बलं जिज्ञासमाना वै नागमाता हनूमतः || ५-१-१५८
tattR^itiiyaM hanumato dR^ishhTvaa karma sudushhkaram | saadhu saadhviti bhuutaani prashshaMsustadaa harim || 5-1-172
Mother of Nagas, Surasa, desiring to know the strength of Hanuma, spoke these words on seeing Him going away.
प्रविश्य वदनं मेऽद्य गन्तव्यं वानरोत्तम | वर एष पुरा दत्तो मम धात्रेति सत्वरा || ५-१-१५९ व्यादाय विपुलं वक्त्रं स्थिता सा मारुतेः पुरः |
sa saagaramanaadhR^ishhyamabhyetya varuNaalayam | jagaamaakaashamaavishya vegena garuDopamaH || 5-1-173
"O best among Vanaras! You are bound to go only after entering my mouth. This boon had been given to me long ago by Brahma." - speaking thus, with quickness she opened her wide mouth and stood before Hanuma.
एवमुक्तः सुरसया क्रुद्धो वानरपुञ्गवः || ५-१-१६० अब्रवीत्कुरु वै वक्त्रं येन मां विषहिष्यसे |
charite kaishikaachaaryairairaavatanishhevite || 5-1-174 siMhakuJNjarashaarduulapatagoragavaahanaiH | vimaanaiH saMpatadbhishcha vimalaiH samalaMkR^ite || 5-1-175 vajraashanisamaaghaataiH paavakairupashobhite | kR^itapuNyairmahaabhaagaiH svargajidbhiralaMkR^ite || 5-1-176 vahataa havyamatyarthaM sevite chitrabhaanunaa | grahanakshatrachandraarkataaraagaNavibhuushhite || 5-1-177 maharshhigaNagandharvanaagayakshasamaakule | vivikte vimale vishve vishvaavasunishhevite || 5-1-178 devaraajagajaakraante chandrasuuryapathe shive | vitaane jiivalokasya vitate brahmanirmite || 5-1-179 bahushaH sevite viirairvidyaadharagaNairvaraiH | jagaama vaayumaarge tu garutmaaniva maarutiH || 5-1-180
Then Hanuma speaking thus to Surasa, became angry and became ten yojanas long and ten yojanas wide.
प्रविश्य वदनं मेऽद्य ग्न्तव्यं वानरोत्तम | वर एष पुरा दत्तो ममम् ध्रात्रेति सत्वरा || ५-१-१६१ व्यादाय विपुलं वक्त्रं स्थिता सा मरुतेः पुरः |
pradR^ishyamaanaH sarvatra hanumaanmaarutaatmajaH | bheje.ambaraM niraalambaM lambapaksha ivaadriraaT || 5-1-181
Seeing Hanuma, who looked like a cloud, being ten yojanas long, Surasa also made her mouth twenty yojanas long.
तं दृष्ट्वा मेघसंकाशं दशयोजनमायतम् || ५-१-१६२ चकार सुरसा चास्यं विंशद्योजनमायतम् |
plavamaanaM tu taM dR^ishhTvaa siMhikaa naama raakshasii | manasaa chintayaamaasa pravR^iddhaa kaamaruupiNii || 5-1-182
Thereafter, Hanuma got angry and became thirty yojanas long. Surasa made her mouth forty yojanas high. The courageous Hanuma then became fifty yojanas high.
हनुमांस्तु ततः क्रुद्धस्त्रिंशद्योजनमायतः || ५-१-१६३ चकार सुरसा वक्त्रं चत्वारिंशत्तथोच्छ्रितम् | बभूव हनुमान्वीरः पञ्चाशद्योजनोच्छ्रितः || ५-१-१६४
adya diirGhasya kaalasya bhavishhyaamyahaamaashitaa | idaM hi me mahatsattvaM chirasya vashamaagatam || 5-1-183
Thereafter, Hanuma got angry and became thirty yojanas long. Surasa made her mouth forty yojanas high. The courageous Hanuma then became fifty yojanas high.
चकार सुरसा वक्त्रं षष्टियोजनमायतम् | तथैव हनुमान्वीरः सप्ततीयोजिनोच्छ्रितः || ५-१-१६५
samaakshipto.asmi tarasaa paJNuukR^itaparaakramaH | pratilomena vaatena mahaanauriva saagare || 5-1-185
Surasa then made her mouth sixty yojanas long. The mighty Hanuma in the same fashion, became seventy yojanas high.
चकार सुरसा व्क्त्रंशीतीयोजनोच्छ्रितम् | हनुमानचलप्रख्यो नवतीयोजनोच्छ्रितः || ५-१-१६६
tiryaguurdhvamadhashchaiva viikshimaaNastataH kapiH | dadarsha sa mahatsattvamutthitaM lavaNaambhasi || 5-1-186
Surasa made her mouth eighty yojanas high. The mountain-like Hanuma then became ninety yojanas high.
तद्दृष्ट्वा व्यादितं त्वास्यं वायुपुत्रः सुबुद्धिमान् | दीर्घजिह्वं सुरसया सुघोरं नरकोपमम् || ५-१-१६७ सुसंक्षिप्यात्मनः कायं बभूवाञ्गुष्ठमात्रकः |
chhaaytaddhR^ishhTvaa chintayaamaasa maarutirvikR^itaananam | kapiraajena kathitaM sattvamadbhutadarshanam || 5-1-187
The great wise Hanuma seeing that mouth with a long tongue which was horrible and equal to hell being opened by Surasa, greatly reduced His own body and became the size of a thumb.
सोऽभिपत्याशु तद्वक्त्रं निष्पत्य च महाजवः | अन्तरिक्षे स्थितः श्रीमानिदं वचनमब्रवीत् || ५-१-१६८
aagraahi mahaaviiryaM tadidaM naatra saMshayaH | sa taaM buddhvaarthatattvena siMhikaaM matimaankapiH | vyavardhata mahaakaayaH pravR^ishhiiva valaahakaH || 5-1-188
The glorious Hanuma with great speed, quickly entered Surasa's mouth and came out of it and standing in the sky spoke these words to Surasa.
प्रविष्टोऽस्मि हि ते वक्त्रं दाक्षायणि नमोऽस्तु ते | गमिष्ये यत्र वैदेही सत्यं चासीद्वरस्तव ||५-१-१६९
tasya saa kaayamudviikshya vardhamaanaM mahaakapeH || 5-1-189 vaktraM prasaarayaamaasa paataaLaantarasannibham |
"O daughter of Daksha! I indeed entered your mouth. My regards to you. I will now go where Seetha is. Your boon also came true."
तं दृष्ट्वा वदनान्मुक्तं चन्द्रं राहुमुखादिव | अब्रवीत्सुरसा देवी स्वेन रूपेण वानरम् || ५-१-१७०
ghanaraajiiva garjantii vaanaraM sambhidravat || 5-1-190 sa dadarsha tatastasyaa vivR^itaM sumahanmukham | kaayamaatraM cha medhaavii marmaaNi cha mahaakapiH || 5-1-191
Seeing that Vanara being released from her mouth like the moon from the mouth of Rahu, goddess Surasa spoke these words assuming her normal form.
अर्थसिद्ध्यै हरिश्रेष्ठ गच्छ सौम्य यथासुखम् | समानयस्व वैदेहीं राघवेण महात्मना || ५-१-१७१
sa tasyaa vivR^ite vaktre vajrasaMhananaH kapiH | saMkshipya muhuraatmaanaM nishhpapaata mahaabalaH || 5-1-192
"O gentle Hanuma! Go according to your comfort to achieve the desired task. Bring Seetha together with the great Sri Rama."
तत्तृतीयं हनुमतो दृष्ट्वा कर्म सुदुष्करम् | साधु साध्विति भूतानि प्रश्शंसुस्तदा हरिम् || ५-१-१७२
aasye tasyaa nimajjantaM dadR^ishuH siddhachaaraNaaH | grasyamaanaM yathaa chandraM puurNaM parvaNi raahuNaa || 5-1-193
Seeing that third very difficult task of Hanuma, all the creatures then praised Hanuma saying "Good! Good!".
स सागरमनाधृष्यमभ्येत्य वरुणालयम् | जगामाकाशमाविश्य वेगेन गरुडोपमः || ५-१-१७३
tatastasyaa nakhaistiikNairmarmaaNyutkR^itya vaanaraH | utpapaataatha vegena manaH saMpaatavikramaH || 5-1-194
That Hanuma, equal to Garuda in speed, neared the ocean which is the abode of Varuna, entered the sky and went in His original path.
चरिते कैशिकाचार्यैरैरावतनिषेविते || ५-१-१७४ सिंहकुञ्जरशार्दूलपतगोरगवाहनैः | विमानैः संपतद्भिश्च विमलैः समलंकृते || ५-१-१७५ वज्राशनिसमाघातैः पावकैरुपशोभिते | कृतपुण्यैर्महाभागैः स्वर्गजिद्भिरलंकृते || ५-१-१७६ वहता हव्यमत्यर्थं सेविते चित्रभानुना | ग्रहनक्षत्रचन्द्रार्कतारागणविभूषिते || ५-१-१७७ महर्षिगणगन्धर्वनागयक्षसमाकुले | विविक्ते विमले विश्वे विश्वावसुनिषेविते || ५-१-१७८ देवराजगजाक्रान्ते चन्द्रसूर्यपथे शिवे | विताने जीवलोकस्य वितते ब्रह्मनिर्मिते || ५-१-१७९ बहुशः सेविते वीरैर्विद्याधरगणैर्वरैः | जगाम वायुमार्गे तु गरुत्मानिव मारुतिः || ५-१-१८०
taaM tu dR^ishhTvaa cha dhaR^ityaa cha daakshiNyena nipaatya cha | sa kapipravaro vegaadvavR^idhe punaraatmavaan || 5-1-195
Hanuma went, like Garuda, in the sky served by clouds (or streams of water), served also by birds, tread by masters of music Tumbura and other Gandharvas, served by Airavata, borne by lions, elephants, tigers, birds and serpents, decorated by clear Vimanas moving with great speed, shone by fires with thunderous jolt equal to that of Vajra - the weapon of Devendra, decorated by people with good deeds, people with great luck who conquered the heavens, served by the God of fire carrying great quantities of oblations, shone by planets, stars, moon, sun and starlets, occupied by groups of great sages, Gandharvas, Nagas, Yakshas but unpopulated by humans, clear and all pervasive, served by the gandharva king Vishvaavasu, roamed by elephants of Devendra, the path of the moon and the sun, the auspicious one, a wide canopy of the earth constructed by Brahma, served in various ways by excellent courageous groups of Vidyadharas.
प्रदृश्यमानः सर्वत्र हनुमान्मारुतात्मजः | भेजेऽम्बरं निरालम्बं लम्बपक्ष इवाद्रिराट् || ५-१-१८१
saagaraM saagaraanuupaM saagaraanuupajaan drumaan || 5-1-202 saagarasya cha patniinaaM mukhaanyapi vilokayan | sa mahaameghasaMkaashaM samiikshyaatmaanamaatmavaan || 5-1-203 nirundhantamivaakaashaM chakaara matimaan matim |
Hanuma, the son of Vayu, visible everywhere, obtained the sky without support, like the king of birds with long wings.
प्लवमानं तु तं दृष्ट्वा सिंहिका नाम राक्षसी | मनसा चिन्तयामास प्रवृद्धा कामरूपिणी || ५-१-१८२
kaayavR^iddhiM pravegaM cha mama dR^ishhTvava raakshasaaH || 5-1-204 mayi kautuuhalaM kuryuriti mene mahaakapiH |
A demoness by the name of Simhika with the power to assume desired form, saw Hanuma flying, increased in size and thought thus in her mind.
अद्य दीर्ग़्हस्य कालस्य भविष्याम्यहामाशिता | इदं हि मे महत्सत्त्वं चिरस्य वशमागतम् || ५-१-१८३
tataH shariiraM saMkshipya tanmahiidharasannibham|| 5-1-205 punaH prakR^itimaapede viitamoha ivaatmavaan |
"After a long time, this great animal came into my grasp. After long time, today I will enjoy my meal."
इति संचिन्त्य मनसा छायामस्य समाक्षिपत् | छायायां गृह्यमाणायां चिन्तयामास वानरः || ५-१-१८४
tadruupamatisaMkshipya hanumaan prakR^itau sthitaH || 5-1-206 triin kramaaniva vikramya baliviiryaharo hariH |
Thinking thus in her mind, Simhika attracted His shadow. While the shadow was thus being grasped, Hanuma thought thus.
समाक्षिप्तोऽस्मि तरसा पञूकृतपराक्रमः | प्रतिलोमेन वातेन महानौरिव सागरे || ५-१-१८५
sa chaarunaanaavidharuupadhaarii | paraM samaasaadya samudratiiram | parairashakyaH pratipannaruupaH | samiikshitaatmaa samavekshitaarthaH || 5-1-207
"Like a great boat in the ocean with opposing winds, I am being pulled back forcefully, with disabled power."
तिर्यगूर्ध्वमधश्चैव वीक्षिमाणस्ततः कपिः | ददर्श स महत्सत्त्वमुत्थितं लवणाम्भसि || ५-१-१८६
tataH sa lambasya gireH samR^iddhe | vichitrakuuTe nipapaata kuuTe | saketakoddaalakanaaLikere | mahaabhrakuuTapratimo mahaatmaa || 5-1-208
After that, Hanuma looking sideways, upwards and downwards, saw a big animal raised up in the salty ocean.
छाय्तद्धृष्ट्वा चिन्तयामास मारुतिर्विकृताननम् | कपिराजेन कथितं सत्त्वमद्भुतदर्शनम् || ५-१-१८७
tatastu saMpraapya samudratiiraM | samiikshya laN^kaaM girivaryamuurdhni | kapistu tasminnipapaata parvate | vidhuuya ruupaM vyathayanmRR^igadvijaan || 5-1-209
Hanuma saw that animal with a horrible face and thought: "This animal with a strange appearance, with great strength attracting shadow, is indeed the animal that had been told by Sugriva. There is no doubt in that."
आग्राहि महावीर्यं तदिदं नात्र संशयः | स तां बुद्ध्वार्थतत्त्वेन सिंहिकां मतिमान्कपिः | व्यवर्धत महाकायः प्रवृषीव वलाहकः || ५-१-१८८
sa saagaraM daanavapannagaayutaM | balena vikramya mahormimaalinam | nipatya tiire cha mahodadhestadaa | dadarsha laN^kaamamaraavatiimiva || 5-1-210
That wise Hanuma recognizing that animal correctly as Simhika, increased His body greatly, like a cloud in rainy season.
तस्य सा कायमुद्वीक्ष्य वर्धमानं महाकपेः || ५-१-१८९ वक्त्रं प्रसारयामास पाताळान्तरसन्निभम् |
That Simhika seeing the growing body of the great monkey Hanuma, spread her mouth to be equal to the middle of Patala.
घनराजीव गर्जन्ती वानरं सम्भिद्रवत् || ५-१-१९० स ददर्श ततस्तस्या विवृतं सुमहन्मुखम् | कायमात्रं च मेधावी मर्माणि च महाकपिः || ५-१-१९१
Roaring like a dense cloud, she ran towards the Vanara. Then the wise Hanuma saw her opened very big mouth equal to His own body and also her internal organs.
स तस्या विवृते वक्त्रे वज्रसंहननः कपिः | संक्षिप्य मुहुरात्मानं निष्पपात महाबलः || ५-१-१९२
That Hanuma with great strength and with a body equal to a diamond, repeatedly contracted His body and fell into her opened mouth.
आस्ये तस्या निमज्जन्तं ददृशुः सिद्धचारणाः | ग्रस्यमानं यथा चन्द्रं पूर्णं पर्वणि राहुणा || ५-१-१९३
Siddhas and Charanas saw Hanuma sinking in her mouth, like the full moon on a full moon day being swallowed by Rahu.
ततस्तस्या नखैस्तीक्णैर्मर्माण्युत्कृत्य वानरः | उत्पपाताथ वेगेन मनः संपातविक्रमः || ५-१-१९४
Then Hanuma rend her internal organs with His sharp nails and after that flew up with a speed equal to that of thought.
तां तु दृष्ट्वा च धऋत्या च दाक्षिण्येन निपात्य च | स कपिप्रवरो वेगाद्ववृधे पुनरात्मवान् || ५-१-१९५
That wise Hanuma felling Simhika down with His vision, courage and ability, developed again by speed.
हृतहृत्सा हनुमता पपात विधुराम्भसि | तां हतां वानरेणाशु पतितां वीक्ष्य सिंहिकाम् || ५-१-१९६ भूतान्याकाशचारीणी तमूचुः प्लवगोत्तमम् |
That Simhika with heart rend by Hanuma fell in water with sorrow. Seeing Simhika killed by Hanuma, creatures roaming in the sky spoke thus to that best among Vanaras.
भीममद्य कृतं कर्म महत्सत्त्वं त्वया हतम् || ५-१-१९७ साधयार्थमभिप्रेतमरिष्टं प्लवतां वर |
"O best among Vanaras! A huge animal has been killed by you. A great task has been done. Perform the task dear to you auspiciously."
यस्य त्वेतानि चत्वारि वानरेन्द्र यथा तव || ५-१९८ धृतिर्दृष्टिर्मतिर्दाक्ष्यं स कर्मसु न सीदति |
"O best among Vanaras! Whoever has the four qualities of courage, vision, intellect and skill, all these four virtues like you, such a person will not fail in any task."
स तैः संभावितः पूज्यः प्रतिपन्नप्रयोजनः || ५-१-१९९ जगामाकाशमाविश्य पन्नगाशनवत्कपिः |
That Hanuma the respectable one, thus respected by them, entered the sky and went like the Garuda with a determined goal.
प्राप्तभूयिष्ठपारस्तु सर्वतः प्रतिलोकयन् || ५-१-२०० योजनानां शतस्यान्ते वनराजिं ददर्श सः |
Hanuma after almost reaching the other shore, looked in all directions and saw a series of trees at the end of his journey of hundred yojanas.
ददर्श च पतन्नेव विविधद्रुमभूषितम् || ५-१-२०१ द्वीपं शाखामृगश्रेष्ठो मलयोपवनानि च |
The best among Vanaras, Hanuma, immediately after getting down also saw an island decorated by a variety of trees and also the forests in the region of Malaya.
सागरं सागरानूपं सागरानूपजान् द्रुमान् || ५-१-२०२ सागरस्य च पत्नीनां मुखान्यपि विलोकयन् | स महामेघसंकाशं समीक्ष्यात्मानमात्मवान् || ५-१-२०३ निरुन्धन्तमिवाकाशं चकार मतिमान् मतिम् |
That Hanuma with controlled senses and with good thoughts looked at the ocean, the bay and the trees born in the bay, and also the faces of the wives of the ocean (rivers are considered wives of ocean), observed Himself to be equal in size to a great cloud as though stopping the sky, and thought thus.
कायवृद्धिं प्रवेगं च मम दृष्ट्वव राक्षसाः || ५-१-२०४ मयि कौतूहलं कुर्युरिति मेने महाकपिः |
"After seeing my huge body and the speed, Rakshasas will become curious." - thus thought the great Hanuma.
ततः शरीरं संक्षिप्य तन्महीधरसन्निभम्|| ५-१-२०५ पुनः प्रकृतिमापेदे वीतमोह इवात्मवान् |
For that reason, Hanuma reduced His mountain-like body and obtained the nature of one who reached self-realization, free from infatuations.
तद्रूपमतिसंक्षिप्य हनुमान् प्रकृतौ स्थितः || ५-१-२०६ त्रीन् क्रमानिव विक्रम्य बलिवीर्यहरो हरिः |
Hanuma greatly reducing His size became normal in nature regaining His original form, like Vishnu who mitigated the strength of Bali by taking three strides.
स चारुनानाविधरूपधारी | परं समासाद्य समुद्रतीरम् | परैरशक्यः प्रतिपन्नरूपः | समीक्षितात्मा समवेक्षितार्थः || ५-१-२०७
Hanuma capable of assuming many different beautiful forms, who cannot be defeated by enemies, obtained the other side of ocean and being cognizant of Himself restored His own form and became with a decided mission.
ततः स लम्बस्य गिरेः समृद्धे | विचित्रकूटे निपपात कूटे | सकेतकोद्दालकनाळिकेरे | महाभ्रकूटप्रतिमो महात्मा || ५-१-२०८
After that great one who looked like a huge mass of clouds, alighted on the mountain peak of Lamba with wonderful lower peaks, abundant with various things and filled with Ketaka, Uddalaka and coconut trees.
ततस्तु संप्राप्य समुद्रतीरं | समीक्ष्य लङ्कां गिरिवर्यमूर्ध्नि | कपिस्तु तस्मिन्निपपात पर्वते | विधूय रूपं व्यथयन्म्ऱृगद्विजान् || ५-१-२०९
After that Hanuma for His part obtained the ocean shore, observed the city of Lanka from the top of the mountain, leaving His original form, tormenting animals and birds, alighted on that mountain.
स सागरं दानवपन्नगायुतं | बलेन विक्रम्य महोर्मिमालिनम् | निपत्य तीरे च महोदधेस्तदा | ददर्श लङ्काममरावतीमिव || ५-१-२१०
Having tranersed, by the dint of his strength over the ocean which was infested with demons and reptiles and endowed with series of huge waves, and alighting on the shore of the great sea, Hanuma then saw the City of Lanka having a resemblance of Amaravati, the capital City of Indra.
